Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
486
Pernebo.
Ferien.
ter sig en ntmärkt idogbet och ett hushållslynne,
hvilket kanske standom går till ytterlighet. Vid
allmogens hushållning bör nämnas, att matordningen
ntvisar dess välmåga. I allmänhet njuter folket
bär god föda och nyttjar sällan annat än rågbröd.
Språket har nästan i hvar socken sin egen dialekt;
men här märkas flera. Vid Gysinge bibehålles
än-nu en Wallonsk dialekt, efter smedernes
förfäder. 1 vestra delen af församlingen liknar uttalet
närliggande Dal-socknars; men i södra delen bar
målet likhet med deras söder om elfven. Socknen
består af 51 f mtl. och har 2,761 invånare. Dess
areal utgör 73,340 tunnland, af hvilka 15,000 äro
sjöar och kärr. Adr. Tierp, Gysinge.
Fernebo härad. Se: Filipslads härad.
Ferner, Bengt, Gustaf lifs lärare och en
utmärkt vetenskapsman, föddes d. 10 Nov. 1724 i
Nyeds prestgård i Wermland, der fadern var prost
och kyrkoherde. Hans håg förde bonom
isynnerhet till studerandet af de mathematiska
vetenskaperna, och han blef är 1756 lärare i mathematik
och astronomi vid navigationsskolan i Carlskrona,
bestred en tid astronomie-professionen i Upsala
och dellog i åtskilliga denna tid anställda
observationer och vetenskapliga rön. Återkommen från
en utländsk resa, utsågs han att biträda den då af
ålder och sjuklighet försvagade Klingenstjerna i
dess ansvarsfulla befattning såsom lärare åt
kronprinsen Gustaf. Detta inträffade år 1763, och den
höge lärjungen var då 17 år gammal, en ålder,
vid hvilken ynglingar och isynnerhet prinsar,
vanligen anse sin uppfostran fulländad. Gustaf var
likväl en af de få, som känna, att menniskans
hela lefnad är en lärotid, och han mottog således
sin informators undervisning ända till år 1771,
då han uppträdde på thronen. Ferner entledigades
nu med en pension af 500 R:dr, en på den tiden
ansenlig summa; men hvilken också blef den enda
offentliga lön han erhöll. Han åtnjöt visserligen
flera prof af kongl. ynnest, såsom
Nordstjerneorden, adelskap och kammarråds titel; men kunde
aldrig vinna hvarken något akademiskt eller annat
civilt embete, hvilket sistnämnda han isynnerhet
önskade, och hvartill hans redbara karakter, hans
många kunskaper och hans historiska och
statistiska beläsenhet utan tvifvel gjort honom värdig.
Ilan afled år 1802 i den höga åldern af 78 år,
utan någon arfvinge till sitt sköldemärke.
Oaktadt sina icke rikliga inkomster, kunde han likväl
till vetenskaps-akademien lemna en summa af 1,000
R:dr, hvars ränta skulle användas för
mathematiska afhandlingar. Han var ledamot af
ofvannämnda akademi, äfvensom af vitterhets-akademien, och
har i dem båda hållit flera tal, samt meddelat
åtskilliga uppsatser. Dessutom har han infort sådana
uti lärda tidningar, i Svenska merkurius och andra tid*
skrifter. Den märkligaste af lians skrifter är: Försök
att upptäcka vetenskapernas upprinnelse och gifva en
utväg alt förminska de ofantliga årtal, som
förekomma i äldsta historien, lill ett skäligt antal af tolår.
Ferngren, en ung, ganska lofvande artist, som
isynnerhet lade sig på dekorations-målning; men
dog i sin bästa ålder år 1620.
Cenen, Fabian von, var år 1626 född i
Revel, dit ätten, hvilken bärstammar från Hessen,
lärer hafva inflyttat. Vid 17 Ars ålder skickades
han till Stockholm och fick en plats vid hofvet,
men hvilken han önskade utbyta mot en vid hären.
Hans önskan uppfylldes, och sedan han någon tid
tjenstgjort på flottan under Wrangel, blef han år
1645 kapiten vid Torstensons regemente, utmärkte
sig vid åtskilliga tillfällen, och var
öfverste-löjtnant vid 30-åriga krigets slut. Under Carl
Gustafs krig i Polen forordnades han till kommendant
i Krakau, följde konungen sedan mot Danskarne,
erhöll fem sår i träffningen vid Kroneborg och
upphöjdes till general-major, befordrades sedan till
general af infanteriet, guvernör öfver Lifland,
friherre och, vid krigets utbrott år 1675, till
gene-ral-fàl t marskalk, general-guvernör i Skåne och
uppsyningsman öfver hela krigsutrustningen. Dessa
vigtiga förtroenden motsvarade han på ett värdigt sätt,
och Carl XI visade äfven, att han förstod värdera
det, då han år 1678 inkallade honom i rådet.
Döden afbröt likväl straxt derefter hans nyttiga
verksamhet och öfverraskade honom i hans 53:dje år.
Fersen, Otto Wilhelm von, en slägting till
den föregående, också född i Revel år 1623. Dess
fader var löjtnanten Herman Fabiansson von
Fersen. Vid 18 års ålder följde han med honom
öfver till Stockholm, och blef hofjunkare bos
drottning Christina, ingick i krigstjenst, bivistade
fälttågen mot Danmark, samt under återstoden af
30-åriga kriget, i hvars sista bragd, Prags eröfring,
ban deltog, och blef dervid utnämnd till
ryttmästare. Efter freden gick han i Fransysk tjenst,
återkom sedan till Sverige och blef kammarherre
hos Carl Gustaf, hvilken befallde honom åtfölja
drottning Christina till Danmark, då hon lemnade
fäderneslandet. Han var sedan konungen följaktig
i Polska och Danska fälttågen, och fick af honom,
såsom belöning för sitt välförhållande vid något
tillfälle, en gåfva af 1,000 dukater. Efter
konungens död utnämnd till landtråd i Estland,
befull-mägtigades han af landets adel, att år 1672
resa till Stockholm och söka bekräftelse på dess
privilegier. Här upphöjdes ban, jemte sina båda
kusiner och sin yngre bror, i friherrligt stånd,
samt kort derefter till general-major och
generallöjtnant. I slaget vid Lund blef han illa sårad
och tillfångatagen af Danskarne, hvilka grymt
behandlade honom. Oförmögen att betala den
fordrade lösen af 3,000 R:dr, måste han qvarstanna
i fångenskapen ända till dess ban, efter
Königsmarks seger på Rügen, ut vexlades mot några
Danske officerare. År 1681 blef han guvernör och
sedan general-guvernör i Narva samt år 1693
fältmarskalk, tog afsked år 1698, och dog år 1703
i en ålder af 80 år, hvilken ban, i anseende till
de många sår han erhållit och de mödor ban
utstått, svårligen kunnat boppas att uppnå.
Fersen, Reinhold Johan von, en brorson
till Fabian von Fersen och son till
general-löjt-nanten och guvernören i Riga, Hans Reinhold von F.
Hans lefnadsförhållanden under yngre år äro ej
bekanta, men vid öfvergången af Diina omtalas han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
