Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJHIlgÅa.
FjällsJS.
507
med svarta, saftiga bär, hvilka åtgöra ett af
snöripans födoämnen.
FJällgÄs, heising, hafregås (Anser leucopsis), en
till simfoglarncs andra familj, gåsfoglar, hörande
fogel, af 24 till 25 tums längd, med liten svart
näbb och svarta ben, pannan, hufvudets sidor och
strupen hvita, äfvensom måge och sidor, hvilka
senare hafva gråa band, nacke och hals svarta,
rj’ggen’grå med fjällformiga hvita kanter på hvarje
fjäder, stjerten svart. Ungfogeln har pannan
beströdd med bruna prickar, framryggen och
skuldran med rostgrå fjäderkanter, magen med
silfvergrå anstrykning och sidorna med askgrå, benen
svartaktiga, stötande i grönt. Lefver om
sommaren i de nordligaste delarne af riket, der den
troligen kläcker, men förhållandet dermed, äfvensom
dess hemseder och lynnen, isynnerhet i grannskapet
af boet, äro okända. Under siu flyttning till och från
kläckningsställena anländer den i Mars och Oktober
i större hopar till södra kusterna af Skåne och är
i flock ganska skygg; men då de stundom
anträffas ensamma så litet skygga, att de ofta kunna
dödas med käppar. Köttet är likväl då ganska
magert och föga användbart.
Fjäll-lemmel, fjällmus, sobelmus (Lemmus
borealis), ett till däggdjurens 4:de ordning, gnagare,
hörande djur af 5 till 5^ tums längd, med kort
jemntjock, till en del naken svans, men i spetsen
försedd ined en hårpensel, små öron, gömda i
fållen, fötterna väpnade med spetsiga klor, färgen
omvexlande, vanligen ofvan brungul och till en del
svartbrokig, under hvit, svans och ben smutsigt
hvitgrå. Vistas i de nordligaste trakterna af
riket, särdeles på fjällen, hvarifrån de stundom om
hösten utvandra i oerhörda skaror, hvilka gå i rak
linje och följa ett visst väderstreck, öfverstiga
stenar och simma öfver floder, för att ej behöfva
afvika från sin väg, till dess att de samtligen
uppnå hafvet, hvaruti de simmande fortsätta sin väg
till dess de drunkna, men stundom dessföriniian
söka att komma upp i mötande båtar till den
myckenhet, att de böta sänka dessa. Tåget sker alltid
om natten, om dagen ligga de stilla, men icke
desto mindre blifva de fleste uppätna af
rofdjur och roffoglar, innan de uppnå hafvet,
ehuru de äro ganska ilskna, och då de ej
kunna undkomma sätta sig till motvärn. Honan gör
ett bo uti torfvor eller fjällmyror, der hon
lägger 5 à 6 ungar i hvarje kull och troligen
flere gånger om året. Födoämnena bestå endast af
växter, särdeles rötter, hvarföre han gräfver
gångar längs under gräsvallen, och gör på detta sätt
betydlig skada, då han i mängd infinner sig på
något ställe.
|fjä||ri|ln (Lagopus alpina), en till familjen
hönsfoglar hörande fogel af 14—14 j tums längd, som
om vintern är hvit, men om sommaren
brunspräck-lig, hvilken färg den under Tuggningen erhåller i
många gradationer från hvitt. Hannen har alla
årstider ett bredt svart band, kalladt tygel, som går
från näbbviken genom ögat till tinningarne, samt
öfver ögonen en stor balfrund röd fläck; honan
deremot saknar tyglar och har den röda fläcken
öfver ögonen mindre och blekare. Näbben är svart,
mindre och smalare än hos dalripan, äfvensom
vingarne äro spetsigare än dennas. Den träffas på alla
egentliga fjäll, eller sådana berg, som uppstiga
öfver trädvegetationens gräns, hvarest parningen
försiggår i början af Juni, och hvarvid bannens
lockton liknar källgrodornas läte, samt honornas ett
fint pipande "ii ack, ii ack." Efter slutad parning
gör honan ett konstlöst näste bland stenar, eller
under ljung och vide, merendels i öfversta
gränsen af trädregionen, hvaruti hon lägger 10 å 12
rostgula, svartbrunfläckiga ägg, dem hon rufvur
till slutet af Juli, under hvilken tid hannen alltid
träffas i grannskapet; men sedan ungarne äro
utkläckte lemnar han dem och modern, och beger sig i flock
längs uppåt fjällen, dit modern och ungarne följa
efter, så snart de senare fått fjädrar. Födoämnena
utgöras om sommaren isynnerhet af blad, blommor
och frön af fjällväxter, om vintern af frön och
knoppar, ungarnes mest af insekter. Köttet är
mindre godt än dalripans, likasom sjelfva fogeln är
mindre än denna. Den skjutes mest om vintern
eller fångas i snaror, och är i flock ganska skygg
och varsam; spridda deremot äro de mindre skygga.
FJällräf, fjällracka (Canis lagopus), ett till de
köttätande rofdjurens första familj, tågångare,
hörande djur, af nära 1 alns längd, med rak enfärgad
svans, korta afrundade öron, bårbevuxna fotsålor,
fållen tät, långhårig och alltid hvit om vintern,
om sommaren smutsigt askgrå, klorna hvita,
trubbiga, uäsan svart och ögonlockens kanter mörka.
Vistas egentligen på fjällen eller sådana berg, som
uppstiga öfver gränsen af trädvegetationen; men gör
vintertiden långa ströftåg, så att den till och med
träffas, ehuru sällan, ända ned i Skåne. Han
uppehåller sig helst på öppna skoglösa trakter
antingen uti gräfda kulor, med flere utgångar, eller
ock i någon bergsklyfta, i båda fallen bäddade
med mossa och stundom ett par, eller flere,
tillsammans. Han är på långt när ej sä försigtig och
listig, som den vanliga räfven, utan mera djerf,
så att han ofta går fram till gårdar i dalbygden,
och infinner sig, ledd af lukten, då foror med fisk
passera fjällen, samt är då föga skygg, utan är
genast tillhands att upptaga hvad som utkastas it
hundarne. Hans födoämnen utgöras af sådana djur,
som finnas i fjälltrakterna, såsom unga vildrenar,
harar, fjällripor och andra foglar, jemte deras ägg
och ungar, äfvensom isynnerhet lemlar, genom
hvars utrotande Tian gagnar; äfven fisk, grodor
och musslor håller han tillgodo, samt i nödfall
till och med as, och uppgräfver dä äfven
menni-skolik. I Mars eller i början af April infaller dess
parningstid, honan går drägtig omkring 9 veckor
och foder 4 till 6 ungar, hvilka äro smutsigt grå,
men småningom ljusna och slutligen blifva hvita,
dem hon däggar några veckor, hvarefter bon
förer dem ut med sig på jagt. Han skäller likt
bunden samt tjuter äfven. Fångas och skjutes i
stor mängd af Lapparne, som årligen sälja stora
qvantiteter af deras skinn, hvilka begagnas till foder.
Fjällsjö, annex till Bodum, beläget i
Ångermanlands södra fögderi af Westernorrlands län, 16 mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
