Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
682
firade.
Crafvor.
hållit gfud var han fridlös, och i de äldsta
tiderna hans närmaste slägtingar jemte honom. I den
män lagen trädde i sjelfhämndens ställe, försvinner
först stadgandet om grud nr lagstiftningen och
sedermera äfven sjelfva saken ur sederna.
Griide, annex till Björke, beläget i Geseneds
härad af Elfsborgs län, 3 mil O.N.O. från Alingsås,
3 mil N.N.O. från Borås. Kyrkan är af okänd
ålder och byggd af gråsten. Socknen består af
mtl. och har 312 invånare. Dess areal utgör 4,976
tunnland, af hvilka 35 äro sjöar och kärr. Adr.
Alingsås.
Gruflierg, Iaauk Olof, blef vid 24 års ålder
med. doktor och straxt derefter sekreterare i
kollegium medikum, hvilken tjenst han bestridde med
lika mycken skicklighet som sin medicinska
praktik; men kunde ej öfvervinna sin benägenhet för
mjeltsjuka. I ett anfall deraf, skar han halsen af
sig en natt 1764, endast 29 år gammal.
Grufvor kallas de gångar, hvilka i åtskilliga
riktningar brytas uti berg för att vinna malmer och
andra nyttiga mineralier, samt att undanröja allmänna
bergarten. De äro försedda med erforderliga
maschi-ner och byggnader för uppfordrandet af malm,
bergart och vatten, samt att förekomma osund luft och
osäkert berg, m. m. De drifvas antingen blott på
djupet, genom mer eller mindre lodräta
sänkningar, och fä i sådant fall namn af schakter, eller
ock mer eller mindre vågräta, i en eller flera
riktningar, då de kallas orter, sträckor, stoilar, m. m.
Oftast drifvas de dock i begge dessa riktningar,
eller som det kallas både på djupet och i fält,
samt till högst betydligt djup och utsträckning
under jordytan. Mera sällan bedrifves grufaibetet i
öppen dag eller ofvan jordytan, emedan detta kan
ske endast då mycket mägtiga malmgångar finnas uti
högre berg, såsom t. ex. i Taberget i Småland,
Gellivare i Lappmarken, m. fi. Innan grufvorna ännu
blifvit afsänkta till något betydligare djup kallas de
skärpningar, och om öppningen dervid, i anseende
till malmgångens betydliga utsträckning i längd och
bredd, måste göras mycket vid, får den namn af
stöt. Annars söker man att göra sjelfva den första
sänkningen eller s. k. dagöppningen så liten som
möjligt, för att hindra inträngandet af dagvatten,
d. v. s. regn och snö uti grufvan, och sålunda
minska mängden af det vatten, som i alla fall
alltid samlar sig deruti, dit det framtränger ur
bergets sprickor, och tilltager i mängd, i samma mån
som grufvan blir djupare, likväl ej uti alla grufvor
i lika grad, och för hvars bortskaffande kostsamma
inrättningar, vattenkonster eller uppfordringsverk
måste anläggas, samt, då grufvan är mycket
vattensjuk, ständigt hållas i gång, med tillhjelp af
ånginaschin, vattenverk eller dragare, eller till och
med afledas genom anläggande af oftast ganska
långa stollar på betydligt djup, när grufvan» läge
sådant medgifver. Uppfordringen af malm och
bergart sker uti stora jernbeslagna tunnor,
kallade baljor, hvilka med tillhjelp af vindspel eller
andra uppfordringsmedel gä npp och ned i
schaktet; men om detta icke är lodrätt, nian hvad mon
kallar donlägigt, d. v. s. bildar en något betydli-
gare vinkel emot lodlinjen, så måste dessa under
npp- och nedgåendet släpa på dertill inrättade
bäddar, eller så kallade slangångar. Äfven for
upp- och nedfarten i grufvan begagnas, då
schaktet ej är donlägigt, sådana men mindre och
lätta baljor, dock i allmänhet endast för fremmande
personer, hvilka besöka grufvan, annars begagna»
för upp- och nedstigandet s. k. farter eller stegar af
flere slag, af 3 å 4 famnars längd, samt ställda
hvarje längd för sig på s. k. hvilbinor, ett slags
broar, hvilka finnas anbragta i schaktet. Till att
förekomma olyckshändelser genom nedfallande af
vid grnfbrytningen eller sättning lossnadt berg
eller s. k. ras, måste på vissa afstånd större
massor af berget lemnas qvarstående emellan väggarne
i schaktet eller botten och taket, i orter och
stollar, och dessa få namn af bergsfästen, band eller
pelare. Deras behöriga afsättning samt storlek
bestämmes af geschwornern och de utmärkas
medelst en inhuggen krona, samt få vid stort ansvar
ej borttagas, stundom ersättas de likväl till någon
del genom en mängd tjocka bjelkar eller så
kallade stämplar, helst af ek, hvilka indrifvas emellan
bergväggarne, ehuru dessa ändock ej äro särdeles
säkra. Då grufarbctet drifves i fält, måste pà
vissa afstånd i orten s. k. licbtlöcher eller
stollscbak-ter nedsänkas från dagen eller öfverliggande orter,
för att befrämja luftvexling, och, då grufvorna
äro mycket djupa, anläggas egna
luftvexlings-in-rättningar eller ventiler för detta ändamål.
Gruf-brvtningen verkställdes fordom och före krutets
uppfinnande uteslutande medelst s. k. tillmakning,
d. v. s. genom bränning, på det sätt att stora
eldar anbragtes emot berget, som dervid dels
rem-nade af hettan, dels ytterligare bragtes att spricka
genom hastig afkylning medelst påslaget vatten.
Numera sker det dock hufvudsakligast medelst
sprängning med krut, stundom likväl medelst
tillmakning eller s. k. kallkilning, det senare dock
endast då grufarbetet drifves uti mycket lösa
eller spruckna bergarter, såsom åtskilliga kalk-,
gips-och lerarter, späcksten, o. dyl. Våra största och
djupaste grufvor äro: Falu koppargrufva och Sala
silfvergrufva; men utom dessa finnas ännu ganska
många af betydligt djup och utsträckning, såsom
Guldsmedshytte silfver- och blygrufva, Gustafsbergs
och Carlbergs, lläkansboda, Riddarhyttan, Mormors
och Bersbo koppargrufvor, Norbergs, Grängesbergs,
Pebrshytte, Dalkarlsbergs, Pehrsbergs, Tabergs,
Nordmarks, Dannemora, Herrängs och Utö
jerngrufvor, m. fi. Med hänseende till
malm-uppfordringen märkas i Upsala Inn: Dannemora grufvor
(se detta ord); Carlsångs- och Jonsgrufcan pà
Norrön i Börstils socken; det så kallade Hebingcfnlltl
i Alunda socken, tillhörigt ägaren af Kilafors brnk
i södra Helsingland, med en malmvinst af omkring
9,945 skepp:d årligen; Vfliinge-grufvan, i gränsen
emellan Wiksta och Wendcls socknar, som, efter
iråkadt ödesmål, åter blifvit belagd med arbete
och år 1839 lemnade 1,211 skepp:d jernmalm,
hvarefter den blifvit nedlagd; Såg-gru[van, i Films
socken, lemnade år 1840 endast 90 skepp:d malm;
Olof Fehrs-grafvan, ett nytt gmf-arbete pà Elg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
