Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fenitonuiurhslijelpen.
Fenrlmiirven.
483
Vemtoninarkslijelpeii. Denna pålades af
drottning Margaretha i slutet af 1300-talet, och säges
hafva utgjort 7 eller 8 nötkreaturs värde i skatt
för 8 tunnland jord. Detta är likväl högst
osannolikt, emedan skatten då skulle hafva
öfverskridit hela afkastningen; men visst är, att den var
utomordentligt tryckande, hvarför drottningen
också, år 1403, fann sig nödsakad att upphäfva den
och dervid göra ett slags afbün, bedjande landets
inbyggare, att hvad hon och hennes fogdar kunde
hafva gjort folket emot, måtte för Guds skull
henne och dem förlåtas.
Fcintà, jernbruk. Se: Vddehotmn-Verken.
Feint-an, en ä i Malungs socken af Dalarne.
FeinikrvberSUelse kallas en redovisning, hvilken
landshöfdingarne hvart femte år skola afgifva,
rörande länens tillstånd i statistiskt och ekonomiskt
afseende. Dessa berättelser inlemnades, enligt kongl.
brefvet den 13 Maj 1802, till kammar-kollegium;
men genom ett senare kongl. bref den 17 April
1821 är förordnadt, att de böra till Kongl. Maj:t
omedelbart insändas. Ett visst formulär är
föreskrifver likväl äro dessa berättelser af mycket
olika värde, en del lefvande skildringar, andra
åter en mager samling af uppgifter. Med
skicklighet utförda borde de innehålla förträffliga
källor för kunskapen om Sveriges statistik och äfven
dess naturförhållanden, och denna fördel blefve sä
mycket större, då dessa arbeten kunde bilda ett
slags provincial-statistiker, vid jemförelsen
emellan rikets olika landskaper. Detta förhindras dock
äfvèn till en viss grad deraf, att berättelserna ej
afgifvas samtidigt från alla länen. Så t. ex. bar
öf-ver-ståthållare-embetet senast afgifvit
femårsberättelse för Stockholms stad för åren 1838—42,
landshöfdingen i Kronobergs län för åren 1837—41,
i Jönköpings län för åren 1839—43, o. s. v.
Fem-årsberättelserna afhandla först landets natnrliga
beskaffenhet, dess berg och flodsträckningar, samt
åtgärder vidtagne för att förbättra dessa
förhållanden, såsom sjöars utdikning och sänkning, åars
uppmuddring, anläggandet af nyodlingar, o. d.
Derefter framställes folkstammens till- och aftagande,
vidare näringarnes tillstånd, sädestillgången och
jordbrukssättet, skogarne, bergsrörelsen efter dess
olika arter, såsom grufbrott, stångjernssmide och
manufaktor. Slutligen följer en afdelning om
handeln, hvarefter vidtager framställningen af länets
politiska författning, roteringen, beskattningen,
fattig- och hälsovården, samt slutligen städerna,
fenj» (mytkol). En of de båda starka
trälin-norna, som konung Frode i Danmark köpte af
konung Fjolner i Sverige. Hon och hennes kamrat,
Menja, voro de enda hvilka kunde mala på den
underbara trollq värnen Grote. De hade befallning
att mala guld, frid och lycka åt konung Frode
och fingo icke hvila längre än göken teg, eller
en visa sjöngs. Men också sjöngo de en visa,
kallad Gfotesången, hvilken var så lång, att de
väl hunno hvila sig under dess afsjungande. (Se
vidare: Frode, Grote, Myvng och Menja.)
|fennealiindn, annex till Wing, beläget i Åhs
kontrakt af Skara stift, 2 mil V.N.V. från Ulrice-
hamn. Kyrkan är liten, mörk och förfallen samt
troligen mycket gammal. I denna socken märkas:
Fennestuniia, frälse-säteri om 1 J mtl. vid
Fennes-lunda sjö; säges, efter gammal tradition, hafva
fått sitt namn deraf, att socknens kreatur i en
dal här hade godt. sommarbete, hvarföre det
kallades fänadens lund, sedermera förändradt till
Fen-neslunda. Säteriet kallades äfven Knorringsdal,
den tid det ägdes af slägten v. Knorring. Det
har sedermera tillhört F. Sundler.
Frälse-säteri-erna llof, med såg och qvarnar. Baggelunda eller
StrOmshof, med jem-manufakturverk och
lädergarf-veri. Sotarhed, ett hemman med skog af bok och
gran öfver behofvet, och hvilken skall, enligt
gammal sägen, hafva tillfallit hemmanet på följande sätt.
IIos en dess ägare i forntiden, vid namn Killing, en
mycket rik och klok man, gästade, på Sotarhed,
under julaftonen, en mägtig höfding, Stake. Efter
julgröten framskaffade Killing, genom svartkonster,
smultron, och trakterade dermed sin gäst, hvilken
deremot skänkte sä mycket skog till hemmanet,
som Killing kunde kringgå på en dag. Killing
medtog till skogen en halmkärfve, af hvilken han
då och då lade ett strå såsom gränsmärke,
hvarefter rågången uppgicks. På hemmanets skog
finnes en mosse, som kallas Stake-mosse, vid
hvilken Killing uppgifves vara begrafven, hvilket
tillgick, efter dess förordnande, på det sätt, att
tvenne hvita stutar spändes för en släde, hvarpå
likkistan var lagd, och med pisken drefvos från
gården. Der dessa stannade skulle liket
begrafvas. Stutarne, ovane vid en så hård behandling,
sprungo från gården och stannade icke förr, än
vid Stake-mosse, der Killings graf ännu visas. —
Hvitanda samt Solberga. Uti en åker på
hemmanet Brestorp Lillegårds ägor finnas flera stora
upphöjda stenar, alla nästan lika höga, utom en åt
vester något högre, stående i en cirkel, hvarest
säges i forntiden varit domaresäte. — Socknen
består af 8 mtl. och har 415 invånare. Dess areal
utgör 4,906 tunnl., af hvilka 210 äro sjöar och
kärr. Adr. Ulricehamn.
FenrUulfven (mythol.). Den fasansvärde sonen
af den onde Loke och jätteqvinnan Angerboda.
Hans syskon voro Jorinungand eller
Midgårdsormen, samt den blekblåa dödsgudinnan |lei,
hotade Åsarne med förderf, hvarföre dessa beslöto
att aflägsna dem, eller åtminstone göra dem
oskadliga. Hel kastades ned i underverlden, der hon
stiftade sitt rike, Hclbem eller llelved, en
vistelseort för de aflidna, hvilka icke stupade på
slagt-fältet eller hade mod att döda sig sjelfva.
Ormen, Jormungand, kastades i hafvet, der den
växte till en så oerhörd längd, att den lade sig
som en ring omkring allt hvad land heter och bet
sig i stjerten. Värst var det dock med
Fenris-nlfvqn; ty den rådde ingen på. För att, om
möjligt minska hans vildhet och göra honom mindre
fiendtlig mot Åsarne, beslöto dessa att uppfostra
honom hos sig; men han var så ursinnig, att
ingen mer än den modige Tyr vågade nalkas
honom och ge honom mat. Emellertid, dä de sågo
huru ofantligt han växte för hvarje dag och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
