Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
546
Franska»
Freda
Franska reformerta kyrkan i Stockholm.
Sedan fri religionsöfning, år 1741, blifvit beviljad
alla af Engelska och reformerta kyrkorna i rikets
sjöstäder, med undantag af Carlskrona, beslöto
Engelska och Franska trosförvandter af denna lära,
hvilka förut hållit sin gudstjenst i Engelska
ministerns hus, det nuvarande Catharina fattighus, att
bygga sig en egen kyrka, hvartill några tomter
inköptes vid Slora Nygatan. Grundstenen lades
den 30 Maj 1749 och Nyårsdagen år 1752
invigdes kyrkan, hvilken likväl till det yttre föga
skiljde sig från ett vanligt hus. Pastorn vid
densamma hette då Vouillaire. Bland dess pastorer
är den namnkunnigaste Catteau-Calleville, från 1781
till 1810, känd i den lärda verlden genom en
historia om drottning Christina och en beskrifning
öfver Sverige. Efter hans bortresa hafva väl
flera pastorer besörjt själavården, men blott för
kortare tid. Församlingen torde icke bestå af mera
än 100 ledamöter.
Franz Albert, hertig af Sachsen-Lauenburg, har,
troligen utan skäl, blifvit ansedd som Gustaf II
Adolfs mördare. Anledningen härtill torde få
sökas i hans opålitliga karakter. Han hade först
stått i Wallensteins tjenst, gick sedan i Gustaf II
Adolfs, der han af konungen antogs tvert emot
Oxenstjernas råd. Några veckor efter slaget vid
Lutzen gick han öfver till Sachsarne, hvarest han
qvarblef tills efter Wallensteins död, i hvars
anläggning han lärer varit invecklad. Tillfångatagen
af Butlers dragoner, fördes han till Wien, der
han antog katholska läran och kejsarens tjenst.
Någon tid senare blef han i en träffning illa
sårad och tillfångatagen af Svenskarne, då
Torstenson med möda kunde skydda honom mot soldaternes
förbittring. När han jemrade sig på dödsbädden,
trodde man att det var af samvetsagg.
Frauz, son af Johan II eller Hans och dess
gemål Christina, född i Köpenhamn år 1497, död
1511 och begrafven i Odensee.
Franzén, Frans Sllkael, föddes d. 9 Febr.
år 1772 i Uleåborg, der hans far var handlande.
Studerade vid Åbo universitet och blef.der 1798
bibliothekarie och professor i litteratur-historien.
Redan förut hade han gjort sig känd såsom skald
af utmärkt rang, genom åtskilliga mindre poemer,
t. ex. Menniskans anlete, Den gamle knekten, m. fl.
införda dels i Stockholms-Posten, dels i Åbo
Tidningar och hvilka tillvunno honom Svenska
akademiens uppmärksamhet, som tilldömde bonom
Lund-bladska priset. Hans sång öfver grefve Creutz,
bållen i en dittills ovanlig tonart, förorsakade
någon tvist inom akademien, emellan formrigoristerne
och de verklige skalderne, men hvilken slutades
med de senares seger. Skaldestycket belönades
och erkändes allmänt för en af den Svenska
sångmöns skönaste skapelser. Efter Finlands eröfring
öfverflyttade Franzén till Sverige och blef
kyrkoherde i Kumla pastorat uti Nerike, der ban
qvarstannade till år 1824, då han erhöll
pastors-em-betet uti Clara församling i Stockholm. År 1831
blef han biskop i Hernösands stift, dit den
älsklige skalden flyttade år 1834, och der han allt-
sedan varit bosatt. Svenska akademien tillegnade
sig honom år 1808, samt uppdrog åt honom,
efter Nordins död, att författa de årliga
minnesteckningarna, samt efter Rosensteins att vara sin
sekreterare. K. af N. 0., ledamot af
vetenskapsakademien. Bland hans förnämsta arbeten böra
nämnas: Gustaf II Adolf i Tyskland; Episka
fragmenter; Den blinde vid bommen, införda i Svea;
Julie de S:t Julien, eller; Frihetsbilden; Columbus,
eller: Amerikas upptäckt; Tal om Svenska
drottningar, m. fl., hvarförutan han utgifvit samliogar af
sina skaldestycken och prosaiska skrifter.
Freberga, Hiorra, 1 j mtl. berustadt säteri i
Motala socken af Östergöthland, 1 mil från
kyrkan och Götha kanal. Har tillhört slägterne
Koskull, Ekerman, Wennerstedt och Armfelt. G. 51.
Armfelts fru, grefvinnan H. U. De la Gardie,
sålde 1806 Lindenäs och Freberga med underlagde
hemman, utgörande 13 J mtl., till A. M. Dnberg,
som ägde det år 1830. Ladugården är den bästa
i orten. Gårdens läge är vackert. På ägorna
finnes ett förträffligt kalkstensbrott.
Fred. Svenska historien är i allmänhet uppfylld
af berättelser om krig. Långa tidsrymder hafva
förflutit, hvarunder freden kunnat anses såsom ett
undantag från det vanliga förhållandet. Först
sedan Sverige, öfvervunnet och beröfvadt sina
eröfringar, dragit sig tillbaka inom Skandinaviens
klippor, har en mera stadigvarande fred blifvit oss
beskärd. På Carl XII:s död, och sedan hans krig
voro slutade, följde en 20 års fred. Förut hade,
ifrån Gustaf I:s tid, aldrig längre fredstillstånd ägt
rum, än under Carl XI:s och början af Carl Xlh
regering, då äfven 20 år förflöto, utan
krigstillstånd. Uti Gustaf Wasas tid utkämpade Svenska
folket först sitt frihetskrig emot Christian II;
derefter uppstodo dagar af oro, föga mindre
krigiska, än om en ofred verkligen utbrutit. Det var
en strid emellan kyrkan och deu verldsliga
magten, en strid emellan konungamagten och
folkväldet, bonduppror, som utvecklade sig till
borgerligt krig, försök till ett adelsuppror,
mordanläggning emot konungen, och under allt detta
saknades ej beller verkliga fälttåg emot fremmande
stater. Ett sådant var försvaret emot Christians
försök, att ånyo inkräkta sina länder, samt
grefvefejden, eller kriget om Danmarks krona efter
Fredrik I:s död, och slutligen bemödandet, att ur
Norrbys våld återtaga Gottland. Gustaf I var likväl
en fredälskande regent och sedan de fiender, dem
han ådragit sig igenom thronupphöjelsen, blifvit
öfvervunno, bevarade han omsorgsfullt fredens
välsignelse, och lyckadas att återskänka den åt
folket, sedan han ej lyckats alt ostörd bevara den.
Ryska kriget störde den; men freden slöts tvenne
år fore konungens död. Erik XIV blef
krigare-furste, både genom personlig ärelystnad och tidens
kraf, och tog af fritt val det första steget
bortom Östersjön, hvilket ledde Sverige in på Europas
stora stridsfält och bestämde Svenska statens lynne
såsom eröfrare. Ifrån är 1561, då krigen i
Estbiand började, till 1660, då frederna slötos efter
Carl X.s död, fanns icke fred för Sverige, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
