Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
736 Ȁta.
Giidda.
Hejdrek konung!
Gissa till min gåta!
Hejdrek. God är din gåta,
Gester Blinde!
Gissad är hon.
Der flög fogel öfver,
Der samm fisk inunder,
På en bro du for.
Getter. Hvem är den högljudde,
Som går på hårda vägar,
Dem förr han trampat.
Något hårdt han kysser,
Har tvenne munnar,
Och går på guld endast?
Hejdrek. Det är guldsmedens hammar,
När guld smides,
Mot stålet hårda,
Högt han sjunger.
Gester. Hvad var för under
Jag såg derute.
För en mans dörr
Tvenne liflösa
Och andelösa
Sårlök kokte?
Hejdrek. I smidesbälgar
Är icke ande,
Lif eller lifsfärg;
Dock smides vid
Den pust de gifva
Sårande svärdet.
Gester. Hvem är det,
Som sofver i askegrufva?
Gjord af flintsten;
Ej fader eller moder
Har den farlige.
Hejdrek. Askan fäster elden,
I spiseln gömd.
Han födes af flintan.
Getter. Hvem är den mörke,
Som far öfver land,
Sväljer sjö och skog,
Fruktar vinden,
Men icke menniskor,
Och solens sken förtar.
Hejdrek. Det är dimman,
Som ur träsket stiger.
Gester. Fyra gånga,
Fyra hänga,
Två vägen visa
Och för hundar värja,
En hänger efter.
Hejdrek. En ko det djuret var,
Som du då såg
Med fyra fötter gånga.
Fyra spenar hänga,
Hornen tvenne
Emot hundar värja;
Svansen hänger efter.
Hejdrek löste alla Gesters gåtor, utom en, af
hvilken han förstod, att det var med Odén han bade
att göra. Odén iklädde sig skepnaden af en glada
och flög at genom fönstret; men Hejdrek kastade
svärdet efter honom och träffade några
stjertfjä-drar. Deraf kommer, att gladan har klufven stjert.
Giidda (Esox lucius), en mjukfenig benfisk, med
sammantryckt bred och rundad käft, samt
grågul-fläckig kropp; käftarne på sidorna tandlösa, men
öfverkäkens kant, gommen och tungan fullsatta
med skarpa krokiga tänder. Gäddan är den
glupskaste af alla sötvattensliskar, förtär till och med
sina egna likar och bites häftigt. Hon uppnår en
ganska hög ålder och betydlig storlek, samt ända
till mer än 1 lisp:ds vigt. Hon förekommer nästan
öfverallt i sjöar, floder och kärr, utom i fjell—
trakten, samt ymnigast i de östra och vestra
delarne af landet, äfven i Östersjön; meu aldrig i
Nordsjön. Leker tidigare eller senare på våren.
Köttet är sundt och välsmakande.
Giidda. En utmärkt prestslägt med detta namn
har bibehållit sig i Bohuslän omkring trenne
århundraden. Enligt sägner, skall den bärstamma från
en Norrsk adlig slägt med detta namn. Den
äldste stamfadern, man för öfrigt känner, är Gude
Gjüdde, som var höfvidsman på Bohus omkring
1490. Bland märkvärdiga medlemmar af denna ätt
nämna vi:
Gude Axelsson GJedde. Han bade, såsom
Luthers lärjunge, studerat i Wittenberg; men
afbröt sina studier för att deltaga i Schmalkaldiska
kriget 1546—1547. Återkommen till norden, blef
ban pastor i Q ville, och den förste af
"religions-proslarne" i Bohuslän. För att skydda sig mot
sina papistiskt sinnade åhörare, förde han pistoler
och ett stort slagsvärd vid sadelknappen, då ban
red emellan kyrkorna, och hvilket svärd
förvarades inom slägten, ända till medlet af förra
århundradet, då det förkorn under en eldsvåda. Gjedde
skall hafva uppnått 100 års ålder; men förlorade
slutligen synen. En tradition omtalar, att då
konung Jakob VI af Skottland reste genom
Bohuslän, tog han in i Qville prestgård och yrkade på
att få se den gamle blinde mannen, hvilken han
hört mycket omtalas. Vid anblicken af herr Gude,
kunde konungen ej afliålla sig från att le åt hans
yfviga hvita skägg. Detta stötte gubben, som
genast vände sin höge gäst ryggen, under
yttrande: "Nu har jag lefvat allt for länge." Hans
dödsår känner inan icke. Hans son, Jens, och
sonson, Jolian Lut-iaiius, voro begge
pastorer i Qville. Sonsonen,
Peder Jensson GJedde, blef pastor i
Naf-verstad 1594, efter att hafva studerat i
Wittenberg. Han afled 1645, 90 år gammal. I hans
personalier läser man en besynnerlig saga:
Natten förr än han sista gången predikade, såg han i
drömmen flere af sina förfäder, hvilka förkunnade
honom hans snart stundande hädanfärd. Hörsam
den ur andeverlden gifna vinken, log han i sin
predikan afsked af sina församlingar, och afled
ett par dagar derefter. Han efterträddes af sonen
Gude och sonsonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
