Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hall.
Hall.
17
Hall, Hennan von, förordnades år 1395 fill
höfvidsman i Stockholm på Hansestädernas vägnar,
hvilka garanterat konung Albrekts fullgörande af
de förbindelser han åtagit sig till drottning
Margaretha, dä ban frigafs ur fångenskapen. Denne
Hall nämnes likväl icke af Stjernman bland
höfdingar i Stockholm.
Hall, Andrea», ryttmästare vid norra Skånska
kavalleriet, blef, jemte bela regementet, fången
vid Dnieper, och fördes till Tobolsk, der ban
försörjde sig med färgning af tyger, en konst,
den ban i barndomen lärt utaf sin mor. Flyttad
till någon annan Sibirisk stad, fick ban tillfälle att
fly, och kom, efter många mödor och faror, år
1715, till Skåne. Man vet icke om han då tagit
afsked; det enda man känner om honom efter
denna tid, är hans olyckliga död. Då han år 1725
skulle besöka några af sina vänner och
slägtingar, red han vilse i mörkret, och föll ned i en
torfgraf, der ban omkom.
Hall, l*eter t||olf, son till en bandiande i
Boras, der ban föddes d. 23 Febr. 1739. lians håg
drog honom likväl åt ett helt annat häll än faderns
yrke, och denne tillät honom följa sin böjelse,
lian studerade först i Upsala historien och
naturkunskapen; men vinnlade sig isynnerhet om
rit-konsten, i hvilken han emottog sin första
undervisning af akademi-ritmästaren Qvist, samt begaf
sig derefter till ßerlin och Hamburg.
Återkommen till fäderneslandet, mötte ban icke der den
oppmäik>ambet och välvilja han tyckte sig
förtjena, och dä ban målat det porträtt af kronprinsen
Gustaf, hvilket utsändes till dess trolofvade, den
Danska prinsessan, både ban till och med svårt
att utbekomma del ringa arfvode ban derföre
sä väl förtjent. Förtrytelsen häröfver förmådde
honom att lemna fäderneslandet, hvilket ban
föresatte sig att aldrig återse, en föresats, som han
beklagligen blef alltför trogen. En Svensk
målare, den ryktbare Koslin, hade redan gjort lycka i
Paris, och Hall beslöt att äfven vända sig dit, för
att förkofra sig i konsten. Dä Roslin fick se ett
af bans arbeten, sade ban: "Har ni kommit hit för
att lära er måla, så vänd om igen, ty bär finnes
ingen som kan lära er." Mall stannade emellertid
qvar i Paris, med mycken välvilja omfattad af
sin landsman, lian blef snart dess medtäflare i
rykte o h anseende, ehuru ban gick en annan väg
och egnade sig åt miniatyr-målningen, hvari han
anses såsom den störste mästare, åtminstone
såsom den störste på sin tid. En tafla,
föreställande Franska kongl. familjen, beundrades af alla och
förskaffade honom en plats som kongl. bofmålare.
Revolutionen ryckte honom från konstnärsbanan,
hvartill bans förtroliga bekantskap med La Fayette
och Necker äfven bidrog. Vid bastiljens eröfring
var han officer, och hans begge döttrar, lika
utmärkta för sin skönhet, som fadern för sin talang,
utsagos att förrätta insamlingen för de i striden
|al|ue-, efterlemnade familjer. Då La Fayette
afreste till hären i Flandern, följde Hall honom dit
och atled i Luttich år 1794, såsom det säges i
fattigdom. Fransmännen kalla honom: miniatyrens
Van Dyck. näns ena dotter blef äfven en ntmärkt
konstnärinna, och ärfde ett af fadern uppfunnet
sätt att blanda färgorna, för att göra dem
varaktiga. Enligt Boyes Målare-Lexikon skall hon hetat
Adelaide, och varit gift med en Fransysk
öfverste, hvilken, fjorton dagar efter bröllopet, blef
ett af otfren för September-morden i Paris; men
enligt ßiograph. Lexikon var detta hennes andra
syster. — Peter Adolfs bror,
Hall, Birger Martin, en utmärkt läkare och
provincial-medikus i Westerås län, född år 1741,
död år 1814, var äfven en ganska förtjenstfull
naturforskare och hade betydliga samlingar af
insekter, örter, mynt och böcker. Tvenne
örtsläg-ter äro af Thunberg uppkallade efter honom. Han
skänkte sina växtsamlingar åt Westerås gymnasium.
Författare af några afhandlingar i sin vetenskap.
Hall, Jolin, son till en från Skottland till
Götheborg inflyttad ganska rik och ansedd
handlande, har blifvit namnkunnig icke igenoin sina
egenskaper, utom genom sina missöden. Dessa voro
visserligen frukterna af hans eget förvållande;
men ännu mera af bans förvända uppfostran.
Gossen visade inga onda böjelser, tvertom röjdes bos
honom smak för naturhistorien och ritkonsten; det
enda tadelvärda var hans osnygghet och envishet.
Faderns fåfänga underhöll likväl dessa vanarter.
När man sade honom, att hans son borde göra
och lära sig något, svarade ban med sin
affekterade lakonism: "Se, min son behöfver icke
arbeta, ty ban kan aldrig blifva fattig." Då man
gjorde honom uppmärksam på gos3ens osnygghet och
han tillsade honom att rätta denna osed,
anmärkte den unge Jobn: "Men jag är ju ändå rike Halls
son", och faderns svar blef: "Se, det har du rätt
nti." Af fadern bestämd för handeln, röjde han
dertill alldeles ingen fallenhet eller ens det
vanligaste ordningssinne, och efter några få års
handel, under Johns styrelse, var det stora Hallska
buset är 1807 på obestånd. Detta torde dock icke
hafva varit farligare, än alt det, under en
förståndig och redlig administration, kunnat
afhjel-pas; men härtill lära icke Halls kuratorer haft
erforderliga egenskaper. Nu börjades en
långvarig tvist mellan Hall och utredningsmännen af bans
bo, hvilken af honom fördes med sällsynt
ihärdighet; men utan all slags skicklighet. Han lyckades
vinna på sin sida flere kunnige jurister och hela
allmänheten; men då saken tycktes taga en för
honom gynnsammare vändning, lät han narra sig
att ingå en förlikning, enligt hvilken Hall af
sine motparter skulle erhålla 100,000 R:dr; men
hvaraf han i sjelfva verket fick icke en enda,
emedan alltsammans åtgick till hans
rättegångsombud och att betala en del af de skuldsedlar,
ban utan all urskiljning strött omkring sig.
Derjemte lät ban i tidningarne förklara, alt alla de
personer, hvilka han i 17 år beskyllt för att
hafva velat plundra sig, voro vördnadsvärde män,
hvilka i allt handlat ädelt och redligt. Han
fortfor ännu några år att vandra omkring Stockholms
galor, klädd som en eländig tiggare orb sä osnygg,
att ban ej kunde få inträde i något sällskap, eme-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
