Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
732
SÄlijSii.
Gårdeby.
ger 1 mil N.O. från Botheå kyrka, emellan
Offer-och Gålsjöarne. Privilegierades år 1604 med 1
hammare. Är 1704 hitQyttades 1 hammare med
2 härdar frän Högfors. År 1744 anlades här äfven
1 kniphammare, hvarefter verket sedan en tid hade
1,400 skepp:d smide; men 1771 flyttades 600 skcppd
härifrån till Björkå frälsehemman under Ilolm i
Öf-ver-Länäs socken. Bruket har nu 2 härdar och 800
skepp:d priv. ärligt smide, af dels eget, dels köpt
tackjern. Hammarskatten utgöres med 8 skepp:d. Är
1744 anlade dåvarande bruksägaren en kyrka vid
bruket , och der underhålles nu egen prest.
Afsätt-ningsorten är Hernösand eller Stockholm. Ägare:
framl. exellensen, frih. J. Nordenfalks
sterbhus-delägare. Smidesstämpeln visar CNF.
ftalsjtfu, belägen pä skogen Tiveden i Nerike,
ligger 375 fot högre än Öster- och Westersjön.
(>iius;ar kallas sädana sträckor, som förekomma
uti bergen och bestå af andra stenarter än bergets
öfriga massa, samt utsträcka sig något betydligare
på längd eller djup. De synas tydligen vara tillkomna
genom grundbergens remnande och inträngandet af
en fremmande, upplöst stenmassa, i rigtning nedifrån
uppåt uti de bildade sprickorna. Denna fremmande
stenart får namn af gångart eller gängsten, och
utgöres ofta af eller innehåller åtskilliga slags
malmer, i hvilket fall gången får uamu af
malmförande eller malmgång. Vanligen är gångarten så
intimt förenad med grundbergarten, att den icke
kan lösbrytas derifrån; men stundom är den på
begge sidor omgifven af ett smalare eller
bredare band, af en, så väl dermed som med
grundbergarten, olik stenart, och som får namn af
salband. Gångarne äro för öfrigt ganska olika till
sin mägtigbet, d. v. s. till sin bredd, hvilken kan
utgöra från mindre än en tum till flera famnar,
likasom till sin rigtning, som antingen är mer
eller mindre lodrät eller horisontel. I förra fallet
kallas de stupande, i det senare strykande i fäll.
Ofta dela gångarne sig uti flera smärre grenar,
kallade drummer, fördrummas, eller förtryckas de
af grundbergarten till en del eller helt och hållet,
d. v. s. blifva mindre mägtiga eller upphöra
alldeles. Likaså afskäras de ofta af andra gångar,
hvilka korsa dem i olika rigtningar, och rubbas
stundom dervid uti sin rätta strykning eller försvinna
alldeles, eller ock afvika de på ett kortare eller
längre stycke från sin strykning, utan att ändock
afbrytas, samt återtaga den sedan ånyo, hvilket allt
naturligtvis beror på formen och rigtningen af
grundbergets sprickor, uti hvilka gångarten
inträngt, äfvensom af de olika tider hvarpå detta
skett. Gångarne i våra urberg äro icke
malmförande, samt innehålla på sin böjd någon gång litet
blyglans, som dock ej lönar brytningskostnaden.
Fråga har uppstått, om ej en stor del af våra
jern-malinslager äro gångar i en mycket storartad
skala; men detta är ännu oafgjordt.
Gangberfret, en stor hed i Äkerbo bärad af
Ölands södra Mot.
Gångrtngar kallades vissa helgedagar, hvilka
fordom firades; men nu blifvit indragna. Deras
ursprung förskrifver sig ytterst från den urgamla
seden, att utmärka tiden emellan påskhögtiden och
Kristi himmelsfärdsdag med en viss egen helgd. I
femte århundradet förvandlades de sista dagarne
näst före den senast nämnda högtidsdagen till
verkliga fäste- och bönedagar, och kallades
gångdagar, emedan folket då gick omkring sina åkrar
och ängar under klockringning och böner, för att
afböja landsplågor och erhålla god årsväxt.
Efter reformationen bibehöllos gängdagarne så till
vida, att gudstjenst blef bållen måndagen och
tisdagen efter bönesöndagen; men efter gudstjenstens
slut gick folket till sina arbeten, såsom på en
söcknedag. På detta sätt firades dessa dagar till
år 1741, då de upphäfdes; men återställdes 1743
och fortforo till dess Kongl. Maj:t ånyo upphäfde
dem d. 4 Nov. 1772, på samma gång som
åtskilliga andra helgedagar dels’ indrogos, dtls
flyttades till söndag.
G&nge Hoir, en nordisk kämpe, af så hög
kropps-byggnad, att sällan någon häst förmådde bära
honom, hvarföre han oftast måste gå, deraf ban
fick tillnamnet Gånge Rolf. Han oroade så länge
Frankrike med sina vikingatåg, alt dess konung,
Carl den enfaldige, nödgades afstå åt honom och
bans folk ett landskap i sitt rike, hvilket efter
sina nya agare kallades Normandie eller
Nordmän-nernes land. Rolf blef dess förste hertig, antog
kristna läran och kallade sig Robert.
G&ugleil, kallas utgörandet af dagsverken till
kyrkobyggnad, efter en viss ordning, successivt
och i tur af alla som bo i socknen. Frikallade
från en sådan gångled äro soldater, hvarunder
äfven förstås ryttare och båtsmän med torp.
Denna befrielse har likväl genom kongl. cirkulär-bref
d. 7 Febr. 1835 blifvit satt i fråga.
GÅiiKpenuingnr kallas den extra afgift utöfver
skjutslegan, som bclalas, då ridhäst begagnas
eller två personer åka efter en häst. Detta senare
är numera aldrig de resandes rättighet, och kan
således endast ske genom den skjutsandes fria
begifvande, i hvilket fall gångpenningar bruka
erläggas till hälften emot skjutslegan lor en bäst.
4» itu g: rader (mythol.), på Isländska Gdngrädr, ett
namn som Odén antog, då han for omkring och
gjorde besök hos jätten Waftbrudner. Sången om
denna Tärd heter Wafthrudnersmal och finnes i
SiO-mund den vises Edda.
(■Årdby, annex till Sandby, beläget pä Öland i
dess södra Mot och Möckleby härad, 2 £ mil O.S.O.
från Kalmar, 4 mil S. från Borgholm. Kyrkan,
af sten, är mycket gammal; på kyrkogården står en
runsten. I trakten finnas flere grafminnen och
stensättningar, deribland märkes den så kallade
Kyck-linyhögen, en större grilthög på Gårdby gärde; en
kulle, kallad Hyrkobacken, nära kyrkan;
Stenringen , på Torps utmark. Uti Ullevi bys gärde
påträffades under gräfning, år 1832, 44 kufiska
silfvermynt, slagne emellan åren 900 och 950. —
Socknen består af 14-£ mtl. och har 541
invånare på en areal af 3,981 tunnl., af hvilka eudast
12 äro sjöar och kärr. Adr. Borgholm.
Gårdeby, en socken, belägen i Skärkinds bärad
och kontrakt af Östergöthlands län och Linköpings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
