Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
504
Fjelie.
Fjelie.
De blandade honung i blodet och läto det
öfvergå till jäsning, hvarefter det blef ett så herrligt
och undergörande mjöd, att en hvar som smakade
deraf, blef skald, vältalare och vis. Åsarne, vid
hvilkas bord Qvaser plägat sitta, saknade bonom
och läto efterfråga honom öfver allt; men det
uppgafs, att den vise blifvit qväfd af sin egen
vishet; emedan ingen kunnat utfråga honom och
han sjelf varit så litet böjd för att meddela sig.
Dvergarne, som ganska väl kände skaldemjödets
värde, beslöto att väl förvara det, samt att icke
bortgifva något deraf, utan i högsta nödfall. Men,
jätten Gilling och hans hustru kommo till Fjalar
och Galar, att begära gästfrihet. De ohygglige
dvergarne, hvilka funno en njutning i att göra
ondt, beslöto genast att döda de begge makarne.
Dvergarne foro först med Gilling i en båt ut på
en liten insjö, som låg tätt vid deras boning.
När de kommo midt på sjön, hvälfde de om
båten, och jätten, hvilken icke kunde simma,
drunknade genast. Då de kommo hem och berättade
denna olycka för hans hustru, började denna att
gråta och jemra sig. Fjalar frågade då, om hon
ville fara ut och se stället, hvarest hennes man
hade omkommit. Hon jakade dertill; men när hon
steg utom förstugudörren, stod Galar på taket och
nedsläppte på hennes hufvud en tung qvarnsten,
så att hon dog. Gilling och hans hustru hade en
son, vid namn Sutlung. Denne ville hämnas
dråpet på föräldrarne, hvarföre han begaf sig till
dvergarne, för att mörda dem. Då de börde hans
hotelser, vågade de tänka hvarken på försåt
eller sjelfförsvar, utan sökte att i godo komma
öfverens med honom, i det de erbjödo i
förlikning det ypperliga skaldemjödet. Suttung,
hvilken redan kände dess förträfflighet genom ryktet,
antog det såsom bot för sina föräldrars mord.
Han förde det hem till sig, och hade mycket
besvär för att rätt kunna förvara det. Slutligen
satte han sin dotter, den sköna Gunlöd, att vakta
detsamma. (Se vidare artikeln: Gunlöd.)
Fjelie, en socken, med Fledie och Lomma,
belägen i Torna härad och kontrakt af Malmöbus
län och Lunds stift, j mil V.N.V. från Lund, vid
hafvet. Fjelie har fordom utgjort ett pastorat
för sig sjelft, och var prebende till rektor
scho-læ i Lund, då annexet Fledie var med Lomma
förenadt till ett pastorat. Kyrkan, hållen i
rund-bågsstil, är till socklar och hörnstycken samt
omfattningar uppförd af buggen sandsten och för
öfrigt af tugtad gråsten. Skeppet betäckes med
tvenne, koret med ett korshvalf i utbildad
spetsbågsstil, utsprånget med bjelmhvalf. Tornet har
å hvarje sida en stor ljudöppning, som uppbär
tvenne rundbågar. En utbyggnad med platt
trädbotten har i senare tider blifvit uppdragen å
skeppets begge sidor. Uti tornbyggnaden finnas två
klockor, hvilkas vackra harmoniska ljud förvånar
ett vid dem ovandt öra. Till denna socken böra
derinom belägna Önnerups och Laxmans-Akarps
(Ågerup) byar samt Kannick, före 1807 en
ängsmark , nu till det mesta en odlad och bebyggd
jord ulan hemmantal, tillhörig akademien i Lund.
Af Önnerups by hör en del till Fjelie och en
annan del till Fledie socken. Orsaken härleder sig
förmodligen från den tid, då Fledie och Lomma
utgjorde ett gemensamt pastorat. Dessa båda
socknar sammanknötos då medelst några hemman och
nummer från Önnerup åt hafssidan, då deremot
den öfriga delen af Önnerup var närmast
förbanden med Fjelie. Socknen hör till 1 kl. preb. och
består af 23 \ mtl. med 1,054 invånare. Dess
areal utgör 4,029 tunnl., af hvilka endast 2 äro
sjöar och kärr. •— Allmogens seder och bruk vid
bröllops- och begrafnings-tillfällen, såsom större
fester betraktade, hafva, till stor del, bibehållit
sitt gamla skick. Gillet efter den döde kallas af
allmogen Årede, CErede, d. v. s. ära den döde. Till
att åtfölja liket bjudas alla inom bybemmet; men
till äredet eller gillet endast de som höra till
laget. Detta lag hålles i sträng helgd, ntan
afseende på slägtförbållande. Dessa fester räcka
vanligen 3 till 4 dagar, och så länge skiftas äfven
förningar, hvilka qvinnorna medhafva. På sista
festdagen intages en frukost, som varar inemot
aftonen. Första bröllops- eller begrafnings-dagen
ätes vid middagen ingen annan mat än som
gilleshuset består. (Körande middagen se uppgiften för
Lomma.) Sedan middagen är slutad framsattes på
bordet förningarne i den ordning, som hustrun,
hvilken haft fürningen med sig, står i närmare eller
fjermare slägtförbållande till de gifte eller till den
aflidne. Samma ordning iakttages äfven vid bordet
bland gästerna, hvarföre det ofta dröjer £ timme
och deröfver innan män och qvinnor hunnit ordna sig.
En förning utgöres af flera stora kakor af sött,
syradt och hvetebröd samt uppstaplade födoämnen
af många slags kötträtter och nästan alltid ett
par stekta grisar. Ofvan eller omkring detta
köttlager ligger en krans af kringlor, trädda pä ett
band, sedan gorå-, sand-, smör- och små
socker-bakelser, mandelmusslor, m. m. Ett annat lika
stort fat innehåller risgröt och i ett tredje ligger
en stor sockerkaka. Förningarne kringdelas af
någon ibland de förnämsta gästerna vid bordet,
då äfven gröten skiftas med knif och lägges på
tallrikar, hvilka sedan frambringas från man till
man. Af alla de slag förningarne innehålla,
måste gästerna taga för sig ett stycke. Härigenom
händer ock att gästernas tallrikar likna
förningarne i uppstapling. Sedan gillet är slutadt erhåller
hvar och en qvinna bem med sig i sina fat ett
stycke af de serskildta slagen. Drycken vid
gillet består i öl, hvilket oafbrutet kringbjudes i
stora silfverbägare af dertill utsedde munskänkar,
jemte brännvin vid måltiderna, då en sup oftast
är tillräcklig för flere karlar. Något omättligt
bruk af brännvin visar sig hvarken vid den ena
eller andra dagens slut och skulle någon i sä fall
öfverskrida måttlighetens gräns står han under
värdarnes serskildta uppsigt. Allt går sålunda
mycket stilla och ordentligt till. — Vid äredet
håller sig den efterlefvande maken och de
fullvuxna barnen afsides i en kammare och synes
icke till ibland gästerna, hvarken nnder eller
emellan måltiderna. — Vid bröllops-tillfällen dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
