Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnil* kapell*
bullar I.
711
nom byte mot hemman i Tormansbo antaget till
presthord. Vidare har bär fordom varit tvenne
stàngjernshamrar: en vid Näla hemman, söder i
socknen, som uppbyggdes 1644, med 1 härd och
ödelades 1716, samt en vid Lindfors, som med
sin ena härd ödelades samma år. Socknen hör
till 3 kl. konsist. Den innefattar 11 { mtl. och
bar 1,464 invånare. Af dess areal 46,633 tunnl.
äro 6,790 sjöar och kärr. Adr. Köping.
Gunnils kapell, drottning. Gunnila Bjelke,
konung Johan Ill.s gemål, började anlägga ett
kapell, under detta namn, i Upsala, inom de murar
som fordom omgåfvo de studerandes kollegium.
Det blef likväl aldrig fullbordadt; hvarföre bertig
Joban af Östergöthland år 1614 tillät, att
murarne fingo nedtagas till att förbättra Upsala hospital.
Gunstlingar. Sådana, i detta ords
vidsträcktaste bemärkelse, hvilka förmått så innästla sig i
regenternes ynnest, att de beherrskat dem med ett
slags envälde, och genom dem landet, hafva
varit sällsynta i Sverige; men likväl icke saknats
mer här än annorstädes. De i historien mest
bekanta, dels af delta slag, dels sådana, som
åtnjutit regenternes vänskap och mer än andra
utgjort deras dagliga sällskap, hafva varit:
Magnus Ladulås begge gunstlingar Peder Porse och
Ingemar Nilsson, hvilken sistnämnde isynnerhet retade
emot sig afunden och förtrytelsen; Magnus Smeks
och hans gemål, Blankas, bekanta gunstling Bengt
Algotsson, hvars ställning och öden hade temlig
likhet med den Spanske fredsfurstens*, Margarethas
älskling Abraham Brodersson, hvilken likväl icke
synes hafva utöfvat något särdeles inflytande på
statsangelägenheterna; F.rik XIV:s förtrogne Jöran
Persson kan irke utan skäl anses som en gunstling,
ehuru konungens ynnest för honom tyckes mindre
hafva härflutit från enskild välvilja, än från
öfvertygelsen om hans embetsmanna-skicklighet.
Christina hade väl åtskilliga, isynnerhet utländningar,
dem hon hedrade med sin ynnest; men ingen som
man egentligen kan kalla favorit, om icke den
olycklige Monatdeschi, känd likväl först sedan
hon nedlagt regeringen. Magnus Gabriel De la
Gardie torde aldrig hafva varit hennes gunstling.
Carl XI hade väl embetsmän, till hvilka han hyste
tillit, men inga gunstlingar. Likaså hans son,
ty Piper och Görtz kunna ej få denna
benämning. Hos konung Fredrik stod Erland Broman i
mycken ynnest; hos Gustaf III ansågs Armfelt för
den mest gynnade, och Carl Joban bedrade grefve
Magnus Brahe mer än någon annan med sitt
förtroende och sitt umgänge.
Gfintersberrh, Christoffer von, af en Tysk
adelig ätt, hvilken skref sig till Gaugositz och
Moi-sekatz, född i Lifland, ernade först gå den lärda
vägen och utgaf år 1639 en Historia Monarchiæ
Persarum; men utbytte sedan boken mot svärdet,
blef volontär 1641, och tjente upp sig genom alla
grader, sä alt han år 1663 var öfverste för
Halländska regementet, och erhöll följande året
natu-ralisation såsom Svensk adelsman. Dog i början
af år 1679 såsom öfver-kommendant i Narva och
general-major af infanteriet.
Gurka (Cucnmis sativus), en ettårig växt, hvilken
ursprungligen härstammar från Asien der den växer
vild-, men som bos oss, likasom i de flesta
Europeiska länder, odlas i trädgårdar, och hvaraf en
mängd arter förekomma, hvilka alla i godhet
öfverträffa sjelfva stamplantan, den der ej sällan har
bäsk smak och laxerande egenskaper, i följd af
ett eget deruti innehållet ämne, hvilket
uteslutande tillbör denna växtfamilj. De förnämsta odlade
arter äro: Gröna slanggurkor, af 6—8 tums längd;
Krokiga slanggurkor, ofta 12 tum långa; men som
i växten erfordra mycken värme; Långa hvila
slang-gurkör, 6—8 tums långa, goda i smaken och
vackra till utseendet. (Slanggurkorna upptagas af
några såsom en egen art, under namn af Cucumis
fluxuosus). Långa gröna och ordinära gurkor för
list, äro tidigare än de förra; Hvita och gröna
drufgurkor, 3 högst 4 tum långa, med 3—4
frukter tillsammans i klasen. Den senare sorten är
tidig; men kärnorna utveckla sig snart, hvarföre
de mest användas späda, isynnerhet till insaltning.
Gurkor fordra i allmänhet varm samt god och fet
jord, hvarföre de planteras på egna höga sängar,
kallade gurk-Iister, hvilka anläggas emot solen och
skyddas för kalla vindar.
Gustaf. Sedan den store Gustaf Wasa gjort
detta namn frejdadt, hafva anliqvarierne sysselsatt sig
med dess bärledning, och emedan det äfven
uttalades Göslaf, har man velat gifva det betydelsen
af Göthernes staf. Johannes Magnus, mindre väl
sinnad mot konungen, för reformatinnens införande
och indragningen af kyrkogodsen, kallar honom
Go-stavus eller Gostagus, och säger att det betydde
godstagaren. Ban fick emellertid sitt namn belt
enkelt efter faderns morfader, Gustaf Tunesson
Sture, som var lagman i Upland, äfvensom
namnet långt fore honom var ganska vanligt.
Gustaf I, son af riksrådet Erik Johansson Wase
till Rydboholm och Cecilia af Eka, var född på
sätesgården Lindholm d. 12 Maj 1490, kanske
rättare 1496. (lan uppfostrades i sin fars morbrors
Sten Sture d. ä:s bof och vid Upsala akademi,
der han vistades från 1509 till 1514. Såsom barn
bodde han någon tid på Räfsnäs i Södermanland och
på Rydboholm i Upland, på hvilket sistnämnde
ställe hans studerkammare ännu visas. Såsom
gosse fästade han konung lians oppmärksamhet vid
ett besök, som Sten Stnre gjorde bos honom på
Stockholms slott. Konungen lät kalla gossen till
sig, klappade honom på hufvudet och sade: "Än
blifver du en man i dina dagar, om du får lefva."
Förutsägelsen gick i fullbordan. Hans första bragd
var vid Brännkyrka {se detta ord). Straxt
derefter fördes han af den trolöse Christian fången till
Danmark, kom i September 1519 undan till
Lybeck och i slutet af Maj 1520 till Stensö nära
Kalmar. Valdes i Wadstena till riksföreståndare,
d. 24 Aug. 1521, och i Strengnäs till konung, d. 6
Juni 1523; införde Lutherska läran i Sverige på
riksdagen i Wcsterås år 1527, kröntes i Upsala
1528, erhöll arfsrätt för sina manliga
efterkommande på riksdagarne i Örebro 1840 och i
We-iterås 1544, samt dog i Stockholm d. 29 Sept. 1560.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
