Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faddergaf va.
ven år 1296, eeh år 1368 förklarade erkebiskop
Birger, pä ett möte i Upsala, att giftermål emellan
dem, som befunnos i andlig skyldskap genom
fadder-skap vid dop och bekräftelser, vore olofligt. Vid
reformationen upphörde dock denna dårskap äfven
inom vår evangeliska församling, då det forordnades:
"Fadderskap, efter det är cn blott mennisko-stadga,
utom Guds ord och befallning, ja också eljest utan
någon skälig grund; derföre skall det intet hinder
göra i äktenskapet, undantagandes casum scandah."
Fnddersarva. Både bos Romare och Greker
var brukligt, att sända gåfvor till sina vänner på
deras glädjedagar. Nyfödda barn erhöllo äfven
skänker. Denna sed efterföljde faddrarne hos de
kristna, så väl vid de fullväxtes som nyss föddes
dop. I Sverige inrotade sig ett stort missbruk
med faddergåfvor, hvaraf mången måste erfara
verklig olägenhet. De blefvo derföre år 1664
alldeles förbjudna, så framt icke den, som barnet
äger, är så fattig, att man af medlidande vill
sända till densamma något hem i huset, såsom
en allmosa. Dock tilläts år 1669, att man till
faddergäfva skulle få gifva 4 eller 6 daler
silfvermynt; men icke deröfver. Faddergåfva får
undan-skiftas ur gäldbundet bo.
Fadder- och IledningNand, ett kustställe i
Arsunda socken af Gestrikland. Namnet härleder
sig frän en olyckshändelse, då en båt med laddrar
och barn förolyckades i Sjöviken, nära Lund i
denna socken.
Fader vår. Sättet och ordningen vid de
offentliga bönerna inrättades vid reformationen, så som
det anstod en kristen församling. Bönen Fader cdr
ansågs för en allmännelig bön, och bufviidsumnian af
andra kristliga böner; hvarföre den borde äga
företrädet. Men andra böner, hvilka finnas uti
den llel. Skrift och särdeles i psaltaren, eller
voro utdragne af skrifterne, fingo ej heller
förkastas. De voro likasom förklaringar till Fader vår,
och borde, jemte Herrans bön, bibehållas och
brukas. Före reformationen var bönen Fader vår
öfversatt med följande ord: "Fadher vaar som är
j himblom hälgat vari thit nampu. Tilkome tbit
ryke. Varde thin vili sva j jorderyke som j
hym-merike. Giff oss i dagh vaart daghligbit brödh.
Ok forlaat oss vaara synder, som vy ok
förlaa-tom thorn mote oss bryta, Ok leedh oss ey i
frä-slilse, Vthan frälsa oss aaff ondho. Amen." Af
denna bön äga vi mänga vackra parafraser,
särdeles den af Oxenstjerna och Stagnelius.
Fadren Ur alltid Klilat, oin och barnen
vore fyra ocli tju»u. Ett gammalt Svenskt
ordspråk. Då konung Gustaf I yttrade några ord
mot hertig Erik, under dennes vistande i Kalmar,
dolde sonen ej sitt missnöje deröfver, utan lät
det ntbrista i häftiga ord och i sina bref till den
gamle fadern. Gustaf barmades högeligen och skref
bland annat till Erik: "Vi kunna, Gudi dess lof!
nog skicka oss tillbörligt mot våra barn, ändock
vi icke äro så böglärde i det Latinska tungomål,
som du kan vara. Dock ar ett gammalt ordspråk:
om barnen också äro fyra och tjugu, så är dock
fadren äldst."
Fagerbergaka. 459
Faftier (mvthol.), en son af bonden Reidmar,
hvilken var en mägtig trollkarl. En af Reidmars
söner var förvandlad till en alter; men sagan
nämner ej af hvad anledning. Denne utter satt en dag
och spisade på en lax, den han nyligen fångat i
ett vattenfall. Då kom Odén, Loke och ilåner
vandrande. Loke tog en sten och kastade på uttern,
hvaraf denne dog. Glade att hafva fått både
uttern och laxen, begåfvo de tre Åsarne sig till
närmaste bondgård. Olyckan ville, att agaren till
densamma var Reidmar, som påstod sig vara den
dödade utterns fader, och tillkallade sine söner,
Fafner och Regin, med hvilkas hjelp han grep och
fängslade Åsarne. Desse skulle få köpa sina lif
dermed, att de gåfvo åt Reidmar så mycket guld,
att det afflådda utlerskinnet häraf helt och hållet
betäcktes. Loke anskaffade guldet; men Reidmar
fann, att ett murrhår ännu var bart. För att
betäcka det, lade Odén dit ringen Andvaranöt,
vid hvilken den förbannelsen rådde, att den alltid
skulle bli sin ägares bane. Åsarne sluppo då ur
Reidmars boning. Nu skulle Reidmar, enligt löfte,
dela guldet med sine söner; han vägrade dertill,
hvarföre sönerne slogo ihjäl honom. En ny delning
verkställdes mellan bröderne; men Fafner, som var
starkare, jagade bort sin broder Regin, utan att
ge honom det ringaste af guldet. Derefter
skapade han sig till en drake, tog guldet med sig till
ett ställe kalladt Gnitabeden och lade sig der att
vakta det. Regin blef en utmärkt vapensmed och
tog till fosterson den unge Sigurd. När denne blef
stor, smidde han åt honom ett oförlikneligt svärd,
kalladt Garm, och bad honom döda Fafner. Regin
och Sigurd följdes åt till Gnitaheden. Den förre
gömde sig i skogen; men den senare gräfde en
grop i jorden, just på den väg som draken alltid
tog, då han begaf sig till floden för att dricka.
Sigurd dolde sig i gropen, och då Fafner kröp
deröfver, stack Sigurd sitt goda svärd Garm i hans
måge. Fafner dog och Sigurd erhöll tillnamnet
Fafnersbane.
Fagerberg, Catharina. Denna svärmerska er•
kände år 1732 inför Svea hofrätt, der hon
lagfördes på angifvelse af prosten Forss i Nyköping,
att hon kunde "uppkalla andar och utsända sin
lifsanda, att erfara hvad på andra ställen sig
tilldrager."
Fagerberg, en jerngrufva i Grythytte bergslag
af Nerikes län.
Fagerbergaka pensiong-inrlittnlngen
stiftades af sadelmakare-åldermannen i Stockholm,
Jakob Fagerberg, som vid sin död 1830
testamenterade till detta ändamål en summa penningar samt
tvenne egendomar i Stockholm. Från denna
inrättning, hvars utgifter bestridas af nämnde egendomar,
hvilkas behållna taxeringsvärde, efter afdrag för
skuld, är för år 1842 uppgifvet till 77,640 R:dr
med en hyresinkomst af 6,276 R:dr 32 sk.,
ut-belaltes samma år i understöd åt 100 personer
3,204 R:dr, hvarjemte i bestämda anslag till
åtskilliga välgörenhets-inrättningar och en enskild
person utgingo 907 ll:dr 24 sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
