Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
688
Gråsik.
Gråvacka.
som vid födseln hafva kort ullig fäll. Skinnet
och späcket användas, det förra till beklädnad på
koffertar, emedan det är vackert och slår ifrån
sig vattnet, det senare t ill tran, ehuru det är
segare och ger den sämre än späcket af andra
skäl-arter. Man fångar honom derföre medelst nät,
hvilka läggas vid utskären, eller ock skjutes han
vid soluppgången, när han om natten gått upp på
de yttre skären för att sofva, då man temligen
lätt kan nalkas honom-, men i vakande tillstånd
är han deremot ganska rädd och svår att komma
inom skotthåll. I vattnet kan man ej skjuta
honom, om ej på mycket grunda ställen; ty ban
sjunker genast han blir dödad.
Graalk (Corregonus lavarelus), en mjukfenig
benfisk af 10 tums längd och deröfver, till färgen
grå, med svart rygg och svarta fenor, förekommer
endast i sjön Bolmen, och leker i December. En
mindre art af 7 till 8 tums längd, förekommer i
flera sjöar uti Småland och har fått namn af
Löf-sik. Köttet af båda slagen är välsmakande.
Gråsiska, iris, vinterhämpling (Fringilla linaria),
tillhör sparffoglarnes andra ordning, vandrare,
är 5 tum lång och har karmosinröd hufva, en
svart fläck på hjessan, samt länga mjuka grå och
rödaktiga fjädrar på öfvergumpen. Honan har
endast främre delen af hjessan röd och ljusare än
hannen. Omvexlar hvit med rödt bröst och hjessa,
samt hvitaktig, med små bruna långa fläckar och
ljust blekröd hjessa. Förekommer om sommaren
i de nordligare delarne af landet, samt endast under
sina flyttningar höst och vår i de södra
landska-perna; men ankommer då vissa år i tusental på
slätter och i alskogar. Dess lockton är "pii-vil";
sången är ett lågt, men angenämt "si-zi-zön." I
sin hemort är fogeln skygg; men under
flyttningen spak och enfaldig. Äggen äro blåaktigt
hvita, vanligen med små lefverbruna och grå
punkter på tjockändan, och läggas 5—6 uti ett väl
bygdt bo, anlagdt uti mindre björkar, tall- eller
enbuskar. Fångas lätt om vintern med limspön
eller slagnät.
Gråsparf, gräspink, husfink (Fringilla domestica),
tillbör andra ordningen af sparffoglarne och är 6
tum lång; honan har askgrått hufvud och grå bals.
Ryggen, skuldrorna och vingarna äro svarta, med
breda rödbruna fjäderkanter, öfvergumpen grå;
bröst och sidor askgräaktiga. Näbben hos hannen
svart, hos honan ofvan gråbrun, under ljusare, vid
roten gol; benen ljust köttfärgade. Omvexlar helt
hvit, med hvita ben och näbb; eller hvit på
hufvud, rygg och vingar, skuggad med brunaktigt;
näbb och ben bleka; eller gulaktigt hvit, med de
vanliga färgerna svagt antydda, samt slutligen
svartbrun. Förekommer allmänt, merendels alltid
i grannskapet af menniskoboningar; men ej längre
upp än till 69° 40’ nordlig bredd; talrikast i de
mellersta och södra delarne af landet. Dess
lockton är ett eget qvitter: "djip, djack, djack
zi-schi-schi." Han flyger snabbt; men går ovigt.
Äggen äro hvitaktiga, stötande i grått till brunt och
grönprickiga, 7^- linje långa, 5{ linje tjocka och
läggas 4—(i i hon under halmtak, i takrännor och
ihåliga träd samt rufvas vexelvis af båda könen.
Födoämnena äro om våren insekter, de öfriga
årstiderna frön af åtskilliga slag, samt bär och dylikt.
De göra skada i trädgårdar; men gagna genom
förstörandet af insekter. Köttet är ätbart och sundt.
De skjutas höst och vinter i flock med dunst,
eller fångas med slagnät och pä limspön.
Gråsttiten, en af Ännfjällets toppar, 3,438 fot
öfver hafsytan, £ mil från Ljusnedals bruk, i
Ten-näs socken af Herjedalen.
Gråsätra, jerngrufva vid gränsen af Börstils
socken i Upland, upptogs år 1747. Liggande väggen
i grufvan utgöres af granatberg, och malmen är
något rödbräckt.
GråtrUsk, en by, belägen i Westerbotteo inom
Piteå socken, vid Lappmarks-gränsen, 10 mil frän
nämnde sockens kyrka. Ett kapell uppbyggdes här
år 1600, som ännu stod qvar i slutet af förra
århundradet. Invånarne i byn bivista gudstjensten i
Arvidsjaur, ty i kapellet förrättas ej mera någon
sådan. Begrafningsplats lärer likväl vara
bibehållen af de närmast boende, i anseende till
aflägsen-heten från moderkyrkan i Piteå socken. Frän
Grà-träsk till Arvidsjaurs kyrka räknas endast 4 mil.
Gråsugga (Oniscus asellus), ett skorpdjur,
tillhörande andra ordningen, jemnfötter, af ända till 1
tums längd, med platt oval kropp och stora
leder i stjerten, under hvilken gälarne sitta såsom
fjäll; har 4 spröt och 12 fötter, till färgen grå
med hvita fläckar. Honan bär äggsäcken under
buken. Förekommer allmänt på fuktiga ställen i bas
och gamla murar, särdeles der något högre
temperatur råder. Gör skada i drifhus och drifbänkar.
Gråtrut, grämåse, hagal (Larus argentatus), en
till simfoglames första familj börande fogel, af
23 — 24 tums längd, näbben vaxgul, benen
hvitaktiga, rygg och vingar askblä, resten hvitt;
första vingpennan har hvit spets, andra pennan med
svart band på infanet; ungfogeln gråbrun, fläckig
med brunt och rostgult. Förekommer allmänt i
de nordligare skärgårdarne; men sparsamt i de
sydligare, vanligen i stora skockar och om
sommaren mest på de yttre holmarne. Han är rädd
och försigtig, flyger högt och ger derunder ett
kacklande läte *gd~gå-gd" eller *gdck-gdck-äck",
hvilket utvisar att han är rädd; deremellan ett högljudt
klagande "gi-au, gi-au." Födoämnena utgöras dels
af lefvande och döda fiskar eller as, som flyta på
vattnet, äfven fogelungar, fogelägg, sjöborrar och
musslor m. m. Fortplantningen sker pä nakna skär
och klippor, der honan lägger 3 ljust grå, eller
blåaktiga, glest brun- och gråfläckade, sällan
o-fläckade ägg. Köttet och fjädern äro oanvändbara.
Gråvacka, gråväcke eller öfvergångs-sandsten,
en mer eller mindre grofkornig blandning af
qvarts-korn, ler-, kisel- och glimmer-schifferdelar.
granit-, gneis- och porfyr-broltstycken, vanligen
förbundna medelst fin sand, lerschifler och
glimmer-delar, till färgen oftast svartgrå, rödaktig eller
brungrå. Den är vanligen rik på gångar af
kalkspat, qvarts och tungspat, ofta äfven
malmförenan-de, samt innehåller dessutom andra fremmande
inblandningar, såsom glimmer, fältspat, talk-, kop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
