Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorfveda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Griinxor.
fSrKxgÅrd.
691
hvarföre ock det nybyggda Götheborg,
grundlagdt af Carl IX och med de dyraste uppoffringar
försvarad t åt Sverige af Gustaf II Adolf, blef en
hufvudsak i striderna ined Danmark. Det
återköptes tvenne gånger med dryg lösen ifrån denna magt.
Detta skedde första gången då Elfsborg löstes 1570
efter freden i Stettin, och andra gången efter
fördraget i Knäröd år 1613. Under tiden hade
om-ständighelerne fört Sveriges vapen öfver hafvet. Det
var Erik XIV, som började eröfringskrigen på
andra sidan Östersjön, utan att likväl under hans tid
någon stadigvarande besittning förvärfvades. Delta
skedde först dä Ryssland 1595 i Teusina afträdde
sina anspråk, och Polen i Stumsdorffer-fördraget
1629 lemnade Lifland i Sveriges våld. Men icke
blott Lifland utan äfven sjöstäderna på kusten af
Preussen blefvo, ehuru ej for lång tid, Svenska
besittningar. Längre stannade Kexholms län och
Ingermanland, hvilka blifvit eröfrade ifrån Ryssland,
i Sveriges besittning. Lägger man till dessa
eröfringar ifrån de Slaviska folken, äfven de
landvinningar som gjordes i Westpbaliska freden, och
slutligen Gottland, Jemtland, Herjeådalen och Halland,
hvilka återvunnos i Brönisebro-fördraget, samt
Skåne och Blekinge, som erhöllos i Roeskilde år 1658,
så hade Sverige uppnått sitt största omfång. Kort
var deremot besittningen af Trondhjems stift och
ön Bornholm; ja, Sverige kom knappt någonsin i
besittning af dessa länder. De erhöllos i
Roeskild-ska freden 1658 och återlemnades i den
Küpen-hainnska 1660. Ej heller utvidgades Sveriges
grän-sor genom Carl X:s i början segerrika krig i
Polen. Men Skäne, som vanns af denne konungs
segrande svärd, har intill våra dagar förblifvit Svenskt,
och är den enda af våra eröfringar, som ej gått
forlorad. För öfrigt började förlusterna med Carl
XII:s olyckliga krig. Freden i Nystad år 1721
beröfvade oss Östersjö-provinserna, söder om Finska
viken, utom Pomern, och äfven af detta land bade
en liten del blifvit aflrädd till Brandenburg 1679
och en större 1720. Bremen och Verden tog
Hannover 1710, så att endast Finland och det s. k.
Svenska Pomern återstod af våra fremmande
besittningar. De Preussiska sjöstäderna hade Sverige blott
ägt en kort tid och förlorat redan 1635 i Stumsdorff,
och våra försök till nybyggen i Nord-Amerika ledde
ej till någon besittning för längre tid.
Kolonierna förlorades |j|| Holländarne under Carl X:s krig.
— Under 1700-talet började Finland att
småningom gå förloradt; Ryssarne hade eröfrat detta land
redan under Carl XII; men återgåfvo det efter
bans död. Det intogs ånyo i 1741—43 årens för
Sverige olyckliga krig, ehuru omständigheterna
föranledde Ryska hofvet att endast behålla en
ringa del deraf. Det öfriga blef Ryskt 1809 och
i början af 1800-talet hade Wismar blifvit såldt
till Meklenburg. Ännu återstod Svenska Pomern;
men äfven detta land afträddes 1814 till Danmark.
Genom dessa sista aflrädelser af Svenska Pomern
och några år förut af Finland, inskränktes
Sveriges gränser inom naturens egna råmärken.
Föreningen med Norrige verkade ingen förändring,
emedan detta land förenades med Sverige, såsom
sjelft utgörande en egen stat. — Att ön S:t
Barthélemy tillbör Sverige, sedan konung Gnstaf lll:s
tid, förändrar icke förhållandet, emedan ön är
obetydlig. Ön Guadeloupe afträddes år 1810 af
England till Sverige; men återställdes år 1814 till
Frankrike.
Ciräiis-rlngmur, i Westmanland. Se: Granmars
borg.
Gräimsten mellan Upland och Södermanland är i
Stockholm uppsatt i muren af det hus å
Westerlånggatan, der öfverståthållare-embetets kansli har
sina sessionsrum, så att hufvudstadens norra hälft
är belägen i Upland och dess södra i Södermanland.
Cirnsnnd, stockand (Anas boscas), en till
sim-foglarnes andra familj, gåsfoglar, hörande fogel
af 24 tums längd. Hannen med hufvudet och
bal-sen grönglänsande, skiftande i violett och blått;
hvit ring kring halsen; vingspegeln blå med bred
svart och hvit infattning; krökta fjädrar i
stjerten. Under Juni och Juli månad förändras färgen,
så att han blir nästan lik bönan, hvilken dock är
något ljusare och har hufvan samt ett streck längs
halsryggen och ett genom ögonen svartaktiga, med
blekt rostgrå fjäderkanter-, hufvudets och halsens
sidor blekt rostgrå med små svarta strek; öfre
kroppsdelarne svartaktiga, med blekt rostgrå
fjä-derkanler; de nedre rostbrunaktiga, med
svartaktiga fläckar; vingarne som bannens,
stjertpennorna spetsiga och alla raka. Den utgör stammen
för våra tama ankor och förekommer öfver allt i
landet pä passande ställen, helst i sådana vatten
vid hvars bräddar man anträffar säf, vass och
buskar. Om hösten flytta en del till sydliga länder;
men en del qvarstanna vid öppna källvatten.
Äggen äro hvita, stötande i grågult, 2 tum 3 linjer
långa, 1 tum 5 linjer tjocka och läggas 8 — 14,
på en båle af dun och fjäder, uti ett bo på
marken under en buske, på en tufva i eller vid
vatten, stundom i ett ihåligt träd, samt betäckes med
balen dä banan nödgas lemna dem, emedan
hannen under rufningen öfverger honan. Födoämnena
utgöres af vattenväxter och deras frön, insekter,
maskar, snäckor, musslor, fiskrom och små fisk,
hvilka fångas utan dykning, och således helst på
grundt vatten. Köttet är välsmakande, och de
skjutas derföre dels om sommaren för hund, dels om
hösten på drag, dels om vintern i vakar. Från
den 15 Mars till den första Juli få de dock enligt
jagtstadgan ej skjutas.
GriinboNjü, ett jernbruk i Wermland. Se: Bosjo
jernbruk.
CSrüwgnrd, ett bärad på Öland i dess södra mot,
består af 7 socknar, nemligen: Segerstad,
Gräs-gård, Södra Möckleby, Äs, Wentlinge, Kastlösa
och Smedby, hvilka innefatta 142 £ hemman och
bebos af 4,988 personer. Åkerbruk,
boskapsskötsel och fiske utgöra inbyggarnes förnämsta
näringsfång. Detta härad hörer till södra mötets
fögderi och Ölands domsaga. Märkvärdigaste stället är
Ölands alunverk, beläget i Södra Möckleby, och
har mot sjösidan utseende af en köping.
Gritngitrd, en socken, belägen på Öland i dess
södra mot och kontrakt, Kalmar län och stift, SJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
