Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
728
Gyllenstjerna.
Gyllenstjerna.
Bolikhet finnes, som skalle kanna gifva ett stöd
deråt. G. var en man af högst ovanliga
egenska-skaper. Med en jättes växt och styrka — ban
kunde t. ex. linda en spik kring sitt finger, med
banden räta ut en hästsko, sammanklämma en tjock
silfverbägare, — en ovanlig arbetsförmåga, ett
okonstladt, nästan affekteradt obyfsadt
väsende, förakt för all (lärd och yta, förenade ban
en hofmans smidighet, en slug beräkningsförmåga
och en utstuderad förställningskonst. Han var lika
stark till själen som kroppen och framgick till
sina syftemål, med mera afseende på dem, än på
medlen. När man nu lägger härtill, att
reduktionen, denna nagel i högadelns öga, härledde sig
från honom och var hans tanke, ehuru den ej blef
ett verk af hans hand, att hans politiska plan
stridde belt och hållet mot den hittills följda, samt att
bans personlighet ej var egnad att skaffa honom
vänner, så bör man mindre förundra sig öfver de
skuggor, hvarmed hans bild blifvit tecknad. Det
är möjligt, att han något förändrat både sitt
statsmannasystern och sitt väsende, i fall bans
lefnad blifvit längre-, men den afbröts, dä han skulle
börja utföra sina åsigter. Han dog hastigt i
Landskrona, den 10 Juni år 1680. Att han bunde
skicka sig efter omständigheterna, visade sig bland
annat deraf, att ban, ehuru fiende till all glans,
likväl utvecklade en ovanlig prakt, då ban, som
ambassadör till Köpenhamn, skulle afhemta
konungens brud. Han sjelf visade sig klädd i en högst
dyrbar drägt, hvilken, sällsamt nog, några få
veckor derefter begagnades som hans svepning.
Gyllenstjerna, Krik Carlsson, af en yngre
gren, son till a-sessorn i Svea hofrätt, Carl G.,
född på Limmared år 1602, studerade i Holland
och England, reste genom flera länder, gick i
Fransk krigstjenst och bevistade la Rochelles
belägring 1628, återvände sedan till Sverige, blef
kammarherre hos Gustaf II Adolf, följde honom i
30-åriga kriget, användes i åtskilliga mindre
beskickningar, hade den sorgliga pligten att
hemföra hans lik och deltog vid hans begrafning
såsom marskalk för både den Svenska och Tyska
adeln. Blef landshöfding öfver Wiborgs och
Kymmenegårds län, landtmarskalk vid 1642 års riksdag,
general-guvernör öfver Ingermanland, Kexholm och
Narwa samt riksråd. Efter alla dessa höga
embeten blef han hvad som, enligt vår tids vanor
och begrepp, skulle vara en skymfande återgång,
assessor i Svea hofrätt år 1652. Tvenne år
senare utsågs han till president i Åbo hofrätt, 1657
till lagman i Tio härad i Småland och
general-guvernör i Finland; men hvilket embete han ej
tillträdde, emedan han afled samma år d. 23 Okt.,
på sin egendom Nynäs, nära Nyköping, dit ban
rest för att undgå en härjande farsot, hvaråt man
gaf namnet: pesten. Han beskrifves som en
välsinnad, förståndig och allmänt aktad man. Hans son,
Gyllenstjerna, Christoffer, föddes år 1647.
Såsom tillhörande denna, då för liden, lysande
och ansedda ätt, var han säker om sin lycka och
steg så bastigt på befordringarnas bana, att han
redan 1676, således vid 29 års ålder och under
en fredlig tid, var general-major, hvarpå nästa
år följde general-löjtnants-värdighet och
gnver-nörs-embetet i Norrland. F.n del af dessa
befordringar kan förklaras genom hans ynnest hos
förmyndare-regeringen, en annan genom den nåd, han
förstått förskaffa sig hos den unge konungen,
förnämligast genom sin både uppenbart och hemligt
förklarade fiendskap mot grefve Magnus Gabr. De la
Gardie. Han vare mellertid äfven en tapper man, och
skall, enligt egen uppgift, i slaget vid Lund
hafva erhållit icke mindre än 19 sår, hvaraf han låg
på valplatsen, länge ansedd som död. Till
belöning för hans mod och lidande utnämnde
konungen honom till riksråd; men med vilkor, att
sådant, tills vidare, skulle förblifva hemligt.
Något verkligt förtroende tyckes han emellertid icke
hafva åtnjutit hos Carl, ty han inkallades i rådet
först år 1681, lärer kort derpå hafva fallit i
onåd; men följande året ånyo innästlat sig, så
att han utnämndes till öfver-ståthällare, sedermera
till grefve och år 1697 till och med utsågs till
en af den unge Carl XII:s förmyndare. Han afled
den 14 Juni är 1705. lians bror,
Gyllenstjerna, Carl, född d. 4 Febr. år 1649,
innehade egentligen hoftjenster; men deltog likväl
både i krigs- och stats-ärender. Såsom
öfver-kammarherre och öfver-stallrnästare hos Carl X
Gustafs enkedrottning, följde han Carl XI under
hans fälttåg och bivistade slagen vid Lund och
Helsingborg. Han hade åtskilliga uppdrag i
hofvets angelägenheter, bland andra det, att vara
guvernör i enkedrottningens lifgeding oib
öfvers|e-marskalk hos henne. År 1687 inkallades han i
rådet och utnämndes till grefve, samt tio år
senare till president i kammar-revisionen. Carl XII
uppdrog åt honom från Bender, alt i senaten
föredraga sju regeringsärender, samt utnämnde
honom är 1718 till president i Svea hofrätt, hvarpå
år 1719 följde kanslerskapet för Åbo universitet.
I sin ungdom skall han hafva varit val öfvad i
ridderliga bragder, emedan han vann första priset
i den stora karusellen, som bölls år 1672, i
anledning af konungens anträde till regeringen. —
Deras äldste broders son,
Gyllenstjerna, Krik Honratlsson, major vid
lifgardet, stupade i slaget vid Pultava, och med
honom utgick den friherrliga Gyllenstjernska
ätten af Uleåborg.
Gyllenstjerna, IVils Carlsson, son till
öfversten och kommendanten i Wismar, föddes i
nämnde siad d. 13 Okt. 1648. Vid 18 års ålder tog
ban tjenst som pikenerare; men hvilket egentligen
var blott en gradpassering eller något mindre än
en sådan, ty två år derefter var han kapiten,
företog en resa genom de flesta Europeiska liinder,
gick i Holländsk tjenst och blef sårad i slaget vid
Senef d. 11 Aug. 1674. Hemkallad, likt alla
utomlands vistande Svenskar, i och för det började
kriget, lyckades han, icke ulan svårighet, att
återvända, emedan hans resa måste ske genom endast
fiendtliga länder. Då han i Kongsbaeka råkade
Carl XI, utnämndes han af honom till chef för
ett kavalleri-regemente. Han deltog i kriget, ot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
