- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
471

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Falu ailfververk.

Fana>

471

med åtskilliga forskuggningar, i brottet matt, svagt
glänsande, genomskinlig i små splittror, i större
massor ogenomskinlig, repas afstå), sällsynt.
Hvit-grd Fatunit, Weissit körtelformig cylindrisk,
närmande sig till prismatisk form, med kristallinisk
ge-nomskinande kärna, hvit eller bvitgrön. Härd
Falumt (se: Dic/iroit). Svartgrön och svart
Fatunit, vanligen amorf, stundom af fyrsidig
prismatisk, merendels körtellik form, med tätt ojemnt
brott, svagt vaxglänsande, repas af stål.
Falu silfververk är beläget invid Falun.
Konung Gustaf 111 tecknade, vid sitt besök i gamla
rådsalen i Stora Kopparbergs grufva, d. 20 Sept.
1788, sitt bifall till silfververkets inrättande, och
att det finge kallas konung Gustaf III:s silfververk,
hvarefter privilegium derpå utfärdades af samme
konung d. 12 Nov. 1790, hvilket jemväl
utsträcktes till en gutd-amatgamations-inrättmng, vid
berörde verk. År 1827 vunnos bär 3 lödiga mark
10 lod guld, 556 löd. mark 15 lod silfver och
110 skepp:d bly. Viktriolen tillverkas här af
grufvevattnet, hvarvid ett graderverk begagnas;
svaflet genom röstning af svafvelkis, hvilken till stor
mängd finnes i grufvan, och rödfärgen genom de
söndervittrade gamla varpens stamning och bränning.
Våln skäppa kallades i fordna tider, medan den
Romerska hierarkien var mägtig i Sverige, den
spannmål, hvilken biskopen i Skara tog såsom lön
nr sitt stift. Namnet härleder sig från
ortbenämningen Falköping, emedan biskopen höll sin
uppbörd i denna stad, då marknad derstädes inträfTade.
Falu vilttriol-, svafvel- och rttilfärgsverk.
Ar 1748 d. 12 April blef bergs-kollegium genom
konungens bref anbefaldt, att befordra en
viktriols-sjudnings-inrättning vid Stora Kopparberget.
Geschwornern, sedan bergshauptman A. Lundström,
ingick aftal med bergs-rätten om anläggning af ett
dylikt verk, hvilket påbörjades d. 3 April 1749
och fulländades d. 20 Dec. samma år; men blef
efter 1 £ år åter nedlagdt. Ar 1762 gaf
bergskollegium grufve-rätten tillkänna, att det hade
anmodat bergsrådet Anton v. Schwab, att gå
bergslaget tillhanda med råd och underrättelser, hvilka
kunde vara nödiga för att tillvägabringa
inrättningen. Lundström träffade då å nyo, den 5 Maj
1764, afhandling med bergsrätten, så väl om
upptagandet af det gamla viktriolverket, som ny
anläggning, dels af ett svafvel- och rödfärgsdels af
ett prectpilations-verk, hvarpå privilegium erhölls
d. 17 Febr. 1767. Genom ett med bergslaget d.
18 Febr. 1773 ingånget kontrakt, hvilket, genom
ett senare af d. 20 Dec. 1777, förändrades till ett
ständigt arrende, öfvertogo bergsrådet baron S. G.
Hermelin, assessor J. G. Gahn och bergshauptman
A. Polbeimer verket, hvarefter detsamma blef
vidare utvidgadt. Ar 1818 taxerades det till en
tionde-afgift till staten af hvart 30:de skepp.d
svafvel och grön viktriol, samt hvar 30:de tunna
rödfärg. Det har i senare ären lemnat en god
och betydlig tillverkning.
Falu-&, är 8 mil lång och utgör början till vestra
Dal-elfven.

Famn. ett längd- och ytmått, motsvarande 6 fot;
äfven ett rymdmått for ved, samt då af olika stor-

lek, så att en famn kolved motsvarar en
kubikfamn, eller 3 alnar i längd, böjd och bredd; en
famn grufved deremot innehåller endast 5 qvarter
i bredd. Uti bergslagerne bör åter en så kallad
skogsfamn innehålla 3£ aln i höjd och bredd,
och de till vedens uppmätande i städerna
brukliga famnar skola bålla 4 alnar i längd samt 3
alnar i höjd.

Fan. Med detta ord betecknas i vårt språk det
ondas princip, de onda magternas furste, och är
synonymt med det Hebreiska satan (motståndare),
och det Grekiska djefvul (förtalet). Man har
velat härleda ordet från det Grekiska Pan, Faun, m.
m., eller från det Germaniska Piandi, fanden,
fånen, hvarigenom det skulle betyda: fienden,
menniskoslägtets fiende, fienden företrädesvis; men
begge bärledningarne äro troligen origtiga. Den
ursprungliga betydelsen af fan var ej densamma som
fiende; tvertom öfversätter Ulphilas dermed det
bibliska AVptoø, hvilket betyder Herre och
tilldelas åt Gud, såsom: "Fan Gotb uns", d. a. Herren
vår Gud, m. m. Derföre förmoda vi, att i det
äldsta Germaniska språket fan eller fånen, hvilket
med mellanskjutet d sedermera blifvit fanden,
fanders, m. ni., var någon benämning på det högsta
väsendet, och har denna sedermera, genom de
kristnas opposition mot den gamla gudaläran,
erhållit en motsatt, sin nuvarande betydelse.
Ytterligare stöd för denna åsigt kan man hemta
deraf, att begreppet om en sådan bela
mensklighetens fiende, en mot det goda fiendtlig magt, ej
fanns i de äldsta Germaners verldsåsigter. Det
ondas och godas principer voro ej här så dualistiskt
söndrade, som t. ex. i den Persiska religionen, der
Ahriman betyder fiende, och hvarifrån
föreställningen till stor del inkommit i vår religion. Den
onde var snarare, liksom den nordiske Loke och
sedermera den Tyska Mefistofeles, en gudarnes
tjenare. Märkligt nog framstår äfven satan såsom
sådan i bibelns äldsta skrifter, såsom i Jobs bok.

Fana hade i äldre tider en dubbel betydelse inom
Svenska krigsväsendet. Den utmärkte både baneret
och sjelfva truppen, nemligen inom rytteriet. Detta
indelades i fanor, hvilka först under trettioåriga
kriget förenades till regementen. År 1625 omtalas
första gången ett regemente ryttare; men detta
bestod af Tyskar. Sedan bildades Svenska
regementen på det sätt, att under samma befäl
sam-manslogos flere fanor eller kompanier rytteri; ty
fana svarade till storleken emot kompani, och
erhöll äfven stundom detta namn. Eljest
hette de äfven Cornell och Geswader. Deras styrka
förändrades tidtals. Erik XIV bestämde den till
300 man, Carl IX nedsatte antalet till 120,
under Gustaf II Adolf voro fanorna olika till
storleken, öfverhufvud 200 à 300 man. Fanorna
brukade, åtminstone på Erik XlV:s tid, indelas i
fem qvarter och hvarje qvarter i fyra rotar.
Befälhafvaren var ryttmästaren, och under honom
löjtnant och fendrik, samt qvartermästare.
Fen-driken var ryttmästaren närmast och förde
sjelfva baneret, löjtnant och vaktmästare tillsattes blott
stundom; men andra embetsmän under fanan voro
raunsterskrifvare, predikant eller kaplan, profoss,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free