Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frälse.
legier kunde väl ofrälse icke besitta säterier och
andra mera privilegierade frälsegods, nemligen med
ladugårds-, rå- och rörs-, samt veckodags-frihet;
men otsockne frälsehemman och strögods kunde
deremot besittas af adelns vederlikar bland
embetsmännen, samt af prester och borgare, och äfven
från förbudet att äga säterier kunde konungen
gifva ofrälse man dispens. Undantag ifrån den
allmänna regeln voro stadgade för bruksägare,
hvilka redan fått köpa sätesgård till brukets
understöd. Andra sådana gods, som af ålder varit i
ofrälse band fingo förblifva det; men adelsman
hade förmånsrätt att köpa ett sådant, om det
försåldes. Inteckning i privilegieradt gods kunde
ofrälse män också hafva. Rättigheten att besitta
frälse var således alldeles icke någon uteslutande
förmån för ridderskapet och adeln, då konung Gustaf
III är 1789 vann bondeståndets bifall till
förenings-och säkerhetsakten, derigenom att, ibland andra
förmåner, lemna bönderne rätt att besitta frälsegods.
Säterier, insocknes-, rå- och rörs-hemman voro
ännu adeln förbehållna; men år 1809 afstod
ståndet äfven sin uteslutande rätt att besitta sädana
gods, och ifrån den tiden finnes ingen annan skillnad
emellan de olika klasserna af jord, än skillnaden i
beskattning. Frälset är således nu blott en egen
jord-natur, hvars egenskap består deruti, att icke kronan,
utan en enskild ägare besitter räntan. Vid
skattehemmanet äger kronan räntan och ägaren endast
jorden; vid kronobemman äger kronan både jorden
och räntan, men vid frälsehemmanet äger en
enskild både jorden och räntan. Nu kunna dessa i
alla fall tillhöra olika ägare, och deruti ligger
skillnaden emellan rent frälse och frälseskotte. Det
senare namnet betecknar en egendom, der olika
personer innehafva jorden och räntan. Sådana
frälseräntor kunna köpas, säljas och måste då lagfaras,
likasom jordegendom. Åtskilliga frälsegods hafva
nppstått genom förläningar i gamla tider, och genom
den rättighet, hvilken stundom blifvit lemnad för
upptagande af ödesbemman, att besitta dem såsom
frälse, hvarjemte frälsefrihet blifvit tillagd
kronogods. Frälset delas numera i ypperligt frälse, (hvilket
innefattar säterier, ladugårdar, rå- och
rörs-hemman), samt s. k. insockne och allmänt frälse.
Rust-tjensten utgår aldrig in natura, utan såsom en skatt.
Rustningen sker för 580 marks ränta, så att
detta egendomsvärde svarar emot en mundering, om
hemmanet är i en band; eljest 500 marks ränta.
Af rustningen uppkommer adelsfanan, en trapp,
hvilken i senare tider aldrig suttit upp, och hvars
befäls-indelning efterhand drages in. Frälsets
fribeter bestå i ett oinskränktare bruk af ägorna, i
besittningsrätten till ek- och mastträd, att vid
hvarjehanda extra onera betala endast hälften emot
hemman, hvars ränta kronan äger, en viss, den
s. k. kongs-andelen i böter för brott, som begås
å ägorna, o. s v. Frälseskatte är något annat
än skRttefrälse. Det förra betyder ett
frälsehemman, der genom enskildt aftal jorden och räntan
erhållit olika ägare; det senare ett
kronoskatte-gods, der kronan bortskänkt sin äganderätt,
hvarigenom egendomen blifvit skaltefràlse.
Främmande magter. 569
Frälsemän. Se: Adel. »
Frälxe-ränta. Se: Frälse.
Frälse-skatte. Se: Frälse.
Frälse-suiide eller Frälserätts-smlde kallas
det skattfria smide, som, enligt kongl. brefvet d.
2 Aug. 1731, fått vid frälseverken i allmänhet
begagnas, till ett belopp af 15 procent; men vid
några brak finnes dock ett så kalladt högre
frälse-snude. Årliga frälsesmidet utgör 17,292 skepp:d
6 lisp:d 5 marker och tillkommer 135 bruk,
hvaraf 2 i Upsala län äga tillsamman 940 skepp:d
frälse-smide; 3 i Stockholms län 1,264 skepp:d 8 lisp:d
5 marker; 10 i Södermanlands län 970 skepp:d;
27 i Nerikes län 4,422 skepp:d 5 marker; 5 i
Skaraborgs län 470 skepp:d 10 lisp:d; 18 i West
man-lands län 2,252 skepp:d 10 lisp:d; 5 i Stora
Kopparbergs län 371 skepp:d 18 lisp:d; 17 i
Öster-göthlands län 1,444 skepp:d 10 lisp:d; 7 i Kalmar
län 517 skepp:d 10 lisp:d; 5 i Jönköpings län 800
skepp:d; 3 i Kronobergs län 285 skepp:d; 1 i
Elfsborgs län 7 skepp:d 10 lisp:d; 23 i Wermlands län
2,<’.28 skepp:d 15 lisp:d; 5 i Gefleborgs län 705
skepp:d; 3 i Westernorrlands län 167 skepp:d 10
lisp:d, samt i Westerbottens län 45 skepp.d. Intet
bruk i Hallands, Götheborgs och Rohus, Jemtland]
och Nottbottens län äger frälsesmide.
Fräinby, sätesgård i Stora Kopparbergs socken
af Dalarne, nära Falun, kallades fordom
Främman-deby och Framdeby. Har ömsom varit under
kronan och ömsom uti enskildta personers ägo och
besittning. Den ägdes år 1447 af en Wilken
Olsson, sedan af Pehr SefTreson, hvilken anses såsom
stamfader för adliga ätten Svinhufvud af Qvalsta,
bergsmannen Siuerdsson, Jöns och Daniel
Torkels-son, samt från 1552 till 1557, under säterifrihet
af konung Gustaf I, som vistades här, då han
besökte Kopparberget, hvarföre var uppsatt en
herre-byggnad med 7 stugor. Sistnämnde år förläntes
egendomen åt en Jöran Person, kallad konungens
troman; kom efter honom till flere andra; men
blef 1682, såsom kungsgård, af
reduktions-kommissionen indragen till kronan, år 1694 anslagen
på lön åt landshöfdingen i länet och kom år 1752
åter i enskildta personers hand.
Främmande kläder, främmande plågor.
Med detta gamla Svenska ordspråk betecknas, att
många nya seder medföra mänga nya bekymmer.
Främmande magter. Sveriges förhållande till
Europa, eller, med andra ord, de diplomatiska
ärenderna bero hufvudsakligen på konungen att leda och
anordna. Så har förhållandet alltid varit, med
undantag af partitiden från 1719 till 1772, då
ständerna tillryckte sig äfven denna del af
fäderneslandets angelägenheter. Krig, fred och
ingåendet af afhandlingar med andra magter berodde då
af sekreta-utskottet. Förut var det vanligtvis
konungens personlighet, som gaf karakteren åt
Sveriges utländska politik, dock ej sä, att icke rådet
hördes och besluten fattades i samråd med rådet
och ständerna. Efter na gällande regeringsform
äro de diplomatiska, eller, såsom de i sjelfva
arkanden kallas, de ministeriela målen, föremål för
konungens ensamma afgörande. Han behöfver icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
