Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hack-liemar.
Hadorph.
5
■acli-livinar, kallas af allmogen i Nerike de i
liöthlunda, Sköllersta och Svennevads socknar på
åtskilliga ställen i stor mängd hopkastade
sten-rös. Traditionen förmäler, att i en drottnings
tid skall hafva varit så stor hungersnöd, att hon
dömt hvar tionde menniska till döden. En hop
folk har då anhållit att fä rödja öde platser, då
dessa stenkumlar blifvit sammankastade. Sådane
finnas äfven på andra orter i riket, och
isynnerhet på de högländta,
■acknpftt (Pieus), ett slägte af sparffoglarnes
första underordning, klättrare, med lång eller
medelmåttig, rät, kantig, långdragen
pyramidfor-mig, mot spetsen tillskärpt näbb, ovala näsborrar
täckta med framåtliggande borst, undersätsiga ben,
mycket slarka krökta och spetsiga klor, vigglik
stjert och medelmåttiga vingar. Kännen vanligen
olik honan och ungarne mycket olika de gamla.
Vistas mest i stora skogar der gamla murkna träd
finnas, vanligen parvis eller familjevis; födoämnena
bestå af insekter och larver, dem de uppsöka på
trädstammar, uppför hvilka de derför klättra. De
lefva i engifte och äggen rufvas skiftesvis af
honan och hannen. Flytta icke om hösten; men
si röfva vida omkring om vintern, och synas hafva
förkänsla af inträffande väderskiften, hvarför
många arter af allmogen anses såsom väderleks-spåmän.
Hos oss förekomma sju serskild|a arter,
nemligen: Stat ta hackspetten, Grähöfdade hackspetten,
Unhyjgvja hackspetten, Större hackspetten,
Mellanfoten, Lilla hackspetten och Treldtga hackspetten.
(Se dessa ord.)
Uackata, en socken med Löth, belägen i Trögds
härad och kontrakt af Upsala län och stift, 4 J
mil S.S.V. från Upsala, vid Mälaren. Socknen hör
till 2 kl. konsist. Den innefattar 23 £ mtl. med
430 invånare. Dess areal utgör 2,823 tonni., af
hvilka 20 äro sjöar och kärr. Adr. Ekolsund; för
konim. Enköping.
Hackvad, annex till Edsberg, beläget i Grimstens
härad af Nerikes län, 3 mil S.V. från Örebro.
Socknen består af 30 mtl. med 570 invånare. Dess
areal utgör 3,703 tunnl., af hvilka 220 äro sjöar
och kärr. Adr. Örebro,
■lacka* , annex till Oviken, beläget i Jemtlands
södra fögderi och kontrakt, 3J mil S. från
Östersund. Kyrkan, af sten, byggd omkring år 1600,
utvidgades pä 1770-talet och är ibland landets
prydliga kyrkor. Socknen innefattar 28£ mtl. med
770 invånare. Dess areal upptages jemte
moder-socknens. Adr. Östersund.
■ nditebo, \cilro, ett jernbruk i Svennevads
socken af Nerikes län, med underlydande 2£ mtl.,
anlades år 1695. Bruket har 3 härdar och 1,350
skepp:d privil. årligt smide, ’dels af eget, dels köpt
tackjern, hvarföre hainniarskatt nigöres med 13
skeppd 10 lisp:d. Här idkas ståltillverkning och
manufaktursmide. Druket tillbör A. J. Dröms.
Skeppar på Stockholm.
Haditrbo, Mfro, har samma läge som
ofvannämnde, med underlydande 2T5ff mtl. Bruket
anlades 165b, har 3 härdar och 1,800 skepp:d priv.
Ärligt smide af dels eget, dels köpt tackjeru. Äf-
ven här finnes ståltillverkning och
’manufaktursmide. Hammarskatten är 18 skepp:d. Skeppar
på Stockholm. Tillhör M. S. Wågstrand. Begge
dessa bruk hafva ifrån deras anläggning intill år
1821 tillhört slägten Wester.
Haildebo-Å) i Nerike, rinner åt sjön Afvero,
sedan i sjön Westgjuten i Östergötbland och
faller nedanom Ysunda bruk i sjön Glan.
Haddorp eller Haddetorp, säteri i Slaka
socken af Östergötbland. Här vid gärden, då en by,
lägrade sig år 1542, en hop af 300 upproriske
Småländningar af Dackes parti. Tidigt en morgon
blefvo de öfverraskade under sömnen, af Abr.
Eriksson Leyonhufvud och Botvid Larsson Anckar,
samt tillika ined byn uppbrände. En annan bop
hade lägrat sig nära byn och gjort en
förhuggning; men blefvo pä Ladu-ängen dels nedhuggne,
dels förjagade, och efterlemnade allt byte de
röfvat i Westergötland. Gården har tillbört
slägterna v. d. Osten, genannt Säcken, Hadorph,
Enander och v. Feilitzen.
Hading och Hunding. Dessa begge och deras
vänskapsförbund har mycken likhet med Orestes
och Pylades historia, och är sannolikt af den
gamla sagan lånad derifrån. Ilading, hvilken lärer
varit Dansk, hade, flyktande efter ett olyckligt krig
emot Götherne, uppe i Helsingland, der ban
irrade omkring ensam och öfvergifven, råkat döda ett
hafsdjur, som af folket hölls heligt. Derföre
uttalade en Horgabrud förbannelsen öfver honom, och
denna förföljde honom öfver allt på vatten och i
land, till dess han i Upsala-templet offrat åt Frey
och dermed försonat sitt brott. Han hade ingått
fostbrödralag med konung Hunding i
Westergötland. Till denne hade det falska ryktet kommit,
att Hading stupat i en strid. Då ville Hunding
icke öfverlefva sin vän, utan samlade sine
höfdingar att fira lians minne, sprang under gästabudet
upp i ett mjödkar och stack sig med svärdet.
När Hading fick vela detta, prisade han sig
lycklig, som ägt en sådan vän; men lofvade, att han
icke skulle länge behöfva vänta på honom i
Wal-hall. Han följde derföre efterdöinet, drack
llun-dings graföl och dödade sig sjelf.
Hadorph, Johan. Denne flitige
anliqvitets-samlare var född på säteriet Haddetorp i Slaka
socken af Östergölbland d. 6 Maj 1630 och afled d. 13
Juli 1693. Efler slutade studier utnämndes ban
år 1660 till akademi-sekreterare i Upsala,
hvarunder han blef bekant med Magnus De la Gardie
och Lindsköld, hvilka fäste uppmärksamhet vid
hans håg för samlandet af antiqviteter, samt till och
med erbjödo honom rik»antiqvarie-sysslan. llan
hade likväl den blygsamheten, att i sitt ställe
bärtill föreslå Werelius; men regeringen beslöt, alt
lönen skulle delas emellan begge, och en hvar
tillika behålla sin förra syssla. Vid
antiqvitets-kollegii stiftande blef II. en af dess assessorer, och
1669 dess sekreterare, llan gjorde åtskilliga
resor till flera Svenska landskap, för alt samla och
afskrifva gamla handlingar, samt åtföljde till och
med år 1673 Carl XI på dess Eriksgata, för att
kunna göra konungen uppmärksam på orternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
