- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
470

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

470

Falu län.

Falanit.

ra orterna, isynnerhet vid Falon, samt kan
begagnas till färgning.

Falu lliu. Se: Dalarne, Stora Kopparbergs län.

Falun, en ansenlig och folkrik bergstad, 23 mil
N.V. från Stockholm, och säte för landshöfdingen
öfver Stora Kopparbergs län. Stadens namn skrefs
fordom Fahlon, Fabla, Fahlund. Vid riksdagarne
är dess nummer 13. Den bör till tredje klassens
städer. Dess sigill föreställer kopparberget och
derunder staden med omskrift: Sigillum
Cuprimon-tanæ Civilatis Fahlun. Staden uppgår ej till
någon hög ålder och anses grundlagd år 1608. Utan
tvifvel var den i början en handelsplats vid
grufvan, hvaraf man velat bärleda namnet, nemligen
af Fal (venalis). Konung Carl IX utfärdade år
1609 de första privilegier for staden, hvilka
utvidgades 1624 af Gustaf II Adolf. Dock kan den
ej räkna sin början längre tillbaka än från är 1641,
då drottning Christinas privilegier utfärdades.
Samma år fick staden egen jurisdiktion och styrdes i
början af en burggrefve eller öfver-borgmästare,
jemte 3 andra borgmästare. Efter 1683 var
styrelsen uppdragen åt 2 borgmästare, och efter 1720
åt endast en. Henrik Martin Teet blef 1641 den
förste burggrefven. Vid staden sammanstöta fem
stora landsvägar, och från hvilket håll man
kommer, går vägen ned åt staden, såsom i en dal,
der första intrycket, i afseende på belägenheten,
ej är det angenämaste i anseende till
svafvelrö-kens förstörande verkan på all vegetation,
särdeles på vestra sidan, der malmrostarne äro
belägna. Anländer man till staden nattetiden och förbi
grufvan, så gifva de rykande och med blå låga
brinnande rostarne fullt skäl, att med
Fransmannen Regnard kalla dem cavernes in/ernales.
Likväl har, på de senare ären, den minskade röken
mildrat detta intryck och växtligheten på östra
sidan om staden återtagit sitt välde. Stadens
område är öfver 11 mil och bildar en oliksidig
fyrkant, eller omslutes af fyra raka linjer. Inom
denna rymd är äfven Stora Kopparbergs eller
Falu grufva belägen, således på stadens
område. Folkmängden har fordom varit större än
nu. Man skulle tro, att denna stode i
förhållande till koppargrufvans afkastning; men den
har hvarken minskats så hastigt eller betydligt
som grufvans afkastning, hvaremot
förmögenheten hastigare aftagit. År 1760 var
folkmängden 5,180 och år 1845 var den 4,018. Den har
således minskat sig med 1,162 personer på 85 år.
De många öde tomterna och förfallna husen vittna
äfven om en stad i aftagande. Stadens
näringsfång, såsom bergs- och uppstad, består i bergsbruk,
handel, handtvcrkeri, jordbruk, brännvinsbränning,
m. m. Den har god vinst på den transitohandel
med spannmål och viktnalier, som hitkommer från
Westmanland och sedan försäljes till
Dalsocknar-ne, äfvenså af de från Gefle, Westerås och
Stockholm ankomne kramvaror. Fabriksväsendet är
temligen obetydligt. I staden finnes ett pappersbruk,
en snusfabrik, 4 färgerier och några andra
handtverkerier. Af de 20 kopparhyttor, med sina
vattenfall och smältugnar, som fordom varit i
gång, drifvas nu endast 15; 6 af dem belägne

vid den genom staden löpande ån. Den ärligen
utgående kolskatten, 30,000 stigar, är delad på
hyttorna; men den afrad, som betalas för sjelfva
vattenfallen, eller den så kallade strömsafraden,
6 £ skepp:d koppar, är staden tillslagen och utgår
till magistratens aflöning, hvarjemte staden äger
2 hyttor. Byggnaderna i staden, med undantag
af några stenhus och några uppförda af slagg,
äro af träd, sällan mer än en våning, och
lika sällan brädbeklädda. Ehuru rödmålade
hafva de blifvit svarta af svafvelröken. Denna rök
har derjemte på byggnaderna den verkan, att
ingen mask eller röta förtär stockarna, hvadan
man far se flere hundrade år gamla hus. Bland
stadens byggnader utmärker sig
landshöfdinge-bostället, uppbygdt 1762 af rådman Engström och
köpt af friherre Nordin, den tid han var
landshöfding, samt af honom forsåldt till kronan för
20,000 R:dr B:ko. Dessutom märkes: rådhuset,
bergslagets magasin, lazaretts-, kurbus-och
hospitalsbyggnaderna, landskansliet, kopparvågen och
theaterhuset. Staden har tvenne kyrkor, Christinæ
kyrka och Kopparbergs kyrka. Den förra hör till
1 kl. reg., är belägen vid stortorgets östra sida,
började byggas 1642, efter Nikodemus Tessins
ritning, och blef färdig 1659. Den har sitt namn
af drottning Christina, som år 1635 köpte
grundplatsen dertill och dessutom skänkte den flere
bidrag. Tornet hade fordom en Göthisk spira, klädd
med koppar, af 121 alnars höjd; men förstördes
1711 genom åskeld. Kopparbergs kyrka, som
tillbör landsförsamlingen, hvilken är annex till
stadsförsamlingen, ligger inom staden och förmodas
vara bygd i medlet af 14:e århundradet (se vidare:
Kopparbergs socken). Bland märkligaste offentliga
inrättningar i staden äro: en högre lärdoms-skola,
stiftad af drottning Christina, den har fyra
klasser och en apologistklass; praktiska bergsskolan
(se: Bergsskolan i Falun)-, en sparbank, inrättad år
1825; en privatbank, grundad 1836. Staden har
254 bus och tomter och 946 tunnl. jord. Dess
jurisdiktioner äro grufve- och rådstugu-rätt.
Käm-nersrätten upphörde år 1819. Genom sina
privilegier af är 1741 är staden befriad från
båtsmanshåll. — Man har i en trakt af staden, som
kallas vestra Falun, anmärkt en gård, der år 1692
ett utskott af banken varit nedsatt, för att
lemna förlag åt kopparverket; men detta har
sedermera blifvit indraget. I gamla herregården invid
den så kallade Bornvindshyttan, har Bornehyttcgård
varit belägen, hvarest konungarne Johan III, Carl
IX och Gustaf II Adolf uppehållit sig ander sina
besök i orten, och hvarifrån de utfärdat flere kongl.
bref. År 1743 sammankallade den upproriske
Dalallmogen alla socknar i Stora Kopparbergs län,
att den 8 Juni samma år infinna sig i Falun (se
härom: Daluppror).

Falun, ett säteri i Strö socken af
Westergöth-land (se: Lindholmen).

Falunit, en mineralfamilj, hörande till slägtet
silikater, hvaraf flera arter förekomma ati Fala
grufva, neml.: Grön Falunil, som är kristalliserad
med rhomboedriska, fyrsidigt prismatiska
grundformer, till färgen orent olivgrön, sällan oljegul,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free