Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
562
Frimureri.
Frlmnaterakap.
uppstår i frimureriets historia. Det är ej mera
mnreriet och byggnadskonsten, som utgör
sällskapets ändamål, utan de högre, religiösa
föreställningarne, om brödrakärlek, inbördes hjelp och
trohet, m. m., troget bevarade i de gamla
förbunden, blefvo den nyombildade författningens
hufvudgrunder, med bibehållande af sinnebilder och
ceremonier ur det gamla mureriet. James
Andersen utgaf 1722 sin på gamla Göthiska
handskrifter stödda, men efter ofvannämnde grundsatser
förändrade Konstitutions-bok, hvilken blef gällande
för den nya storlogen. Med få förändringar under
nyare upplagor, hvaraf den sista är af år 1816,
utgör denna bok utgångspunkten för alla
frimurare-sällskap på jorden. Dess lärosatser äro
upphöjda och moraliska, och söka att bland
menniskor, utan afseende på religion och politiska
partier, utbreda inbördes kärlek, laglydnad och
sedlighet. — Det Svenska frimureriet, hvilket, enligt
Frimurare-kalendern af 1806 och 1808, begynt
redan under Inge d. Yngre, eller åtminstone under
Margaretha med säkerhet funnits i Stockholm och
Lund, blir dock först beståndande på 1730-talet.
En grefve Sparre stiftade då i Stockholm, efter
Fransyskt mönster, en frimurare-loge, hvari likväl
få receptioner föreföllo före år 1782. Detta år
inrättades en ny loge, S:t Jean Auxitiaire, och
grefve Carl Knutson Posse utsågs till dess stormästare.
Redan förut, 1759, var dock den Stora Svenska
Landtlogen införd af kansli-rådet Ekleff. År 1773
blef sedermera konung Carl XIII dess stormästare,
och efter honom hafva konung Carl XIV och vår
nu regerande konung varit ordens beskyddare. Då
alla hemliga sällskaper år 1803 ställdes under
polisens uppsigt, blef frimureriet ensamt undantaget;
emedan det stod under regentens personliga
beskydd. Sålunda har denna orden i Sverige ägt
mycket hägn, hvarför äfven loger äro inrättade i
de flesta af våra betydligare städer, såsom
pro-vincial-logerna i Christianstad, Götheborg,
Linköping, m. m. Frimurare-loger flnnas af flera
olika slag och grader, under besynnerliga, bildlika
namn. Af S:t Amlreæ Skottske loger: den
Nordiske cirkeln i Stockholm, den Cubiske stenen i
Christianstad, de Tre förenade Kronor i Götheborg, Den
gyllene Gripen i Carlstad, Carl Johan i Carlskrona
och Oscar till den flammande Stjerna i Christiania.
Af S:t Johannis loger gifvas: den Nordiska första och
5.7 Erik i Stockholm, Salomon à trois serrures i
Götheborg, Gustaf i Carlskrona, S:t Christoffer i
Christianstad, Mellersta Pelaren i Jönköping, S:t
Carolus i Carlstad, S:t Jakob i Linköping, S:t Olaus
till den hvita Leopard i Cbristiana och Oskar i
Halmstad. Elisabeth i Kanton och Södermanlands loge i
Gustavia på Barthélemy hafva nedlagt sina
arbeten. År 1799 vexlades vänskapsfulla skrifvelser
mellan hertig Carl af Södermanland å det Svenska,
och prins Georg å det Engelska frimureriets
vägnar, åsyftande att bringa en närmare gemenskap
mellan begge dessa ordens-samfund, till
"upprätthållande af gammal enkelhet och dygd, och
motarbetande af de noviteter, som kunna sätta farliga
svärmare eller gudlösa uppviglare i stånd att un-
der frimnreriets helgande slöja drifva mörkrets verk."
Såsom bekant var konung Carl XIII, jemte hans
minister Reuterholm, högst intresserad af
frimort-riets arbeten, samt inrättade för de högsta
graderna en Svensk statsorden, Carl XIII:s orden.
— Sålunda är frimureriet utbredt öfver en stor
del af jorden samt bildar, genom sina hemliga
tecken och mystiska ceremonier en stor
brödra-kedja. Uti flera af Europas despotiska stater,
Ryssland, Österrike, Preussen, m. fl. är det
förbjudet. Af den oinvigda massan hafva dessa
bröder varit betraktade med bäfvan, hvartill
vidunderliga rykten gifvit anledning, eller ock med
åtlöje och slntligen med temlig likgiltighet. Då det
numera är bekant, att frimureriets grundsatser äro
upphöjda och rena, dess verkningar menskliga och
välgörande, fördömmer eller förhånar man ej mera
ett förbund, som har ett ädelt ändamål till syfte.
Man nödgas erkänna, att det fanns en tid, då det
sanna och rätta måste genom hemlighet rädda sig
undan förföljelser.
Friumndac kallas den sed, som af gammalt
varit brukligt bland handtverksgesäller, att icke
underkasta sig arbetsskyldighet på verkstäderne,
mera än fem dagar i veckan. Måndagen skulle vara
fridag. Detta omtalas dock redan i äldre
skriordningar såsom ett missbruk. Skrå-ordningen
1669 förbjuder gesällerne, att, genom
frimåndagar, göra mästaren förfång, och i nyare
furordningar finnes plikt föreskrifven för oordentligbet
med frimåndagar.
FriiiiJtntersiiH|i hafva tvenne gånger, med foga
framgång, varit tillåtne i Sverige, nemligen i
konung Carl XI:s tid, igenom kongl. förordningen d.
13 Mars 1672, då det, egentligen för att locka
fremmande att inflytta i riket samt derstädes inrätta
manufakturer, tillades dem, som ville nedsätta sig i
Stockholm på Kungsholmen, eller det den tiden s.
k. Munkelägret, frihet, att, utan beroende af de
vanliga handtverks-skråna, få utöfva den slöjd de
åstundade. Sedan pest, hungersnöd, stränga
vägningar och alla de olyckliga följder ett långsamt
krig medför, försatt Svenska handtverkerierna i
den uslaste belägenhet, införskrefs på konung Carl
XII:s befallning, af baron Görtz, en märtgd
Franska handtverksgesäller, med hvilka slötos
kontrak-ter på en viss årlig penningesumma, hvilken kvar
och en af dem borde åtnjuta. De inkommo i
riket i början af år 1719; men konungen var död,
och regeringen ägde inga penningar att uppfyll"
kontrakternas innehåll. För att likväl på något
sätt uppfylla en Svensk konungs förbindelse,
viljades, d. 3 Febr. 1719, hvardera af dessa
gesäller ett halft års lön efter kontrakterne, samt
dessutom 30 d:lr s:mt till respenningar, på det sätt,
att ett mynttecken svarade emot en Fransk l«vre
och 4 d:lr i mynttecken mot en Holländsk gyllen.
Mynttecknens allmänna misskredit, hvilka ock kort
derefter, d. 23 derpå följande April, nedsattes till
2 öre s:mt, och således vida under hvad en Fransk
livré då gällde, blottade förmodligen de fleste af
nämnde gesäller på respenningar till hemorten, orb
på det de icke måtte förgås af hungersnöd, utfår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>