- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
542

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

542

Foster.

Fosterbarn.

på kong Östens graf, till dess hans fiender
orenade den med en soppa, som var kokad på
hnnd-kött." Begge dessa här omnämnda källor känner
man ännu, och båda hafva intill våra dagar varit
offerkällor. Den ena af dessa, som är kringbyggd
och äger ett förträffligt vatten, kallas ömsom S:t
Östens och Helga Korskàlla, och anträffas under en
kulle, hvilken, till minne af kung Östens der
verkställda afrättning, ännu kallas Galgeberget. Den
andra källan, Skären eller Skirkälla benämnd, som
troddes hafva upprunnit der liket stod öfver
natten, igenfinnes verkligen, såsom Sturleson säger,
under backen, sydvest om kyrkan. Nära invid
denna källa ligger uti åkern en fyra alnars lång
sten, icke olik ett likkistlock; och folksagan
förmäler, att det var just på denna sten kung Östens
döda kropp blifvit upplagd, medan
tillrustningarne gjordes för begrafningen. Efter sjelfva
grafven kan naturligtvis icke nu finnas någon lemning,
då kyrkan sedan den tiden blifvit så godt som
om-byggd; men det är sannolikt, att förr än detta
skedde, eller ännu i början af förra århundradet,
både griften och måhända äfven benen af det
ömkliga helgonet varit tillfinnandes. På Stora Foss
ägor och å Bergs utmark har varit en större
grift-plats, af hvars många högar dock numera endast
återstå 9. Den största af dessa, hvilken likväl har
endast 70 steg i omkrets, kallas Spelehögen, och
förtäljer sagan, att fordom skall deruti hörts en
nattlig musik, hvilken så tjuste vandraren, att ban
stod som fasttrollad vid högen, till dess solen rann
upp, och de sällsamma tonerna tystnade. På
Fale-by ägor finnes en kulle, kallad Korsborg (se
detta ord). Vid Foss hölls stundom i fordna tider det
stora tinget med länets allmoge, och ännu oftare
med inbyggarne i den norra delen. Foss lagthing
omtalas derföre i den gamla Norska lagboken, och
var en benämning på Wikens lagsaga, som
bibehållit sig ända till senaste tider. Ännu hålles
lagmans-tinget för Bohus län här i socknen på
Qvistrum. Socknen hör till 1 kl. reg. pastorat och
består af 56‡ mtl. samt, har öfver 3,000 invånare.
Jemte begge annexerne utgör den bela Tunge härad,
och har ensam en areal af 21,546 tunnl., af
hvilka 584 äro sjöar och kärr. Adr. Uddevalla.

Fosser, Herman, antogs af konung Gustaf I
till dess myntmästare i Stockholm. Konungen
gjorde med honom ett kontrakt år 1527, som 2:ne år
derefter förnyades, enligt hvilket han skulle slå
"rundt mynt, örtuger och half-örtuger, eller
fyrkar." Af sitt eget silfver tilläts honom slå "små
hola Penningar", så goda, att en vägen mark höll
2 lod och 1 qvintin fint silfver. Han frikallades
från alla utlagor i "Riksens stad Stockholm",
skulle för ingen stå till rätta utan för konungen sjelf,
och hans tjenare för ingen annan än för honom.
Den som begick öfvervåld emot honom eller hans
tjenare hade förbrutit lif och gods. Två gånger
om året skulle han afgifva räkenskap; silfret
skulle han emottaga af konungen, &c.

Fostbrödralag. Detta var en gammal
Germanisk plägsed, hvilken hölls i stor helgd.
Fostbrödra-laget rådde måhända ursprungligen mellan dem,

som ifrån barndomen blifvit nppfostrade
tillsammans, hvaraf de benämnas fosterbröder; men
in-gicks sedermera ofta mellan sådana, som i strid
pröfvat hvarandras styrka och mod. Redan
Hero-dotus berättar, att denna sed funnits hos
Schy-terne och beskrifver den sålunda: "de gjuta vin i
en stor lerkruka, blanda deri sitt blod, sedan de
med en knif eller ett svärd afskurit någon del af
sin kropp." Lucianus omnämner detsamma, med
den skillnad, att "de doppade spetsarne af sina svärd
i blodet, lyftade dem i vädret och svuro en ed,
hvilken aldrig kunde lösas." I Norden ingingo män
fostbrödralag på det sätt, att de lösskuro en bred
torf-remsa, så att ändarne sutto fasta i jorden,
och upplyflade remsan på spjut. Derpå gingo
begge männerne derunder, sårade sig och läto sitt
blod flyta tillsammans i mullen. Härunder
knäböjde de och svuro: "att hvar skalle den andra
hämna, de skulle äga all egendom gemensam, och
den som längre lefde skulle uppkasta bög åt den
aflidne fosterbrodern, och nedlägga deri så
myo-ket gods, som kunde väl anstå. Sedan skulle deo
öfverlefvande sitta 3 nätter hos den döde på
högen; men kunde sedan fara bort dit han ville.
Denna ed hölls helig hos de gamle och ej en gång
döden upplöste fostbrödralagets band; ty derefter
följde hämnden på hans mördare. Nästan i alla
gamla berättelser träffar man tvenne fosterbröder
tillsammans; ty en man utan trogen vän liknades
vid "trädet som står vid gården, och snart
förtorkas, utan skygd af bark och blad." (Havamal.)

Fosterbarn, Fosterföräldrar, äro begrepp,
hvilka i Sveriges äldsta folklif voro af stor vigt
Det var då en vanlig sed, att föräldrar satte
sina barn att fostras i fremmande bus och der lära
sig en friboren mans idrotter. När det således i
gamla sagor talas om fosterfader, följer ingalunda
derutaf, att den som hade en fosterfader varit ett
värnlöst barn, upptaget af barmhertighet. Tvertom
hade konungars och mägtige mäns barn fosterfader.
Exempel äro Ingiald Illråda, uppfödd hos
Svipda-ger, och konung Harald Hårfagers yngsta son
Håkan, uppfostrad i England. Denne sistnämnde
hade en konung till fosterfader, likasom till verklig
fader, hvilket torde hafva varit mindre vanligt;
ty det förtäljes, att då konung Adalsten i England
blifvit lockad att knäsätta Harald Hårfagers barn
och derigenom tagit det till fosterbarn, ansågs ban
dermed hafva gifvit den Norske konungen ett
tecken af undergifvenhet. — I våra dagar kallar man
ej den fosterfar, som i sitt hus uppfostrar
fremmande barn. Endast vårdaren af sådana barn,
hvilka sakna eget föräldra-beskydd eller också hvilkas
föräldrar öfverlemnat dem med all sin rätt och
pligt åt andra, få namn af fosterföräldrar.
Lagstiftningen har med vissa friheter gynnat fattiga
barns upptagande till fosterbarn. Serskildta
föreskrifter finnas i detta fall för dem, som uttaga barn
från barnhusen, och för dem, hvilka upptaga andra
barn. Tjenstehjons-stadgan innehåller befrielse frän
bevillning för upptagne barn. En annan klass al

fosterbarn nppkommer, då föräldrar öfverlemna
sina barn åt annan man till vissa års tjenst, emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free