Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flottan*
Flottan.
519
fall uppgifter — 979 kanoner och 7,326 mans
besättning. Skeppsgårds-räkenskaperna för
sistnämnda år upptaga icke mindre än 2,504 kanoner,
hvilka skulle utgöra flottans bestyckning,
hvaraf 1,420 s. k. kopparskytt och 1,084 jernskytt.
Af förra slaget voro hela, halfva och två
tredjedels kartauer, notslangor, halfva och tre
fjerdedels slangor, falkoneter, fyrpilstycken,
märsestyc-ken, skeppshakar, o. s. v.; af senare slaget:
apostlar, skerbrecker, stenbysser, skärpentiner, hartser,
falkuner, puthundar’, m. m. — Under de följande
regeringarna vanvårdades väl icke flottan, men i
följd af stora och kostsamma landtkrig kunde
man icke åt henne egna den omsorg, som man
gaf landthären, och de fördelar, som Sverige vann
till sjöss under Christinas krig med Danmark, få
till en stor del tillskrifvas den förstärkning
flottan erhöll genom De Geers eskader. Under Carl
Gustaf hade hon en bättre tid, men denna
upphörde åter under hans sons förmyndare-regering,
och då kriget med Danmark utbröt, led Svenska
flottan nästan oupphörliga nederlag och förluster,
så alt hon vid dess slut ägde i behåll endast 16
rangskepp, 4 fregatter och 6 smärre farlyg, af
hvilka icke ens alla voro i tjenst bart skick. Detta
förhållande öfvertygade Carl om nödvändigheten,
att taga en omtänksammare vård om flottan.
Uppdraget anförtroddes åt lians Wachtmeister, en
man, fullkomligt vuxen ett sådant värf.
Carls-krona anlades, skepp byggdes, ej blott der, —
hvarest det första skeppet, Götha, om 76
kanoner, bygdt af Frans Sheldon, gick af stapeln d.
14 Sept. år 1686 — utan äfven i andra hamnar,
och då Wachtmeister år 1689 utsändes med en
flotta af 30 rangskepp, utom fregatter, för att
skydda hertigens af Holstein rättigheter mot Danmarks
angrepp, utgjorde hon ändå icke Sveriges hela
sjöstyrka, hvilken vid konungens död var större
an Sverige någonsin ägt, både fore och efter
bonom. Hon bestod af 37 rangskepp —
hvaribland det största, Kung Carl, hade 4 lag och 108
kanoner — utom fregatter och smärre farlyg.
Denna styrka uträttade emellertid icke hvad man haft
skäl att vänta, hufvudsakligen derför, att hon ej
fann någon fiende att mäta sig med, och då en
sådan hunnit uppväxa, var den Svenska
krigslyckans sol redan i sin nedgång, och rikets
förstörda finanser tilläto ej att göra något särdeles för
flottans underhåll eller iståndsättande. Alan måste
emottaga Engelsk undsättning, hvilken dock
ingenting hjelpte, och Ryssland, som före år 1700
icke ens tänkt på att skjuta ett skepp nt i sjön,
kunde icke blott slå en Svensk flotta i ordnad
drabbning (se F.hrenskiötd), utan äfven med sina
galercr härja och förbränna Svenska kusterna.
Detta olyckliga förhållande var likväl mindre cn
följd af flottans svaghet, än af dels den
oskicklighet, hvarmed hon användes, dels af bristande vilja
att använda henne, ty dä hon år 1720, under
befäl af öfver-amiralen grefve .Sparre, förenade sig
med den Engelska, bestod den nf 11 linjeskepp,
8 fregatter, 4 bombkitsar, 2 brännare, II
gale-rer och andra mindre fartyg. Under den påföljande
frihetstiden gjordes visserligen något för flottan,
ehuru hon ej tillskyndade riket en mot kostnaden
svarande nytta, och år 1733 bestod den af 23
linjeskepp, 15 fregatter, 1 pråm och 23 galerer. Vid
det för öfrigt så olyckliga och vanhedrande
kriget i Finland, 1742 — 1743, hade flottan likväl
öfverväldet i Östersjön, ehuru hon aldrig råkade
någon fiende. Emellertid hade den snillrike
Ehrensvärd uppstått och föreslog en annan plan för
sjöförsvaret, grundad på en roddflotta.
Framgången af detta förslag underslöddes, utom af
dess egen antagligbet, äfven af den
omständigheten, att amiralitets-kollegium, genom sin
overksamhet, sjunkit i aktning och anseende.
Ehren-svärds förslag att inrätta Arméns flotta, till
Finlands försvar, gillades således af ständerna år 1747;
men först den 18 Okt. 1756 utkom den kongl.
skrifvelsen härom. Den skulle bestå af två
eskadrar, en i Stockholm och en i Helsingfors,
utom 10 galerer stationerade i Götheborg.
Öfverste August Ehrensvärd förordnades till
general-major och chef för denna flotta. Sådan var
början till Skärgårdsflottan. — Linjefloltan
bestod nämnde år af 23 linjeskepp, 12 fregatter
och 26 mindre fartyg, men hvilka till större
delen voro så gamla och bristfälliga, att de ej
kunde anses brukbara. Vid denna tid börjades
dockbyggnaden i Carlskrona, och Chapman framträdde
med sina genialiska planer. Dessa kommo likväl
icke till någon egentlig verkställighet förr än
under Gustaf III. Han gick år 1776 om bord på en
af Chapman nybyggd kanonslup, hvilken gjorde, i
hans närvaro, alla slags evolutioner, och då ban
öf-vertygat sig om dess användbarhet, befallte ban
Chapman att bygga en flotta efter denna modell.
Amiralitets-kollegium flyttades tillbaka till Stockholm,
general-amirals-embetet återupplifvades och dermed
bekläddes den utmärkte Trolle, och stora flottans
nybyggnad påskyndades, hvartill man
hufvudsakligen använde de Franska subsidierna. När den s. k.
beväpnade neutraliteten beslöts år 1779, var
Sveriges kontingent 10 linjeskepp och 6 fregatter,
hvilka med lätthet utrustades och satte Svenska
flaggan i ett anseende, som hon icke på lång tid
åtnjutit. — År 1788 utbröt kriget med Ryssland,
och Sverige ägde då i Carlskrona en flotta af icke
mindre än 26 linjeskepp och 13 fregatter, utom
16 mindre fartyg. Skärgårdsflottan bestod af 2
fregatter, 8 turunmaa, 3 bämeenmaa, 3 uudenmaa,
1 pohjanmaa, 2 pråmar, 8 mörsarebarkasser, 28
galerer, 70 kanonslupar, 15 kanonbarkasser, o. s. v.
Genom ansträngda nybyggnader ökades fartygens
antal äfven under kriget, så att skärgårdsflottan,
om våren 1790, bestod af 349 fartyg, och den
stora af 25 linjeskepp, 14 fregatter och 17
mindre fartyg, med en besättning af 21,000 man.
Af denna flotta fanns vid krigets slut knappt en
tredjedel öfrig. Sedan denna tid har icke samma
vigt blifvit fästad vid linjeflottan, emedan ett nytt
system begynt göra sig gällande, hvilket yrkar, att
Sveriges sjöförsvar hufvudsakligast bör grunda sig
på roddflottan, och att dennas fartyg böra göras
så lätta och rörliga som möjligt, hvarföre man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
