- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
652

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

652

Gottfrldadal.

Gottland.

bchofsqvarn, tegelbruk och mjölqvarn, samt ett
fatlighus för de nödlidande af godsets folk.
Gol-lenviks kopparverk på Gottenviks ägor är anlagdt
af framlidne presidenten i Götha hofrätt, II. Ex.
grefve Arvid Erik Posse och privilegieradt år 1803.
Här finnas tvenne sulu-ugnar, roslbus af sten med
11 vändugnar och 11 dammar, de flesta af sten.
Malmen hemtas från Arvidsbergs koppargrufva i
Rönö socken, 1 J mil härifrån.
Medeltillverkningen har vexlat emellan 40 till 80 skepp:d årligen.

Gottrridfidal, äfven Gorrveda, annex till
Mo-lilja, beläget i Aspelands härad af Kalmar län,
3^ mil S. från Wimmerby. Här märkes:
Gorf-veda, säteri, består af 6 mtl.; har angenäm
belägenhet och har tillhört slägterne Stråle, Braun
och Hagendorn. Socknen består af 13 £ mtl. Dess
areal utgöres af 12,983 tunnl., af hvilka 1,220
äro sjöar och kärr. Folknummern upptages under
modersocknen. Adr. Wimmerby och St. Åby.

Gottland har af ålder utgjort en del af Sverige,
ehuru stundom äfven för längre tider skiljdt
derifrån. Det var, under mer än tvenne
århundraden, en Dansk provins, och dessförinnan tillhörde
det Sverige blott till namnet, samt liknade mera
ett Tyskt än ett Svenskt land. Om Gottlands
upptäckande och första befolkning finnes en saga,
hvilken åtföljer den gamla Gottlandslagen. Den
förmäler, att ön från början icke ägt någon
stadig grund, utan blott nattetid sväfvat på
hafsytan; men sjunkit om dagen. En man, vid namn
Tielvar, förde eld till ön och sedan sjönk den ej.
Tielvar blef dess förste invånare och hans barn
efter honom. Sonen hette Häfde och hans hustru
Hvita Stjerna; de hade tre söner, Guti, Graiper
och Gunfin, hvilka delade ön i tre delar, kallade
Tridiungar. Deras efterkommande blefvo
talrikare än landet kunde föda. En tredjedel vandrade
då ut, först till Fårön, så till Dagö vid Estland
och derifrån uppför Dunafloden genom Ryssland
till Grekiska riket, der de fingo bostäder. Så
lyder sagan. Den fäster Gottlands namn vid
minnet af de gamla utflyttningarne från Skandinavien.
Hvilken sanning kan ligga till grund för
berättelsen känna inga bäfders historia. Och de veta ej
mycket om Gottlands äldsta forntid, knappt mera
än att dess bebyggare voro af Germanisk stam,
beslägtade med Skandinaverne. Kristendomen på
Gottland är åtminstone så gammal som i
Skandinavien, och en kyrklig förbindelse förenade ön
med det närbelägna Jandet. Den tillhörde
Ost-götha-biskopens stift, en förbindelse, som fortfor
äfven sedan Gottland var politiskt skiljdt frän
Sverige. Sin märkvärdighet i den nordiska
medeltiden har Gottland fått genom handeln. Denna var
gammal på Gottland och vidsträckt. Den skänkte
välstånd och magt, hvaraf föddes ett fribetssinne,
hvilket ogerna fördrog Sveriges konung såsom
öfver-herre. Deremot befordrade samma orsak en
närmare förening med Tyskland, och hos konungen
öfver detta land, sökte Wisby stadfästelse på sin
lag. Kejsar Lolharius skall hafva gifvit en sådan
(1125—1137). Något senare (1163) gaf den
namnkunnige Henrik Lejonet åt Gottläudniirgarne tull-

frihet i Tyska städer. De voro således redan då
ett handelsfolk, och förblefvo det äfven, så länge
Hanseförbundet stod i sitt flor. Wisby var
Sveriges enda större handelsstad, rik och mägtig,
hvarom de stora ruiner bära vittne, hvilka änna
finnas qvar af dess försvunna herrlighet. Men i
samma mån blef staden mera Tysk än Svensk.
Blott någon gång, när behofvet fordrade, erkände
staden Svensk öfverhet. Den vände sig nemligen
till Magnus Ladulås, då oenighet med landtfolket
hade satt dess säkerhet i fara. Han bekräftade
Wisby stadslag, och konung Magnus Smek
förnyade densamma. Om det fanns en konung öfver
Gottland, så var det således den Svenske; men
hans inflytande öfver det stolta köpmansfolket var
ganska ringa. Wisby är den enda stad i Svecige,
som delade den allmänna rigtningen i Europa till
ett fritt och mägtigt stadslif. Städerne i
Tyskland, Frankrike och Spanien bildade sig till
republikanska samhällen, mera eller mindre oberoende.
Ett sådant var Wisby, med Hanseatiskt lynne,
och det blef en Tysk Hansestad mera än en Svensk
handelsplats. Dess blomstrande tillstånd
förstördes under senare hälften af fjortonde
århundradet, och gick under på ett olyckligt och
våldsamt sätt. Waldemar Atterdag i Danmark
öfver-föll Gottland med en öfverlägsen magt, och
besegrade, efter ett tappert motstånd, i trenne
drabbningar, Wisby borgare och landtfolket på ön,
hvilka gjort gemensam sak med dem. Ifrån denna
tid återvann Wisby aldrig sitt förra välstand,
och Gottland blef en verklig provins, till en
början under Sveriges konung. Men från detta land
afsöndrades det af konung Albrekt, som pantsatte
ön hos Tyska orden i Preussen, ur hvilkens hand
den öfvergick till Danmark; ty drottning
Margaretha inlöste de Tyska riddarnes anspråk, men till
Danmarks fördel, hvarföre hon ock blifvit illa
ansedd i Sverige. Danmarks besittning och Sveriges
grundade anspråk gjorde ön till ett tvistefrö
emellan unionsfolken, medan den i sjelfva verket blef
ett sjöröfvarnäste. Dit tog den afsatte konung
Erik af Pommern sin tillflykt. Ett kraftigt anfall
på sjöröfvarfursten hade kunnat återförskafla
Sverige dess gamla tillhörighet; men konung
Christoffer hade intet allvar med det försök alt
återtaga Gottland, hvartill han uppmanades i Sverige.
Han lefde i godt förstånd med sin afsatte
företrädare. Carl Knutsson skickade en krigshär till
Gottland-, men hvilken eröfrade ön icke åt honom
sjelf och Sverige, utan genom förräderi åt
Danmark. Konung Eriks vistelse på Wisby slott
slutades så, att detta öfverlemnades af honom åt
Danskarne, på samma gång, som den Svenske
befälhafvaren, Magnus Gren, förrådde flottan och
landsbygden, hvilken han intagit. Så blef
Gottland åter Danskt. Dess namn var sedan synligt i
recesserna, hvilka uppgjordes för att försäkra
unionens bestånd. Kalmar recess tillerkände ön åt
Sverige; men den förblef i fremmande våld, eboro
icke i Danskt, ty den hade nil åter sin egen
herre, och var för andra gången bortpanlad af sin
konung, såsom ett jordagods. Olof Axelsson Tott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free