Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjenst ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GSraniiooi
Gttrti.
747
domkyrkan var pligtig, att hilla kapellet med vin
och oblater, så mycket som till messor behöfdes. På
det att kapellet ej måtte sakna inkomster,
utfärdades redan år 1441 aflatsbref af erkebiskop Nils,
med fem lydbiskopar, for alla dem, som besökte
S:t Görans kapell på vissa dagar, hörde der
messor, gingo ikring kyrkogården med bön för de
dödas själar, hade med sig gåfvor, eller gjorde
testamenten m. m. till kapellet. Nästan ett
likartadt aflatsbref hafva erkebiskoparne i Lund och
Trondhiem följande året, under Upsala erkebiskops
stadfästelse, utfärdat lor samma kapell. Genom
eldsvådor har kapellet förmodligen blifvit förstördt,
och efter reformationstiden ansetts onödigt att åter
uppbyggas. Efter professor Schefleri mening har
det varit beläget straxt utom Waxala-tull.
GOramson, Jolian, den bekante fornforskaren,
var född af bondeföräldrar i Gräbeck i Gillberga
socken af Carlstads stift år 1712, och yngst af sina
syskon. Röjde tidigt mycken lust för läsning,
hvilken gynnades af prosten i församlingen, Nordberg,
med hvars dotter han sedan gifte sig. Genom
prostens försorg flck han studera, hvarmed ban
började först vid 20 års ålder, och kom ej till Lunds
universitet förr än år 1740. Känd genom sina
an-tiqvariska forskningar och sitt arbete: De
YIverborna Atlingars eller Sviogölhars ok Nordmänners
Edda, fick han af ständerne något understöd,
hvilket likväl var temligen otillräckligt, till dess han år
1755 blef sin svärfaders efterträdare i Gillberga
pastorat. Prost år 1764 och död d. 29 Aug. 1769.
Man förebrår hans antiqvariska skrifter bristande
krilik och en trög stil, samt att han alltför
mycket hyllat Rudbecks hypotheser; men flit och
noggrannhet medgifvas honom. Hans presterliga
gåfvor voro deremot utmärkta. Rland hans arbeten
anmärkas: [s Atinga: del är de Forna Götars, har
uti Svea Rike, Bokstäfver och Salighetslära; Svea
Rikes Konungars Historia; Baulil, det är: alle
Svea och Götha Rikens Runstenar; Grundritning
till hela det Heliga Språket, m. m. Genom sitt
religiösa sinne, sitt lyckliga föredrag och sina
patriarkaliska seder vann han i hög grad sin
församlings tillgifvenhet, och man berättar om
honom historier, föga olika hvad man i fordna
dagar tillade helgonen. Så skall han en gäng
hafva förbannat en yster bäst, hvilken inträngt på hans
åker, och genast nedföll djuret dödt; en annan
gång, då han bad Gud om ett godt
höbergnings-väder, folio blott några regndroppar på den sidan
om elfven der han gick, medan det bällregnade
på den andra, der ägaren gick svärjande öfver
regnet. Den onde, som hatade honom för hans
fromhet, följde honom en gång i skepnad af en svart
hund, och lyckades draga ena hjulet af vagnen;
men tvangs nu af G. att i stället sjelf göra tjenst
såsom bjul, och bära axeln under den öfriga delen
af resan.
Gürdel, begagnades fordomdags af fruntimmer,
att hålla kläderna intill kroppen; men började
sedan begagnas, för att framvisa en fin och smal
växt. I gamla sagorna benämnas de Millioband
och Tigilsilja. Stundom voro dessa gördlar af
massivt silfver och vägde, på 1450-talet, ända
till 10 lod och var 5 öre lödigt. Ett mycket
större finnes i vitterh., hist. och
antiqvitets-aka-demiens samlingar, buret 1609, hvarvid hänger
en Carl IX.s medalj, hvilken den tiden måste
hafva varit en jemngod prydnad med våra
fruntimmers ur. Gördlarne äro nu mera aflagde, utom
af Lapparne, hvilka anse dem, besatte med si|f—
verskollor till flere hundra riksdalers värde, för
deras yppersta prydnad.
GiirdidUr, kyrkoby, eller såsom den äfven kallas
Kyrkoby socken med Särslöf, belägen i Bara
härad och kontrakt af Malmöhus län och Lunds
stift, 1 mil O.N.O. frän Malmö och Lund.
Socknen hör till 3 kl. konsist. Den innefattar 9 mtl.
och har 304 invånare på en areal af 1,087 tunnl.,
af hvilka endast 2 äro sjöar och kärr. Adr. Lund.
GOrtz, Georg Henrik, Ilolsteinskt
geheimeråd, en man med insigter i finans-väsendet,
uppfinningsrik på utvägar, skicklig i underhandlingar,
blef känd af Carl XII vid hans återkomst från
Turkiet och af honom förmådd att gå i dess tjenst.
Ilan vann snart konungens bela förtroende och blef
den egentligt styrande under de tre sista åren af
Carls regering. Hans hufvudföremål var att söka
återställa freden med Ryssland och skaffa medel
att utföra kriget emot Norrige, hvilket land skulle
blifva ersättning för de oundvikliga förlusterna på
andra sidan Östersjön. Detta instämde likväl icke
med aristokraternes planer, som ogerna sågo Carls
framgångar och en utländnings inflytande. Det
missnöje, Görtz, finans-åtgärder, framförallt
mynttecknens utgifvande, väckte hos folket,
underlättade deras planer. Görtz blef föremål för den
allmänna oviljan, och den delades äfven af
prinsessan Ulrika Eleonora och hennes gemål, emedan
G. ansågs arbeta för sin herre, den unge hertigen
af Holstein, hvilken Carl lär hafva bestämdt till
sin efterträdare. Sedan konungen fallit,
arresterades Göi tz i Tanums prestgård, dä han var på
vägen till högqvarteret, fördes till Stockholm,
ställdes inför en serskild kommission, och dömdes
till döden pä ganska svaga, snart sagdt inga skäl,
såsom att han sökt bringa rikets undersåtare i
missaktning bos konungen, undandraga dem hans
förtroende, beröfva dem deras reda penningar,
m. m., hvilket allt skulle bevisa, att han var en
ärelös upphofsman till alla olyckor, samt allt det
onda riket lidit, o. s. v. Hans död var emellertid
i sjelfva verket beslutad långt före
undersökningens början, hvilken fördes högst summariskt, utan •
iakttagande af lagliga rättegångsformer.
Kommissionens president, landshöfdingen baron Pehr
Ribbing, dikterade beslutet med kraftorden: "Som en
skälm har han lefvat, som en skälm skall han dö!"
Man afslog sjelfva hans rättmätiga begäran att fä
aflägga redovisning för sin förvaltning af statens
medel, och domen öfver honom gick i fullbordan,
utanför Skanstull vid Stockholm, den 28 Febr.
1719. Man gjorde sig bos honom en betydlig
fordran för penningar, som han skulle vara
skyldig stålen; men granskningen af räkenskaperna
förvandlade den till en genfordran, ä hans sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
