Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
678
Gripsholm.
Oros.
byggnad, har 96 rom, samt 22 hvalf och källare.
Här finnes dessutom en rustkammare, ett stort
bibliothek samt många forntidsminnen. Slottet har
genom denna samling blifvit dyrbart for den
sköna konstens vänner, och kärt för hvar och en
som älskar sitt fosterland. Runstenar finnas flera
vid Gripsholm. På borggården stå tvenne
stora metallkanoner; hvarom se Galten och Suggan.
Gripsholm har, från Bo Jonssons tid, haft egna
befälhafvare. Efler 1544 kallades de ömsom
slottssven, slotts-hoppman och bauptman. Sedermera
hafva de erhållit namn af ståthållare.
Slottsförvaltningen innehafves nu af borgmästaren i
Mariefred. Kalendern upptager vid Gripsholm,
ståthållare, predikant och läkare. En fabrik för ättika
och såpa och åtskilliga kemiska tillverkningar var
här anlagd; men afbrann år 1825, likasom
Gripsholms kungsladugård. Årliga anslaget för
Gripsholms kongl. lustslott är 1,470 R:dr, samt
arrende-och byresmedel omkring 1,200 R:dr B.ko. Å
slottsstaten utbetalas aflöningar, pensioner, in. fl.
utgifter till ett belopp af cirka 4,000 R:dr B:ko.
Gripsholms f. <1. liongl. Hräiiiieri, var
beläget utmed staden Mariefred, af sten, prydligt
bygdt, ett af de största i riket. Det hade 29
pannor, hvilka inrymde ifrån 1,200 till 3,000
kannor hvardera. Årsbränningen steg till 18,000
tunnor spannmål.
Grips hitTvud, ett stort skepp, tillhörigt konung
Johan, hvilket uppbrann i Kalmar sund; förde 500
skerpentiner.
Grisbach, Georg, var född i Braunschweig år
1587 och studerade bergsvetenskapen, särdeles
mineringskonsten, hvilken han sedan med stor
fördel använde både i krig och fred. lian var först
minör-kapiten hos grefven af Mansfeld; men gick
år 1624 i Svensk tjenst, der han vidtog
åtskilliga anstalter vid Falu och Sala grufvor, hvilka
medförde mycken besparing. Ar 1625 och de
följande ären deltog han i Gustaf II Adolfs fälttåg
i Lifland, Preussen och Pomern, bidrog, genom
sina minor, till Kockenliusens, Mitaus, Rirsens,
Sel-burgs och Pautzkes eröfring, satte, genom dylika,
Dirschau och Marienburg i ett så fruktansvärdt
försvarstillstånd, att fienden ej vågade angripa
dem, medverkade till intagandet af Strassburg,
Neu-burg, Da nigarten och Ribenitz, m. fl. År 1631
återvände han till Sverige och till
bergsmanna-yrket, anlade ett nytt schakt i Sala, afskaffade
det der brukliga vindspelet, hvarigenom han
ärligen besparade 6,000 R:dr i arbetskostnad, afledde,
genom en 6,000 alnar lång väg, vattnet från
grufvan Makalös i Salberget, o. s. v. Såsom belöning
för dessa förtjenster adlades han år 1641, och
erhöll en donation af 20 hemman i Upland. Till
orgelverket i Sala stadskyrka skänkte han tre
silf-verpipor, vägande 224 marker. Dog år 1651.—
Hans sonson,
Grisbach, eller som han äfven skref sig,
Grys-bach, Carl Gastar, gick i krigstjenst, blef
först fältväbel och 1693 fendrik vid
Dal-rege-roenlet, samt var år 1700 kapiten, följde Carl
under alla dess fälttåg, erhöll derunder fyra ser-
skild|a sår, blef fången vid Poltava, fördes till
Niscbnei, qvarbölls der till den allmänna
befrielsen 1722, nndfick, efter återkomsten, öfverste-titel;
men dog hastigt 1728 i en ålder af 65 år.
Ätten utslocknade med hans son, löjtnanten vid
artilleriet, (»listar Fredrik Grisbach, hvilken
dog ogift 1734.
Gris betalar ofta det gammal so brSt,
med delta ordspråk betecknas, att barnen ofta fi
umgälla, hvad föräldrarne brutit.
Grisebäck eller Gasebäck. Se: Mötet tid
Brömsebro.
Grlslehamn, belägen i Väddö socken af Upland,
vid det så kallade Ålands haf, mil från
Norr-telge, kallas nu inera Gamla Grtslehamn, hade kongl.
postkontor, hvarifrån resande färdats öfver till
Åland, samt derifrån och bit tillbaka. Hamnen
var farlig att segla till och detta allmänna
postställe för postfarten emellan Stockholm och
Finland är nu flyttadt härifrån 2 mil bögre norr ut,
till Byholmarne, som nu benämnes Nya Grillehamn,
der ett stenhus är upphygdt till postkontor och
för resandes beqvämlighet. Postkontoret
hitflyt-tades är 1757, och ligger på ßjörnholma ägor.
Posten öfverföres numera af krono-båtsinän, under
befäl af en flottans under-officer. Sjövägen
härifrån till Åland är lika lång som från Gamla
Grisle-bamn. En telegraf upprättades år 1798, på ett
högt berg nära postkontoret. Afståndet frän
telegrafen på Signilsskär är 3 j mil. Handlande i
Norrtelge, Östhammar och Öregrund få, med
jordegarnes samtycke och Kongl. Maj:ts
befallningshaf-vandes tillstånd, handla uti Giislebamn ined
vik-tualie-varor.
Grissla (Uria), ett fogelslägte tillhörande simfog-
larnes fjerde familj, som alltid vistas på eller vid
hafvet, aldrig vid sött vatten, samt simma och dyka
förträffligt. Könen äro lika till färgen, rugga två
gånger om året och äro olika souimar och vinter;
ungfogeln nästan lik de gamla i vinterdrägt. De
lefva i engifte, häcka, kolonivis, i hål bland
skären, samt lägga då på bara stenar 1 —2 ägg, hvilka
rufvas af båda könen vexelvis. Hos oss
förekomma tvenne arter, nemligen Sitlgrissla och
Tobie-grissla. (Se dessa ord.)
Groa (mythol.). Då Thor stridde mot jätten
Ilrung-ner, slungade jätten sin steuklubba mot den
màg-tige Asen. Klubban gick sönder; men en flisa
deraf fastnade i Thors hufvud och det var omöjligt
för alla de närvarande att fä den lös. Sturlesont
Edda berättar vidare härom sålunda: "Thor for
hem till Tlirudvagn och stenen satt ännu qvar i
hans hufvud. Då kom till honom en jätteqvinna
som hette Groa, Örvandels, den tappres, hustru.
Hon sjöng öfver Thor en trollsång, till dess att
stenen lossnade. När Thor fann detta och
började få bopp om att stenen snart skulle gä lös, ville
ban erkänna Groa dess läkedom och på något sätt
fröjda henne. Thor berättade då för henne den
händelsen, att då han vadade öfver Eli vågorna,
hade ban, uti en hö-kasse, burit Örvandel på
ryggen, nordan från Jolunhein och till minne deraf
var detta, att dä en hans tå hade stuckit ut ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
