Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eos
GaHiiigeo.
Gamla atylen.
ärades åt hans moder, hvilken då innehade slottet
såsom enkesäte.
Galtatigen, kungspark i Östergöthland.
Valtütrilin, ett jernbruk, i Njurunda socken af
Westernorrlands län, har 4 härdar och 1,400 skepp:d
pri v. årligt smide af eget tackjern.
Hammarskatten är 14 skepp:d. Det här privilegierade
mann-faktur-verket begagnas icke numera. Bruket
skeppar på Stockholm och äges af frih. G. Ridderstolpe.
GaltÄseu, ett berg i södra ändan af Tofteryds
socken i Jönköpings län, har fordom utgjort
gränsskillnaden emellan Wexjö och Linköpings stift.
Galtttn är en af de större odlade öarne i Tanums
skärgård af Bohus län.
(ialvnniim kallar man det fenomen af
elektricitet, som uppkommer genom beröring af tvenne
metaller, och med tillhjelp af en ledande vätska,
hydro-elektricitet. Dessa fenomener upptäcktes först
af Antonio Galvani, och erhöllo namnet efter
honom. De instrumenter, som användas for
frambringandet deraf få i allmänhet namn af
staplar, och dessa uppfunnos först af Volta, i följd
hvaraf de ömsom kallas elektriska, galvaniska och
Voltas-staplar,’samt bestå vanligen af
sammanlödda zink- och kopparplåtar, hvilka benämnas par,
och uppläggas på hvarandra i bestämd ordning med
mellanlagda ylledukar eller pappskifvor,
indoppa-pade i lösningar af salter uti vatten eller syror.
De begge yttersta plåtarne, som i ena ändan är
koppar och i den andra zink, få namn af poler,
och äro de punkter der den frigjorda
elektriciteten visar sig mest verksam, sålunda, att den
positiva utvecklas vid zinkändan, den negativa vid
kopparändan eller polen.
Galvanoplastik kallar man det i senare tider
nppfunna användandet af den bydro-elektriska eller
galvaniska kraften, alt utfälla metaller på
hvarandra eller andra ämnen, i följd hvaraf dessa
antingen blott förses med tunnare eller tjockare
öfverdrag af sådana, såsom t. ex. vid galvanisk
förgyllning, försilfring, m. m., dels ock aftryck eller
afbildningar af åtskilliga modeller, frambragta uti
allehanda metaller, särdeles i koppar, såsom till
mångfaldigande af graverade kopparplåtar,
stereotyper, o. dyl., hvarigenom denna konst, ehuru
ännu blott få är gammal, vunnit ett högst betydande
användande uti konster och handtverk. I Stockholm
är en galvanoplastisk fabrik anlagd.
Gamamler (Veronica chamædrys), en mångårig
växt, som förekommer allmänt i hela riket ända
upp till Lappland på ängar, hvilka ej äro utsatta
för blåst. Den är en god foderväxt, hvarförutan
bladen kunna begagnas såsom ett temligen godt
surrogat för the.
Gamla Hyn, en socken i Södra Tjusts härad och
kontrakt af Kalmar län och Linköpings stift, 21
mil N.V. från Westervik, vid hafvet. Socknen
kallades förut Gamla Westervik och var ett
välbe-läget vikinganäste-, men blef efter kristendomens
införande en köping, som i början af femtonde
århundradet ägde stadsrättigheter. Dess äldsta
privilegier äro utfärdade af konung Erik XIII af
Pommern år 1421. Straxt derefter fingo dock invå-
narne tillstånd att flytta sin nya stad 2 mil
närmare hafsbandet, pä det stället der nu staden
Westervik är belägen, och vid det då väl befästade
slottet Stegeholm, af hvars belägringar och öden i
medeltiden invånarne hade ofta och svåra
känningar. Socknen är en köping med marknadsplats,
der marknad hålles tvenne gånger om året, samt
har utseende af en liten stad. Kyrkan är af
obekant ålder; men täflar med de äldsta i riket, och
är byggd af gråsten med tjocka murar. Här
märkes konung Carl XI:s porträtt och en mastkorg,
uppsatt till åminnelse att denna köping vant
stapelstad. Vid kyrkan finnas minnesmärken efter den
fordna staden. Dessutom märkes här:
Casimirs-borg, fordom Mem, har behagligt läge vid
Gamle-by-viken, och har i mera än tvenne århundraden
tillhört grefliga slägten Lewenhaupt. Åby gärd, 1
mtl. säteri, anses äldre än gamla Westerviks stad
eller köping, som på dess ägor utan tvifvel i
urminnes tider varit anlagd, och kallas äfven
derföre Gammalgård; har tillhört slägterna Sture, Soop,
Clerck, Sparre, Bonde och Lewenhaupt.
Skram-slad, militiæ-boställe, och Lida, 1 mtl. säteri.
Socknen hör till 2 kl. regala pastorater och bar
1,964 invånare på en areal af 24,64? tunnl., af
hvilka 1,930 äro sjöar och kärr. Socknens
hemmantal utgör 48 § förmedlade hemman. Adr.
Söderköping.
Gamla It i I eller Gammalkil, en socken i
Wal-kebo härad af Östergöthland, Wifolka och
Walke-bo förenade kontrakt af Linköpings stift, 1 -J mil
S.V. från Linköping. Hade redan år 1345 egen
pastor. Tvenne åar flyta genom socken, som
äfven har trenne större insjöar, nemligen Storsjön
eller Wikarn, Duseborgs sjön eller Litlsjon samt
Kalfven. Kyrkan, belägen på en långsluttande höjd,
nybyggde* åren 1799 och 1800. Altartaflan och
flera målningar äro af Hörberg, och tvenne
perspektiv-målningar af Frisk. Kontraktsprosten N.
Retzius, namnkunnig för sin ovanliga
kroppsstyrka, den han bibehöll tills han dog år 1752, 83
är gammal, var här kyrkoherde. Nordvest om
kyrkan är en björklund, troligen en offerlund, med 14
grift högar, hvaruti man funnit en urna och
jernstycken. Pesten härjade här år 1710. I denna
socken märkes: Duseborg, säteri (se detta ord),
Kapperstad, i äldre tider Kappstad, 1 mtl.
frälsesäteri, samt åtskilliga boställen. Välbyggda
hemman äro Stora Broby och Stxlorp. Häradets
gamla domaresäte och tingsplats lärer hafva varit på
Borberget i denna socken, der stället är utmärkt
genom en större och fyra mindre stenar.
Socknen bör till 2 kl. konsist, pastorater. Den består
af 451- mtl. med 1,447 invånare. Dess areal
utgöres af 13,909 tunnl., af hvilka endast 520 äro
sjöar och kärr. Adr. Linköping.
Gamla kyrkor hafva miirkn fönster» Med
detta ordspråk betecknas: ålderdomen har svag syn.
Gamla stylen kallas i Sverige den Julianska
tideräkningen, hvilken begagnades bos oss ända tiU
år 1753, då den nu brukliga s. k. nya stylen
eller Gregorianska tideräkningen infördes. Det
Julianska året härleder sig från Jul ii Caesars förbätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
