Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fries.
Frletzhy.
557
Holumbien, jemte vetenskaps-akademiens
Årsberättelser, från och med 1832, om nyare arbeten och
upptäckter i zoologien.
Vries, CäUran, var pastor i ßreared och
afsattes för det han gjort några utdrag ur Melanchtons
loci theoloijici; men vid 1662 års riksdag blef ban
af sitt stånd förklarad för renlärig och återfick
embetet.
■Trlesendorf, Johan Fredrik, född i Bremen
och stamfader för den Friesendorfska ätten i
Sverige, användes här i åtskilliga diplomatiska värf,
bland andra i en beskickning till F.ngland år 1661,
om hvilken han afgifvit en berättelse, som
innehåller flera ganska märkliga uppgifter. Han lärer
äfven der hafva blifvit väl emottagen af konung Carl
II, hvilken gjorde honom till baronet och riddare,
lian fick i Sverige titel af hof- och
kommerseråd, blef, tillika med von Eik,
kommerse-presi-dent i Götheborg, och föreslog ett generalfaktori
derstädes, för hvilket äfven ett kongl. privilegium
utfärdades. Afled är 1669, endast 52 är gammal.
Han hade af kejsaren blifvit gjord till riksfriherre;
men först lians söner blefvo Svenske friherrar. En
af dem, Magnus <àabriel, stupade vid
Pulta-va, såsom general-qvartermästare vid
lifdrabanter-ne. Den mellerste,
Friesenriorf, Carl Càustaf, född i Stockholm
år 1663 och död i Stralsund 1715, beträdde sin
faders bana, och skickades såsom sändebud till
ilannoverska, Sachsiska och slutligen till Preussiska
hofvet. Vid det sistnämnda råkade han likväl i
onåd, och fick befallning, alt lemna Berlin inom
24» timmar. Då denna befallning meddelades
honom, hade han nog fintlighet att svara: "Det är
mig okärt, att jag ej får stadna qvar så länge,
ty jag har förut erhållit min konungs befallning,
att inom 12 timmar lemna staden." Görtz lärer
hafva hyst stort förtroende till hans politiska
insigter, och meddelade honom åtskilliga af sina
planer. Hans son, Fredrik, född år 1707,
inkallades 1761 i riksrådet, blef riddare och
kommendör af alla Kongl. Maj:ts ordnar, 1767 president
i lag-kommissionen; men fick afsked vid
Norrköpings riksdag år 1769, och dog följande året på
Wallstanäs i Upland.
Frietxky, Claes de, son till öfverste-löjtnanten
de F., föddes i Januari 1737, lärer någon tid hafva
Ijenstgjort såsom landskanslist i Örebro, och
förestod sedan ett bruksbolag, hvarigenom han fick
titel af direktör. Hans egentliga anspråk på
utmärkelse är likväl det namn af medborgare han
tillvunnit sig. Han är i vårt land ett af de få
bevisen, att äfven detta namn kan vara nog för att
gå till efterverlden. Vid slutet af den s. k.
frihetstiden uppträdde han såsom en aktad och
verksam ledamot af mösspartiet. Det är beklagligt,
att man skall nödgas räkna äfven en sådan man
som Frietzky till ett af dessa partier, hvilkas namn
vanpryda vår historia; men sådant var en följd
icke af hans lynne, utan af tidsförhållandena, och
ban skiljer sig för öfrigt bögst väsendtlig| från
sine medbröder deri, att han icke eftersträfvade
egna fördelar och välde, utan hvad han ansåg för
fäderneslandets nytta. Vid 1786 års riksdag, då
det aristokratiska partiet trodde tiden gynnande,
att åter börja sin sekelgamla strid med
konunga-magten, var Frietzky en af dess förnämste
kämpar; men icke af samma bevekelsegrunder som
partiet, utan emedan han fann åtskilliga af styrelsens
åtgärder skadliga för nationen och fribeten, hvars
grundsatser han af hela sin själ var tillgifven. Hans
memorial om brännvinsbränningen, hvari han tydligt
visade, att denna var en af folkets och särdeles
landtmannens rättigheter, hvilken icke utan
orättvisa kunde afhändas dem, väckte mycket
uppseende och var troligen en bland anledningarne till
riksdagens oförmodade slut. Vid den derpå
följande lyste likväl först Frietzkys talanger och
patriotism i sin fulla glans. Med lika mycket mod
som skicklighet sökte han motarbeta konungens
planer på en utvidgad magt, och föreslog, för alt
vinna ändamålet, att man borde söka draga ännn
ett stånd på adelns sida. Härtill erfordrades den
icke särdeles betydliga summan af 7,000 R’dr;
men hvilken de rike particheferne Fersen och De
Geer nekade att anskaffa, ehuru sådant bordt
vara en småsak för blott den ene af dem. Vid den
statskupp Gustaf 111 vid denna riksdag utförde, var
Frietzky en af dem som häktades, hvarjemte hans
papper blefvo förseglade, emedan man inbillat
konungen, att han var hufvudman för det parti, som
handlade efter Rysk ledning och besoldades med
Ryska penningar. Ingenting fanns likväl, som på
minsta sätt bekräftade en sådan misstanke, och
hvilken sist bordt drabba Friolzky, emedan han var
lika fri från egennytta, som från andra skamliga
passioner. Hans handlingssätt leddes alltid af de
renaste bevekelsegrunder. Han återfick friheten
först efter riksdagens slut. Vid den i Gefle år
1792, deltog han åter i förhandlingarne, och var
en af hemliga utskottets ledamöter, llan kom
härigenom i en närmare beröring med konungen, som
ej kunde undgå att fatta högaktning för honom,
och derpå gaf honom ett bevis, hvilket lika mycket
bedrar både Gustaf och Frietzky. Då utskottet
hade sin sista sammankomst, förklarade nemligen
konungen, att han nu först lärt rätt känna och
värdera Frietzkys karakler och statsekonomiska
insigter, och derföre utnämnde honom till
kommendör af Wasa-orden. Frietzky undanbad sig
likväl denna nådebetygelse, under uppgift, alt han,
redan vid 1772 års riksdag, gjort ett löfte, att
aldrig mottaga någon titel, dekoration eller
pen-ninge-belöning, samt i elt stort sällskap med en
dyr ed bekräftat detta löfte. Någon sade sedan
härom, att Frietzky icke med skäl kunde
emottaga gröna bandet, då han förut hade blå bandet i
moralen. En ersättning för denna försakelse
väntade honom samma afton, då han i adelns
samlingsrum böjdes på sine ståndsbröders axlar och
förklarades for bela riddarhusels farbror, en titel,
hvilken skulle gifvas honom af hvarje adelsman,
huru mycket öfver honom i rang och ålder han an
måtte vara. Han dog på Säbylund i Nerike d. 9
Okt. 1803, ntan att, sisom man skulle väntat,
deltaga i Norrköpings riksdag.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
