Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finspong ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredag.
Fredenitjerna< 549
mer af Freya, och fredagen var Freyas dag,
likasom onsdagen Odens och tborsdagen Thors. Ilos
Latinarne var samma dag egnad åt Venns, och
bos Hinduerne åt skönhetsgudinnan Säkra. Huru
dagarnes namn i veckan uppstått år ej säkert.
Troligen sammanhänger veckans sjudelning dels med
vissa religiösa föreställningar, dels med antalet af de
sju himlakropparne, af hvilka, enligt de gamle, vårt
solsystem utgjordes. (Se: Vecka.) Under påfviska
tiden i Sverige har fredagen hållits i särdeles
aktning. Vid pass år 1280, under konung Magnus
Ladulås’ regering, ödelade pesten mycket folk, till
hvars afvändande konungen påbjöd en allmän
bättring, hvilken bestod deruti, att hvar och en i bela
riket, man och qvinna, ung och gammal, skulle ej
allenast fasta hvarje fredag, utan ock den dagen
gå barfotad i kyrkan, med en säck eller lång
röck på sig. Denna dag skulle äfven, jemte
onsdagen, vara bönedag, hvarom se vidare:
Vecko-preàikningnr.
Vredag, Peder, en af Gustaf Wasas förnämste
höfdingar, hvilken utmärkte sig isynnerhet under
Stockholms belägring. Sålunda hade han fått
kunskap om att besättningen ernade angripa honom
på sjelfva julaftonen, for att, som det sades,
komma och smaka på hans jultunna. Förberedd
härpå, ställde han hornblàsare rundt omkring pä
bergen, med befallning, att besvara de signaler, de
fingo höra från lägret på Lofön. Då Danskarne
anföllo, fingo de höra hornskall från alla håll,
trodde sig kringrända och skyndade tillbaka till
sina båtar, hvarvid de förföljande Svenskarne
tillfogade dem ett stort nederlag. Flera dylika
bragder omtalas såsom utförda af Fredag.
Vredenlieim, Carl Fredrik, son till
erkebiskop Mennander, adlades år 1769, då han var
kopist i kansli-kollegium och antog dervid namnet
Fredenheim , användes af Gustaf III att göra
vidsträckta utländska resor för att samla konstsaker,
och anställde dervid gräfningar på Forum
Romanum, samt fick inseende öfver konungens
konstsamlingar, blef sedermera kansliråd, öfver-intendent
och ordförande i målare- och bildhuggare-akademien,
R. N. O. Dog d. 9 Febr. 1803, nära 55 år
gammal. Har utgifvit en Latinsk beskrifning på några
bildstoder i kongl. museum, samt ett inträdestal i
vitterhets-akademien.
Freilenntjernn, Adam, var född i Wiborg
d. 24 Dec. 1685, der hans fader, Scbütz, var
stadsläkare. F.fter genomgångna studier blef han
vid 20 års ålder auskultant i Svea hofrätt och
ingick derjemte i kansliet och kammar-kollegium.
Utmärkt genom sitt nit och sina kunskaper, fick
ban flera uppdrag, bland andra som fiskal i
banken, der han till afgörande befordrade en mängd
hvilande mål. Utnämndes år 1721 till assessor i
Åbo hofrätt, och som ett bevis på det anseende
ban åtnjöt kan tjena, att han redan i denna
befattning upphöjdes till adelsman, då han förbytte
sitt ofrälse namn till Fredensljerna. Derifrån steg
ban till hofrättsråd, justitie-kansler och slutligen
president i Åbo hofrätt, hvilket embete han
likväl sällan förvaltade, dels emedan han vid (in ut-
nämning dertill redan var en man af 71 års
ålder, dels emedan han tillbragte sin mesta tid i
Stockholm vid riksdagarne och i förvaltningen af
justitie-kanslers-tjensten. Han erböll flera gånger
förnyad permission och omsider, genom ständernas
resolution af d. 1 Okt. 1766, ordentlig befrielse
derifrån. Denna akt, ett af de många prøfveu pä
den lagstiftande magiens olämpliga inblandning i
den verkställandes behörigbeter denna tid, kan
anses såsom prof på de då rådande åsigterna öfver
styrelse och representation, och förtjenar derföre
omnämnas. Den innehöll "att han, som öfver 60 års
tid gått Kongl. Maj:t och fäderneslandet med
mångfaldiga trogne tjenster och vigtige förrättningar
tillhanda, och nu är till sin helsa mycket
försvagad, samt en bland de äldste rikets i tjenst
varande embetsmän, må hädanefter, på enahanda sätt,
som honom förut beviljadt varit, förunnas
ledighet från tjenstgörande, helst presidents-embetet i
bemälde hofrätt med den myndighet och drift, som
vederbör, ändå kan af den nuvarande vice
presidenten, som tillika med presidents fullmagt är
försedd, förvaltas." Ständerna antogo således
grundsatsen, att ett embete, och isynnerhet ett af så
stor vigt, som presidentskapet i en öfver-domstol,
fick betraktas som en sinekur, hvilket kunde
innehafvas af en längesedan öfverårig man, och denna
princip fullföljdes ytterligare, då Fredenstjerna
år 1768, således vid 82 års ålder, förflyttades
till samma plats i Svea hofrätt.
Förklaringsgrunden får likväl sökas deri, att han var ett af
aristokratiens villigaste och brukbaraste verktyg, och
stod väl bos det dä rådande mösspartiet. Han
bade nemligen redan som yngling, genom sin
bekantskap med bröderne Ribbing, fått förtroendet att
föra protokollet i den adeliga ligas sammanträden,
hvilken, efter Pultava slag, började allt mera
utbilda sig, och gick ut på Gari Xll:s
undanskaffande, samt införandet af en oligarkisk
regeringsform. Denna samma liga, som beberrskade
landet ända till Gustaf III:s revolution, förblef han
oföränderligt tillgifven, och hon belönade bonom
äfven på alla sätt, ja, till och med i trots af ett
annat riksstånds tydligt förklarade missnöje med
bonom och hans yttrade tänkesätt. Rondeståndet
begärde nemligen vid 1760 års riksdag, alt ban
måtte ställas under tilltal för det ban, i ett
memorial vid 1756 års riksdag, der fråga var om
skatteköp för några honom tillhöriga hemman, kallat
bondeståndet: "Ijensleqvinnornas söner", och häntydde
derpå, att "gemene hopen" icke var tjenlig till
scbä-feriers skötande. Det är verkligen karakteristiskt
för tidehvarfvet, att den ur folkets sköte
utgångne mannen, en af lagarnes högste vårdare,
offentligen smädar folket, och, i trots af dess uppenbart
tillkännagifna förtrytelse, belönas af det stånd,
med hvilket hon blifvit införlifvad, för det ban
så väl vetat tillegoa sig dess högtförnäma
förakt för sitt ursprung. Ocb det är denna tid
man företrädesvis kallat: frihetstiden!
Fredenstjerna, hvilken för öfrigt beskrifves som en duglig
och erfaren embetsmän, afled i Stockholm d. 4
Maj 1772.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
