Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
558
Filgel.
Friggsfriden.
Fridel, Petar, den Svenska tonkonstens senior,
föddes d. 2 Sept. 1750 i Kalmar, der fadern var
theol. lektor. Af bonom, äfvensom af egen
böjelse bestämd till studierna, drogs gossen likväl
tidigt af sin håg till musiken, lärde sig på egen
band spela fiol och sedan orgor, på hvilka han en
påskdag öfverraskade fadern med en ovanligt skön
inledning till predikstols-psalmen och en ny
utgångsmarsch. Belöningen härföre var tillåtelsen
att få studera tonkonsten. Först vid 20 år
kunde han begifva sig till Upsala, att taga
studentexamen, och vid 26 år magister-graden. I
Stockholm, dit han sedan kom, gjorde han bekantskap
med den tidens mest utmärkte kännare och idkare af
musiken, och de anlag han röjde for densamma,
föranledde en plan, att låta honom på allmän
bekostnad företaga en utländsk resa, för att studera
denna konsts theori. Genom förändrade
omständigheter gick detta förslag likväl ej i verkställighet,
utan Frigel nödgades, för sin utkomst, vid 30 års
ålder, beträda embetsmanna-banan och ingå i
kansliet. Ilär fick han ofta tillfälle att föra
protokollet inför konungen, som fäste uppmärksamhet
vid hans lika utmärkta skriftstil som handstil, och
ofta efter justeringen tackade honom derför. Snart
erhöll han sekreterare-tjensten i stats-kontoret,
hvilken han beklädde till år 1809, då han fick
afsked med lönen i pension. Det var hans högsta
befordran. Derjemte utnämnde honom likväl
musikaliska akademien, hvilken redan 1777 kallat
honom till sin ledamot, år 1796 till sin ständige
sekreterare. Lärare-befattningen i musik-theorien och
uppsigtcn öfver akademiens undervisningsverk
uppdrogs honom tillika. Då han år 1841, vid 91 års
ålder, nedlade dessa befattningar, öfverlemnade
akademien till honom, såsom bevis på sin aktning, en
öfver honom preglad medalj. Han hade dä varit
akademiens ledamot i 64 och dess sekreterare i 45
år. Frigels kompositioner äro, utom en mängd
koraler och några kantater, en opera: Zoroastcr,
hvilken likväl aldrig lärer hafva blifvit uppförd,
musiken till Eremiten och ett oratorium:
Försonaren pä Oljoberget, hans förnämsta arbete, hvilket
tillskyndade honom då varande kronprinsen Carl
Johans uppmärksamhet och skänken af en dyrbar
gulddosa. Denna, tillika med en årlig pension af
200 R:dr, som 1840 års ständer anslogo åt
honom, äro de enda belöningar Sveriges
statsmag-ter läto honom vederfaras. På sena ålderdomen
förlorade han sin svn; men bibehöll likväl sin
helsa och sitt muntra lynne, till dess han
genom ett olyckligt fall blef krympling, tvangs att
gå på kryckor och deraf såg sina vanliga långa
utvandringar afbrutna. Härigenom försvagades bans
krafter fortare, än det troligen eljest skulle hafva
skett, och han afled d. 24 Nov. 1842, i den
sällsynt höga åldern af 92 år.
Frigg» (mythol.). Var Odins gemål, Fjörgyns
(jordens) dotter, och stammoder till Asa-ätten. Hon
är drottning bland alla gudinnor, hennes bostad är
det praktfulla Fensal och hennes son är den gode
Balder. Hon känner alla menniskors öden; men
omtalar dem icke. Vid Balders dröm, då alla
gudar förfärades öfver hans möjliga död, tog
Frig-ga ed af alla varelser, att ej skada Balder, och
bjöd sedermera sin högsta kärlek åt den som ville
rida till Hel och utlösa honom. Men Balder kom
ej tillbaka, och "Frigg hon gret, i Fensalen." —
Den inre betydelsen af Friggs saga är dunkel. Uoo
förvexlas ofta med Freya, hvilken äfven säges
tillhört Odin; ifall ej Odin och Frigga samt Odr och
Freya äro förvexlade. Troligen är Frigg
detsamma som Fjörgyn (jorden), hvars dotter hon säges
vara; ty Jorden var äfven Odins gemål, med
hvilken han födde den förste sonen Asathor.
Likasom af Freys-dyrkan så finnes äfven spär öfrige af
Friggs-dyrkan. I Tyskland omtalas en fru Freke,
hvilken uppträder uti olika gestalter, och i England
(i Yorkshire) föreställas bland landtfolket uti s. k.
jättedansar, Woden och hans gemål Frigga såsom
de förnämsta personerna.
Friggerocken. Så benämndes i gamla tider de
trenne mot södra horizonten i rad sittande stjernor,
hvilka nu heta Orions bälte, och bland allmogen
Jakobs slaf eller de tre vise män. Den hette
kanske egentligen Frejerocken, och blef straxt efter
kristendomens införande omkristnad till Mariærocken.
Friggeråker. Mellan Mösse-, Brunnhenis- och
Ålleberg i Westergöthland sträckte sig i fordonitima en
fruktbar och skön slätt, tidigt odlad och rikt
befolkad. På denna slätt lågo flera åt de gamla
Asagudarne helgade orter, hvaribland äfven nuvarande
Friggeråker. Då S:t Sigfrid nyss var anländ till
Göthaland, drog han omkring, döpte folket och
uppbyggde kristna kyrkor. Då anlade han äfven
kyrkan vid Friggeråker.
Friggeråker, annex till Falköpings
stadsförsam-ling, beläget i Gudhems härad af Skaraborgs län,
Wilska kontrakt af Skara stift, £ mil N.N.O. från
Falköping. Kyrkan, af sten, mörk och trång, är
en af de äldsta i Westergöthland, uppbyggd
omkring år 1000 efter Kristi födelse. I socknen
märkes: Räckebo, 2 mtl. säteri, samt StulagArden, 1
mtl. säteri. Socknen består af 33f mtl. med 3S0
invånare. Dess areal utgör 3,819 tunnland jord.
Adr. Falköping.
Friggs friden» Så kallades den frid, hvilken, vid
kristendomens införande i Norden, de kristna och
hedningarne ömsesidigt lofvat hvarandra. Namnet
härleder sig deraf, att den, likasom alla heliga beslut
denna tid var stadfästad med ed vid Frigga.
Hedning eller kristen, som förbröt sig mot den
andras gudstjenst och helgedomar kallades Wargr i
veum (helgerånare), och skulle flv landet, emedan
han brutit Friggsfriden. Vid det All-Sviating, som
hölls af Olof Skötkonung, efter hans dop,
förnyades Friggsfriden af Svearne och deras lagman
Thorgny, och den lag stadgades, att Asagudarnes
dyrkan skulle vara den i landet rådande, och ingen
mot sin vilja kunna tvingas till den nya läran.
Deremot lemnades åt konungen, och dem som det
önskade, frihet att dyrka sin Gud. Begreppet om
samvetsfrihet ulgick ur det om personlig frihet i
allmänhet och var heligt hos våra hedniska förfader,
och först sedan de kristna lärarne, af missförstådt
nit, med väld började angripa och förstöra de gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
