- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Första delen. A - G /
757

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Götha kanal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gyllenstjerna.

Gyllenstjerna, kapiteo vid amiralitetet,
förmodligen en son till den ofvannämnde,
kommenderades år 1759 såsom befälhafvare på fregatten
Svarta Örn till Medelhafvet. Han hade blifvit
hem-kallad till följd af Algieriska regeringens klagomål
deröfver, att han skjutit på en Algierisk kapare.
G. undvek likväl att emottaga befallningen, reste
oupphörligt från den ena hamnen till den andra och
hemkom först efter fem års bortovaro. Nu hade ban
icke blott förstört sin egen, ej obetydliga
förmögenhet, utan var äfven på balans af en tunna guld. Han
ställdes inför krigsrätt och dömdes då från tjensten.

Gttther eller GUtar kallas den folkstam, som
fore Sveaväldets grundläggning bebodde Sverige,
åtminstone dess sydligare del. Gylfe, hvilken skall
hafva emottagit Odén, var eu Götha-konung. Hela
den Odenska invandringen ligger dock insvept i ett
mörker, som troligen aldrig kan skingras. Man vet
ej med visshet om Odén varit en historisk person
eller ej; men att tvenne olika folk, eburu
sinsemellan beslägtade, bebodde Sverige under de
århundraden, hvilka närmast föregingo kristendomens
införande, detta lider intet tvifvel. Dessa folk
voro Svear och Götar. Skogarne Kolmården och
Tiveden utgjorde gränsen emellan dem, så att
Götarne innehade Småland, Öster- och Westergötland,
hvilka senare hafva sitt namn efter dem. Den
sydligaste delen af Sverige var mera Dansk, och
Bohuslän tillhörde ofta Norrige. Förhållandet emellan dem
befanns sådant, att Svearne, i hvilkas land det
gemensamma nalional-templet var beläget, utöfvade
ett slags på häfd grundadt företräde, hvilket
likväl hufvudsakligen bestod i att välja konung, ty
denne var gemensam för båda folken; att Götarne
erkände Svea-konungen kom väl deraf, att ban
var olferhöfding i Upsala tempel, hvars helgd
erkändes äfven af dem. Derföre brast ock
förenings-bandet i och med kristendomens införande, och
en nationalstrid upplågade, som brukar kallas Svears
och Götars strid om konungavalet. Den sträckte
sig från Olof Skötkonungs till Folkunga-ättens tid,
sammanfaller med striderna emellan bedendomen och
kristendomen, och får sedan utseende af en
täflan emellan tvenne konunga-ätter, den Sverkerska
och Erikska, som likväl begge voro kristna. Efter
denna tid forsmälter Götafolket åter med Svearne,
och af blandningen uppkommer den Svenska
nationen. Den provinciella olikheten förminskas
efterhand, sedan en gemensam lag trädt i
landskapslagarnes ställe; men fortfor till någon del ända
in i nyare århundraden. På IGOO-talet höllos
ännu landskapsmöten, stundom i stället för allmän
riksdag. Efterforskar man Götarnes härkomst och
äldsta historia, så voro de otvifvelaktigt af
Ger-maniskt blod. När och buru de kommit till
Sverige vet ingen historia. Landets äldsta invånare
voro de troligtvis icke; ty alla fornsägner
uppgifva en skillnad emellan Götar och Jotner.
Huruvida dessa sistnämnde voro af Lappsk och Finsk,
eller af Keltisk eller möjligen af Germanisk stam,
ar ännu outredt.

Gtttlieved, annex till Floby, beläget i Wilske
bärad al Skaraborgs län, l| mil V.S.V. från Fal-

Gtttliiska fUrbnndet. 757

köping. Här märkes: Rosenskog, 1 mtl. säteri,
tillbör bönder. Socknen består af 16 £ mtl. och
har 410 invånare på en areal af 4,253 tonni., af
hvilka 1,820 äro sjöar och kärr. Adr. Falköping.

GUtlilska förbundet, utmärkt för sitt
inflytande på Svenska vitterbeten och Svenska folkets
nationalkänsla, stiftades år 1811, hufvudsakligen
genom d. v. kanslisten i ecklesiastik-expeditionen,
sedermera förste expeditions-sekreteraren, friherre
Jakob Adlerbeth, och upplöstes formligen först år
1844, efter stiftarens död. Det utgick ifrån
en-skildta samqväm emellan några ungdomsvänner,
hvilka sammanträffade i Stockholm är 1810; men
antog snart formen af ett ordentligt samfund, för
moraliskt-patriotiska och litterära ändamål.
Adlerbeth var den egentliga själen i förbundet, som
bland sina ledamöter räknade E. G. Geijer, Esaias
Tegnér, Ling, A. A. Afzelius, Aug. v.
Hartmansdorff, L. F. Rääf, Carl J. Fahlcrantz, J. G.
Sandberg, m. fl., hvilka inom skaldekonstens, de
bildande konsternas, vetenskapernas och
medborgerlighetens område förvärfvat sig ett utmärkt namn.
Förbundet böll sammankomster, kallade stämmor,
der hvarje ledamot antagit ett gammalt Göthiskt
namn, och man sysselsatte sig med allvarsamma
föredrag af fosterländsk syftning, med patriotiska
sånger och dryckeslag efter gammalt nordiskt
mönster, der mjödet tömdes nr horn. Med tiden
afty-nade verksambeten, ehuru förbundet fortfor till
namnet, ända till dess formliga upplösning efter
Adlerbeths död. Under de första ären var dess
verksamhet icke obetydlig. Det utgaf den förtjenstfulla
tidskriften Iduna, der åtskilliga af Tegnérs och
Geijers skaldestycken meddelades, äfvensom
vetenskapliga uppsatser af mycket värde. Förbundet
var ett uttryck af den mer än vanligt väckta
patriotismen, hvilken frammanades af fäderneslandets
nyss förut öfverståndna olyckor och lifvades af
dess återväckta politiska frihet. I sammanhang
med Göthiska förbundet och en frukt af samma
anda var äfven utgifvandet af Svenska folkvisor
genom Afzelius och Geijer, samt Rasks och Afzelii
upplagor af den äldre och yngre Eddan. Allt
utvisar, att Göthiska förbundet var ett sannt uttryck
af sin tids anda. Sällskapet fick äfven en artistisk
syftning, då en okänd konstälskare år 1817
öfverlemnade 50 dukater att utdelas af förbandet,
såsom belöningar åt konstnärer i och för arbeten i
skön konst öfver nordiska föremål. Arbeten
inkommo af sådana män, som Fogelberg, Sandberg
och von Breda; belöningarne, hvarpå desse ej
gjorde anspråk, tilldelades yngre konstnärer, och
man anställde år 1818 en stor exposition, hvilken
dock ej ensamt tillhörde Göthiska förbundet. Pà
detta sätt befordrades en ny rigtning äfven inom
den bildande konsten i Sverige. Geijer yttrar
(Iduna, häft. XI), såsom resultat af sin öfversigt
öfver förbundets historia: "Man ser ett lifligt, eldigt,
välsinnadt, öfver sig sjelf dunkelt, och i sina
yttringar ensidigt sträfvande tändas, arbeta, med sig
förena andra likartade bemödanden, derigenom först
utvidga sig och tillväxa, småningom dela sig pà
olika banor och till utseendet upplösas; under det

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/1/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free