Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(3 ranatber ge t.
Granberg»
659
n&got olika, sålunda att kiselsyran nti några är
förenad med lerjord, samt kalkjord, talkjord,
jernoxidul och manganoxidul; nti andra deremot med
jernoxid i stället för lerjord, och med kalk,
hvarigenom uppkommer tvenne olika grupper
deraf, nemligen lerjords- och jernoxid-granater. Af
de förra förekomma åter flera underafdelningar,
på grund af den öfvervägande mängd af den ena
eller andra af de öfriga baserna, nemligen ler-kalk,
ler-jern och ler-mangan-granater.
Lerkalk-grana-ter förekomma i Dannemora grufvor, till färgen
rödbruna, half-genomskinliga; vid Hallandsås och
Halmstad blekröda och ljust rödaktiga;
lerjern-och lermangan-granater vid Broddbo och Finbo
nära Falun; i Falu grufva samt på Engsön i
Mälaren. Jernoxid- eller jernkalk-granater
förekomma vid Ilesselkulla i Nerike, Lindbo i
West-manland, i Sala grufva, i Längbanshytte grufva i
Wermland, bär under namn af Kanelsten och
Rot-hoffit (se dessa ord), samt vid Swappara i
Torneå lappmark. De skönaste granaterna räknas bland
adla stenar och kallas ädel eller orientalisk
granat, almandin eller karfunkel, samt tillhöra
första gruppen eller lerjern-granater. Böhmiska
granater eller pyrop, som äfven användas till
smycken, innehålla en betydlig mängd chromoxid och
äro äfven till grundkristallformen afvikande från de
öfriga.
Granatberget kallas ett berg i sjön vid Börstils
kyrka i Upland. Berget är en öfvergifven
jern-grufva, hvarest malmen bestod till en del af
sköra, orediga och till slipning otjenliga granater.
Under damjorden skall denna granatförande
bergart fortsätta sin sträckning långt i öster.
Granatenburg, Olof Bengtsson, hette förut
helt enkelt Olor Hengtsson, innan han erhöll
adelskap år 1662. Han kom i tjenst år 1630,
såsom förare, bi vistade 30-ånga kriget, tjente sig
derunder upp till kapiten, blef 1656 kommendant
på Kexholm och försvarade i 13 veckor, med
mycken tapperhet, denna fästning mot Ryssarne,
hvarför han befordrades till öfverste-löjtnant, blef
sedan kommendant på Nyslott och sist i Wisby, med
öfverste titel. Född 1609, död 1679.
Granatenfelt, Petter |lno, hette förut
Mar-gall!* son till en berömd Fransysk officer, de
]Hargalis, och född i Uses uti Narbonne, blef ll’i20
fändrik vid Svenska gardet, befordrades efterhand,
var 1635 major vid Gordons dragon-regemente,
kommendant pä Johannisborg och i Norrköping,
fick 1657 befälet öfver den roterade allmogen i
Nerike och Wermland och andra till Norska
gränsen stötande landsorter, samt blef följande året
öfverste för bergs-regementet. Dog år 1667 i en
ålder af 70 år. När han adlades 1650, antog ban
det ofvannämnda namnet.
Graiiatenflyrbt. Med detta namn äro tre
personer, och förmodligen trenne slägtleder, bekanta
hos oss, neml. ättens stamfader, Gustaf Mein,
hvilken, då han år 1690 adlades, var
artilleri-kapiten vid amiralitetet, hade, såsom
fyrverkare-löjtnant pä skeppet Månan, bivistat kriget mot
Danskarne, visat mycken tapperbet och gjort stor
nytta med sina bomber och fyrkulor, särdeles vid
Kroneborgs belägring och vid sjöslaget i Snndet,
der 4 Holländska fluyter, af honom inredda till
brännare, förorsakade stor förödelse bland fienden.
Född i Stockholm 1631, död i Carlskrona 1693.
Hans son,
Granatenllyclit, Didrik, bokhållare i
statskontoret, författare af tvenne poemer: Penningens
beröm och last och Ti efaldig Ordaslrijd emellan
Skiön-helen, Vanligheten och Förståndet, har öfversatt
Te-lemach af Fenelon och Andeliga psalmer från Tyskan.
Ätten slöts med hans son eller brorson, en annan
Grauatenflyclit, Gustaf, arklimästare vid
amiralitetet, om hvars föregående öden man ingenting
vet, men hvilken, genom utslag afd. 16 Febr. 1741,
blef, för åtskilliga grofva brott och missgerningar,
fråndömd sitt adelskap, fälld till 28 dygns
fängelse vid vatten och bröd och lifstidsfängelse på
Marstrands fästning, der han också kort derefter
afled.
Granatenhjelm, Magnus, son till en klockare
i Småland, Gustaf Mörck, blef år 1655 ryttare vid
Smålands regemente, 1661 handtlangare vid
fält-artilleriet och först år 1674 styckjunkare elter 19
års Ijenst. Sedermera gingo likväl hans
befordringar något hastigare, ty d. 3 Febr. 1676
utnämndes han till kapiten. Genom ett prof af ovanlig
tapperbet, då han uppbrände den länga bron vid
Cbristianstad, jemte Danskarnes derpå uppförda
blockhus, hvilket försvarades af dem med mycken
mandom, förvärfvade han sig adelskap och majors
fullmagt. F.huru vid början af Carl XII:s krig
troligen närmare 70 är, deltog han likväl i dem
intill år 1706, då ban, d. 8 Nov., fick
generalmajors afsked. Hvarken hans födelse- eller
dödsår äro kända.
Granater utgöra ett af de flere slag utaf lod,
som kunna brukas till laddning i kanoner. Under
konung Gustaf II Adolfs krig voro de imcket
brukliga inom Svenska hären. De funnos för alla slags
kanoner och äfven serskild|a större granater, till
och med 100-pundiga, hvilka kastades ur mörsare.
Mindre granater kastades med handkraft, särdeles
då fästningar stormades. För större kanoner
förfärdigades de af koppar; men for de mindre
brukades de äfven af jern och fylldes med krut,
hvilket itändes genom ett rör.
Granatio, förut Anders Waghals, tjente sig
upp under Gustaf Adolfs Polska och 30-åriga
krig från simpel soldat till major vid artilleriet
och kommendant på Christianopel; adlades 1661 ,
men lärer icke hafva blifvit introducerad.
Granberg, Pehr Adolf, född i Götheborg 1770,
död i Stockholm d. 5 Febr. 1841, såsom
sekreterare vid landtbruksakademien, hvilket embete ban
erhöll år 1826. I ungdomen lärer han hafva sökt
befordran i embetsväg; men hvari han icke torde
varit lycklig, egnade sig sedan hufvudsakligast åt
litteraturen och blef känd genom ett äreminne
öfver Sten Stnre, hvilket år 1803 belönades af
Svenska akademien. En mängd historiska, statistiska
orh vittra arbeten hafva utgått från hans flitiga
och skickliga penna, såsom: Kalmar-unionens hl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
