Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faber ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
498 Finneranger.
Finnmark.
ten fore digerdöden, år 1350, varit mycket befolkad
och odlad. Utom 12 små sjöar inom socknen,
gränsar sjön Unden bär intil) i sydost och
Skagern i nordost. Kyrkan, med torn af sten,
byggdes år 1763. Här förvaras tvenne porträtter i
kroppsstorlek af Fredrik I och Ulrika Eleonora. I
socknen märkes: Skagerholms jernbruk och säteri,
samt fästet Skageholm (om hvilka se under dessa
ord); säterierna Ramsnäs och Wallsjön. Socknen
består af 22£ mtl. och har 2,128 invånare på en
areal af 53,761 tunnland, af hvilka 13,570 äro
sjöar och kärr. Adr. Mariestad.
Flnner&nger, en fräl se-egendom i Wesslands
socken af Upsala län, köptes år 1725 af
landshöfdingen C. De Geer. Tillbör nu H. Ex. grefve
Carl De Geer.
Finnforsen * ett vattenfall i Skellefteå-elfven, i
Westerbotten, är öfver 50 famnar högt.
Finnheden eller Finnliaite var ett gammalt
namn på Småland. Man har yrkat, att Småland,
likasom största delen af det öfriga Sverige, varit
bebodt af de sedermera allt längre åt norden
undanträngde Finska och Lappska folkstammarne.
Andra hafva motsagt detta.
Finnhyttan , bergsmanshammare, i Grythytte
socken af Nerikes län, med 1 härd. Har 400 skepp:d
priv. årligt smide, af eget tackjern.
Hammarskat-ten är 4 skepp:d. Skeppar på Götheborg eller
Stockholm. Äges af: fru C. M. Holmgren, född
Wahlund. Smidesstämpeln: B med trenne punkter öfver
hvarandra, å ömse sidor.
Finnhyttan, i Grythytte socken af Westmanland,
mil från Örebro, tillhör bergsmän.
Finnliytte- eller Xytt-elfven, i Ljusnarsbergs
socken af Nerikes län. I denna ström uppehålla
sig bäfrar. Den börjar i sjön Nytten eller Nitten
i Finnmarken, och sedan den i Ramsbytte och
förutnämnde socken fått tillökning, flyter den åt
Linde, och får namn af Lin des- ån; faller sedan
med flere vattendrag i sjön Wäringen, och får
derefter namn af Opboga ström och Arboga d, hvilken
flyter in i Mälaren.
Finnmark kallas ännu en trakt, i öfversta delen
af Dalarne, som bebos af Finnar. Hela denna
Finnmark sträcker sig ifrån norra ändan af Bohus och
Svinesund, längs åt fjällryggen upp emot
Lappmarken, och således äfven genom en del af Wermland,
Dalarne och Helsingland. Uti Norrige, ofvanför
Ha-logaland, finnes likaledes ett landstreek, som både i
äldre och senare tider blifvit kalladt Finnmark och
bebos af Lappar. Dessa kallas Finnar eller
Finn-Lappar af Norrmännen, hvilka gifva namnet Kvæner
åt de egentliga Finnarne. Norra delen af Stora
Kopparbergs socken kallas ännu Finnmarken,
likaså finnes Finnmark i Rättviks, Orsa, Norrberkes,
Malugns, Malingsbo och Grangärdes socknar i
Dalarne. Man har anmärkt, att invånarne på den
senare socknens Finnmark bo i pörten och tala
Svenska med Finsk brytning. Äfven i Wermland finnes
en Finnmark. År 1597 lärer en stor del Finnar
inkommit till Sverige, dit de inkallades af hertig Carl,
hvilken anviste dem till de Finnmarker, der
deras afkomlingar ännu anträffas. En stor del in-
flyttade till Wermland, der de satte sig ned på
skogarne i Bergslagen, Elfdalen, Fryksdalen,
Jösse härad, Nordmarks och Gilbergs härader, så att
de liksom i en halfcirkel omgifva landet. Sedan de
efter en 100 års förlopp hade förökat sig i den
grad, att deras bostäder föllo inom den
rekog-nition eller öfriga till bruksbandteringen anslagna
oafvittrade skogstrakter, hvarpå bruksägare hade
anspråk, så förskaffades en kongl. förordning, hvilken
anbefallde, att med eld och svärd, såsom vilda djur,
bortjaga dessa kolonister, och om en bonde
beträddes med att hafva tre gånger visat
barmhertighet och lemnat skydd åt någon af de
förföljde, så skulle han derför straffas med ej mindre
än lifvets förlust (Forsell). Oaktadt dessa
förföljelser qvarlefva dock ännu i dag en mängd af
dessa Finska afkomlingar i Wermlands, Dalarnes
och Westmanlands skogar. De lefva dels af
boskapsskötsel, dels af kolbränning, hvaraf de lemna
kol till närbelägna hyttor och bruk. Deras
förnämsta busdjur äro getter, af hvilka tvenne
gifva dem lika mycket mjölk och näring som en
ko, och hvilka nästan föda sig sjelfva om
sommaren på mossarne, samt om vintern af tallris och
bark. Det forbud, som på senare tider, till
skogarnes bevarande, utkommit mot dessa djur, skall
kanske förr utrota de arma skogsbebvggarne än
alla fordna förföljelser. I norra Westmanland,
hufvudsakligen i Nya Kopparbergs socken, hvars
invånare af de sydligare församlingarne kallas, med
ett gemensamt namn, Finnar, ser man ännu
personer, hvilkas mörkbruna hy, olika
ansigtabvirg-nad och svarta här antyda på ett icke Svenskt
ursprung. De bo uti ett slags hus, som kallas
röktlt-gor, hvars byggnadssätt är temligen besynnerligt
I midten af etl större rum, hvars tak är bildadt af
sjelfva takresningen, står en murad fyrkantig ugn.
ungefär som i våra s. k. badstugor, hvari veden
lägges till stugans uppvärmning. Framfor
ugnsöppningen är lagd en spishäll, kallad panken, af
flata gråstenar, hvarpå maten kokas, och i ea
stolpe bredvid sitter ett jern, hvari en brinnande
torrvedssticka, perlan, insättes för att upplysa
stugan. Någon skorsten finnes ej, utan röken utgår
genom en öppning i taket, eller genom gluggar i
väggarne i stället för fönster. Nedanför dessa
fönstergluggar, hvilka tillslutas med brädlockor
äro sängställen, så kallade lafvar, kring väggarne.
På senare tider har man dock börjat insätta
fönster med glas, och nästan hvarje år
ombyg-ges någon af dessa gamla rökstugor efter nyare
byggnadssätt. Af det Finska språket höras ännu
återljud i vissa ortnamn, såsom Paljacki-berget.
m. m., och någon gång i personers namn, såsom
Rickan. Sjelfva äga likväl ej inbyggarne något
minne af sin härkomst, utan kalla det språk
hvarpå deras äldsta psalmböcker äro skrifna,
Grekiska eller Finska, och af hvilka, ehuru sällsynt,
ännu finnes ett och annat exemplar. Högst fi
kunna läsa dem. Att Finnarne, antingen dessa
invandrade eller några ännu äldre, varit fordom
långt mera utbredde och sedermera blifvit
trängde uppåt, derom vittnar den mängd af namn soa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
