Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gädda.
Gällaqvlat.
737
Gädda, Peder Gudesaon. Denne man deltog
med och mot sin vilja i tidens politiska
händelser. Hans tillfångatagande och bortförande af
Norske ståthållaren Gyldenlöve, 1675, öppnade
den blodiga s. k. Gyldenlöwsfejden. General
Ascheberg, som bevakade gränsen, ville nemligen
hämnas presten med ett ströftåg inåt Norrige,
hvilket föranledde Gvldenlöwe att rycka in i
Bohuslän. Det synes dock, som Gädda under
fångenskapen blifvit smittad af Norska sympathier; ty
1711 anklagades han, inför en nedsatt
militärkommission, för plägade förrädiska underhandlingar
med den fiendtlige generalen Löwendahl. Han
frikändes väl den gängen; men då ban, under kriget
1717, fortsatte sina förbindelser med Norrmännen,
blef ban, ehuru 70 år gammal, emot sin vilja, af
konung Carl XII förflyttad till Wårdsnäs pastorat
i Linköpings stift, der han dog 172S, efter att,
såsom man säger, hafva haft samma uppenbarelse
som farfadern. Hans son Gude och sonson Hans
Georg Gädda blefvo äfven pastorer i
Näfver–stad. Den senare dog 1818. Han var den siste
presten af denna märkvärdiga ätt, hvilken
likväl ännu räknar många medlemmar i Bohuslän:
Gädda, Hans, född i Bro pastorat af
Bohuslän, den 15 Maj 1670 och död d. 22 Jan. år 1725,
såsom pastor i Norrköping, der han likväl blott
ett halft år innehade sitt embete, var en god och
oförskräckt predikant, hvilken, såsom komminister
vid Stockholms storkyrka, gerna hördes af
prinsessan, sedermera drottning Ulrika Eleonora, och
dervid icke tvekade uttala hvad han ansåg rigtigt
och sannt, äfven om det kunde misshaga.
Gäddeholm, säteri i Ihrsta socken af
Westman-land. Se nämnde socken.
Gäddenäs, säteri i Westergöthland. Se:
Eke-skogs socken.
Gälared, säteri, i Hillareds socken af
Westergöthland. Enligt en i sockenkyrkan förvarad sten,
med besynnerlig inskrift, har en jungfru Gyrid
Gylta, som för mer än 300 år sedan, bott på
detta säteri, gifvit en äng till kyrkan, på det att,
alla de förnämsta högtider om året, gudstjenst
skulle, med ottesång och högmessa, i rattan tid
äga rum vid Uillared; men försummades detta,
skulle ängen återtagas under Gälared. Hennes far,
Gunnar Gylta, lät bränna utloppet af Sälta sjö
djupare, genom berget vid Gälareds ås, och
kastade 300 sidor fläsk i elden, på det berget skulle
spricka sönder desto bättre. Denna anteckning
bar funnits uti en gammal lagbok på Gälared. —
Vid säteriet finnas goda qvarnverk. I skogen vid
Ilättenäs och Gällared anträffas en jättegryta, uti
hvilken vidskepelsen ännu olfrar.
Gnid. Sä mycket än lagstiftningen har behof af
alt stadga förhållandet med enskildta personers
gäld, sä har den för närvarande intet alt
bestämma öfver någon statsskuld, enär Sverige, olikt de
flesta stater, icke är behäftad med någon sådan.
Den enda börda, som skulle kunna liknas vid en
rikets gäld, är den årliga utgift af 200,000 R:dr
B:ko, som staten skall betala till H. M. konungen
och dess arfvingar. Denna gäld nppkom
derigenom, att konung Carl XIV Johan öfvertog rikets
skuld och betalade den emot en så beskaffad
ersättning. Detta uppgörande ägde rum efter 1313
—14 årens krig, och från denna tid är Sveriges
krona skuldfri. Förslag hafva varit å bane, att
införa ett s. k. fondsystem; men rikets ständer hafva
dertill nekat sitt bifall. Riksgälds-kontoret, hvars
ändamål var att besörja liqvidén af rikets skuld,
fortfar icke destomindre att finnas såsom ett
rikets ständers verk; men besörjer nu en belt
annan penninge-förvaltning. Skulle ny skuldsättning
pröfvas nyttig eller oundgänglig, så blifver den
ett föremål för konungens och ständernes
gemensamma beslut; ty regeringsformen förbjuder
uttryckligen statens belastande med gäld, utan
ständernes samtycke. Då konungen således ej kan
upptaga lån, efter eget godtfinnande, följer deraf,
att ständerne, om detta icke destomindre skett,
ej äro juridiskt förbundne att ansvara för
skulden. Skulle ett sådant lån ej kunna undvikas och
tiden ej medgifva ständernes sammankallande, så
blir skuldens erkännande beroende af ständernes
åsigt utaf de omständigheter, hvilka föranledt
densamma; det blefve ett s. k. förtroende-votum.
Denna rättighet att besluta om rikets
skuldsättning, hänger nära tillsamman med
beskattningsrätten, och var nästan den enda, som Svenska
folket ägde qvar efter antagandet af
förenings-och säkerhets-akten. Under Carl XI:s envälde var
den genom 1693 års riksdagsbeslut öfverlemnad
åt konungen, på samma gång som han
bemyndigades, att, utan ständernes vidare hörande,
upptaga den gamla bevillningen. Före denna tid var
detta, såsom mycket annat, mindre noga bestämdt,
och afgjordes i samråd emellan konungen och
folket. Rättigheten att göra lån på rikets kredit,
har aldrig varit något kungligt prerogativ.
Gäldstugan i Stockholm, bysättningsbäktet för
gäldenärer, låg förut inne i staden vid
Persilin-gränden; men flyttades, år 1782, till ett för
ändamålet inköpt hus vid Hornsgatan, hvarest det
ännu befinnes. Med detsamma är förenad en
arbetsinrättning för fabriksarbetare, som der måste
af-tjena den skuld, de åsamkat sig hos sine
patroner, och åtnjuta, under den tid de qvarhållas,
två tredjedelar af den vanliga dagspenningen.
Gälhusouimen eller Gälhusugnen kallas en
fornlemning pä Sandåkers moar i Bohuslän,
hvarest norra bataljonen af Bohusläns dragouer någon
gäng skall baft sin mötesplats. Fornlemningen
består af resta hällar, hvilka innesluta ett rum, 5J
alnar långt, och i nordöstra ändan 2 J aln. bredt;
men något afsmalnande åt den sydvestra. Den
sålunda bildade kistan täckes i den förra ändan af en
stor trekantig häll, och framför den motsatta är
en, äfvenledes af uppresta stenar tillskapad,
förgård af 2 alnars längd. Östra gafveln äger dubbla
väggar, och monumentet är till hälften doldt uti
en hög.
Gäll. Se: Pastorat.
Gällai|tist, Jällaqvlat eller Jarlaqvlat,
nära intill Skara stad, söderut. Här har fordom stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
