Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anslagne såsom arbetshemman åt Flyinge
kungsgård; men arbetsskyldigheten har till en stor del
upphört, i följd af en kongl. resolution, och
godtgöres staten ersättningen för arbetet med
penningar, hvilka användas för stuteriet.
Flytande batteri kallas kanoner, ställda på ett
eller tvenne skepp, eller på en flåte och skyddade
af ett bröstvärn.
Flyttningstid är för olika folkklasser olika
bestämd och beror derpå, när fardag inträffar,
hvilket i allmänhet är d. 14 Mars på landet, d. 1 April
och d. 1 Okt. i städerna, d. 1 Maj för
presteståndet, o. s. v.; men för tjenstehjon, som lemna
tjensten äro flyttningstider d. 24 Okt. och i Stockholm
äfven d. 24 April. I tjenstehjons-stadgan af år
1664 bestämdes Michaëlii-dag till flyttningstid och
försäkrades tjenstehjoncn sju dygns ledighet efter
denna dag; sex veckor förut borde städjande
hafva ägt rum. Den nya tjenstehjons-förordningen
år 1686 bekräflade samma flyttningstid och
allmänna lagen i Handels-balken föreskref den också.
Men efterhand fann man den mindre lämplig och
den förändrades från Michaëlii-dag till d. 24 Okt.
genom en kongl. förordning år 1819. Stockholms
»tad har dock tvenne flyttningslider, nemligen
densamma som det öfriga riket och dessutom d. 24
April. Den nya flyttningstiden tog sin början d.
24 Okt. 1820, och genom Kongl. Maj:ts
förordning voro tjenstehjonen förbundne att till denna
dag (|varstanna i förra årets tjenst, emot förhöjd
lön för den öfverskjutande tiden. Den sista
förordningen om husbönder och legohjon, utfärdad år
1833, stadfäster denna flyttningstid och äfven
det-gamla förbehållet om en veckas ledighet för
tjenstehjon å landet och fyra dygn i städerne. En viss
uppsägningstid stadgades äfven, nemligen ifrån d.
26 Juli till d. 2 4 Aug. och i Stockholm för
vårflyttningen från d. 24 Jan. till d. 22 Febr.
FUtckebo, en socken i Norrbo härad af
Westmanlands län, Fernebo kontrakt af Westerås stift,
4 mil N.V. från Westerås, 2 mil S.V. från Sala.
Här märkes: Axholms säteri (so detta ord);
Hem-mingsbo by, hit förföljdes de ifrån Sonnboheden i
Dalarne och Folkerna socken, år 1521, flyklandè
Danskarne; samt sjöarne llullsjön, Fläcksjön,
Wren-ningesjön, Rörsjön, Hangsjön och Toftsj m. Hela
socknen består af 31 | mtl., nästan bara
skogsmark. Såsom binäring tillverkas härstädes en
betydlig mängd maltväf af nöthär, äfvensom grofva
linneväfnader till afsalu. Socknen har 1,245
invånare och utgör 20,343 tunnland, af hvilka 1,950
äro sjöar och kärr. Adr. Sala.
Fläder, hyII, fulbom (Sambucus niger), ett mindre
träd eller slörre buske, som växer vid byar uti de
södra och mellersta kiistlandskaperna. Blomman och
bären användas i medicinen, de senare till beredning
af flädermos. Veden är gul och användes till smärre
svarfvare-arbelen, till väfskeds-tänder och
skopinnar, samt kan äfven, likasom blomman och bären,
användas till liusbehofsfärgning.
FlKderuius (Vespertilio), ett djurslägte
tillhörande de vingfotade däggdjuren, hvilka äro försedda
med fållar af huden utspända som vingar emellan
framfötternas mycket förlängda tår, samt emellan
frambenen och bakbenen, med hvars tillhjelp de
kunna likasom foglarne flyga både högt och snabbt;
hvarföre de ock hafva de främre extremiteterne i
hög grad utbildade, de bakre deremot föga,
slutande sig med fem lika tår, försedda med klor,
tandbyggnaden lik de insektätande rofdjurens,
ögonen utomordentligt små, men öronen längst af
alla däggdjurs; hörsel- och känsel-sinnena i hög
grad utbildade. De äro nattliga djur, som hvila
om dagen och om vintern ligga i dvala.
Födoämnena utgöras hufvudsakligen af insekter. IIos oss
finnas 5 arter, noml.: Stora flädermusen, flädermus,
läderlapp, nattblacka (V. noctula), som är af 2 !
tums längd, med öronen kortare än hufvudet, bred
och afrundad kropp, längre än svansen, ofvan
grå-skymlig med svartaktig bottenfärg, inunder
gråblack, ansigte, öron och flyghud svarta, svansen
1 ^ tum lång, liggande i flygbuden emellan
bakbenen och utskjutande derutur med en kort spets.
Förekommer allmännast i södra delen af Skåne;
men ej i något annat landskap. Vistas parvis uti
springor i gamla murar och ihåliga träd, samt
lefver nästan endast af insekter, dem han fångar
om aftonen, särdeles öfver dammar och andra
vattensamlingar. Den har ett starkt pipande ljud
och ger ifrån sig en vämjelig, sötaktig lukt.
Parar sig straxt om våren och honan föder 3 veckor
derefter 1 å 2 ungar, hvilka hon däggar 3
veckor; ovisst om de föda flera kullar om året. Den
gagnar genom utrotandet af en mängd skadliga
insekter. Rätllika flädermusen (V. inurinus), liknar
den förra ganska nära; men har längre och
smalare nos, samt är något ljusare till färgen orh
förekommer allmännast i de mellersta och
nordligare landskaperna, deremot sällsynt i de södra.
Bo familjvis tillsamman och lefva ej allenast af
insekter, utan, i brist på sådana, äfven af alla slags
feta ämnen och insmyger sig derföre ofta i
visthus, samt äter sig stundom hål uti skinkor,
hvaruti den till och ined blifvit funnen tillbringa vintern
och lägga ungar. Lilla flädermusen (V. pipistrellus),
mindre äu de föregående, endast 1 J tum lång, med
trubbig nos, till färgen brun eller rödbrun,
ofvanpå mörkare, inunder ljusare, bottenfärgen
svartaktig. Förekommer i Skåne allmännast af alla
arterna , hvilka den för öfrigt liknar till lefnadssätt
och fortplantning, m. m. Långörade flädermusen
(V. auritus), något större än den sistnämnde; men
med öron af nästan samma längd som kroppen
samt likasom flyghuden grå till färgen. För öfrigt är
bottenfärgen svart; men bårspetsarne öfverst
svartgrå, under gulhvita. Förekommer sällsynt, i Skåne
och rikets mellersta landskaper, samt liknar till
lefnadssättet de öfriga af slägtet.
Barbaslell-flädermusen (V. barbastellus), skiljer sig från de förut
anförda genom uppdrifna bårheväxta kinder. Liknar
till färgen af de näst föregående den stora
flädermasen och till lefnadssättet sina öfriga
samslägtingar. Är först upptäckt i Burgund och finnes
veterligen ej i något land emellan Frankrike och
Sverige; men anträffas, ehuru sällsynt, i Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
