Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20
Halland.
Halland* kyrkolteinuian.
pa blott till allmogens gröfre väfnads-behof, samt
humle endast i skogsbygden; men otillräckligt.
Boskapsskötseln drifves så betydligt, alt den är en
källa, ur hvilken allmogen hemtar tillgäng till en
del af sina skatter och utskylder, oaktadt
ängsmarken är mer än tillbörligt inskränkt och nästan
vansköles. Hästarne äro af temligen godt slag;
hornboskaps-kreaturen äro små och svaga, utom
på större egendomar. Fårskötseln är högst
upp-drifven i södra Halland; men allmogens får äro
små, magra, grofulliga och föga ullrika.
Skogarne äro glesa och medtagna. Inga kronoparker
eller allmänningar finnas. Väfnads-industrien är rätt
betydlig och man finner vid spinnrocken ej endast
qvinnor, utan äfven ålderstigne karlar och
back-stuguhjon. Linneväfnaden idkas med flit i norra
Halland, och mest utmärkta för denna tillverkning
äro Förlanda och Fjärås härader, samt några
socknar af Warbergs fögderi. Ylleväfnaden,
Halländska industriens förnämsta gren och länets
betydligaste inkomstkälla, drifves förnämligast i södra
Halland, i de ofruktbaraste trakterna, der den
magra och inskränkta åkern icke ger brödföda för |
af året, och der betes- och foder-tillgängarne ej
medgifva någon lönande boskapsskötsel.
Tillverkningarne bestå af vadmal, sängtäcken eller ryor
af nötbår, hästtäcken och golfmallor, samt
bordtäcken af finare, blekt blångarn.
Möbel-tillverkning drifves i Lindome socken, der nästan hvarje
mansperson är möbelsnickare; byråer, stolar,
soffor, bord, sängar, m. m. förfärdigas och afsättas
i Götheborg, hvarifrån de sedan försäljas till
Skåne, Danmark samt till och med i Amerika.
Sjöfarten är väl mindre än förr; men ganska mänga af
yngre befolkningen inskrifva sig på Götheborgs
sjömansbus och hemmansägarne i Onsala, Walda,
Släp och Hanhals socknar, dels såsom
koflerdi-skeppare, fora fartyg för nästan alla Sveriges
skeppsägande städer, och dels, med smärre fartyg,
s. k. nordbåtar, sysselsätta sig med kustfart för frakt,
eller ock gå för egen räkning med bräder till Skåne
och derifrån med spannmål. Fiske idkas litet i
förhållande till länets vidsträckta kust, och drifves
endast af strandallmogen, samt såsom bisak, då
åkerbruket icke upptager tiden. För sina
kyrko-ärender lyder Halland under Götheborgs stift och
består af 4 prosterier eller kontrakt, nemligen
Fjäre och Wiske, Warbergs, Halmstads, samt
Laholms; 43 pastorat, hvaraf 34 reg., 4 konsist.,
4 patr., 1 preb., 1 ärftligt och 1 altern. regalt
och patronelt. I rättegàngsväg lyder länet under
Götha hofrätt och indelas i 3 domsagor och 8
tingslag, nemligen Fjäre, Wiske, Himle, Faurås,
Arstad, Halmstad, Tönnersjö och Ilöks. I
administrativt hänseende i 3 fögderier och 8 härader,
samt 88 socknar. Den militära indelningen utgör
364 rotar. Utaf länets fem städer äger hvar och
en anspråk på en serskild märkvärdighet, och
ibland annat Halmstad, såsom under unionstiden
emottagande de ifrån Nordens trenne riken till
gemensamma öfverläggningar ofta församlade
folkombuden, och såsom stället för de trenne
förenade rikenas konungaval. Warberg för sitt delta-
gande i Ilanse-förbundet, for sin märkvärdiga
riksdag år 1346, och för den der beslutade Svenska
och Norska thronfoljden. Falkenberg och Laholm
för deras starka befästande och krigshändelser, och
Kongäbacka för sitt grannskap med tummelplatsen
för så ofta stridande härar, det namnkunniga
Hanehals. Länets areal, 43 J qv. mil, innefattar
953,946 tunnl., hvaraf 57,23? äro sjöar och kärr,
samt 2,909 mtl. och 5,582 tunnl. städerna
tillhörig jord. Hela länets folkmängd utgör 9 i,084
personer, af hvilka 52,915 äro skattskrifne och
41,169 ska 11 frie.
Hallauris Infanteri-bataljon utgör en del af
Svenska bärens reserv-trupper. Dess tjenstgöring
inträffar således hufvudsakligen i krigstid.
Nummerstyrkan utgör ett antal af 2,627 man, under
befäl af 7 officerare, utom underbefäl. En
bataljonschef, af majors rang, förer regements-befälet
och närmast honom tvenne kompani-chefer. Hela
kostnaden för denna korps uppgick är 1845 till
en summa af 10,639 R:dr B:ko. Den utgör en del
af tredje militär-distriktets trupper och har sin
mötesplats nära Halmstad.
Hallands liyrkolieiuuian. Vid reformationen
i Danmark på 1530-talet, dit Halland då hörde,
och under konung Christian III, indrogos de
andliga godsen till kronan. Kyrkor och prester
för-seddes med bestämda inkomster, delsafjord,
boställen, tionde och der sådant icke ansågs
tillräckligt, af vissa räntor frän kronans hemman. Deraf
uppkom, att omkring 200 hemman i Halland, der
kyrkotionden icke var så betydlig, som i de
fruktbarare Hanska staterne, blefvo ålagda, att dels till
någon kyrka, dels till presten, eller till begge
utgöra viss andel af kronans ränta, hvilken der
vanligen utgick i smör, och derföre ofta benämnes i
äldre handlingar smör-ranta. Kyrkornas ekonomi
förvaltades derefter af en myndighet, benämnd
Stic ht el, som i hvarje län var tillförordnad, hvari
konungens fogde (landshöfdingen) var ordförande
och stiftsprost eller annan tillförordnad prost
bisittare. De krono-hemman, af hvilka viss ränta
var anslagen till kyrkor eller prest, bortstädjades
såsom andra krono-hemman. Om någon andel af
städjan, svarande mot räntan, den tiden gick till
kyrkan eller presterskapet är ej kändt. Att pà
1600-talet bortstädjandet skedde ensamt för
kronan, derpå finnas dock flera bevis i
läns-redovis-ningarue. Emellertid blef Halland först pantsatt
till Sverige, och sedan med Sverige införlifvadt.
Af den berättelse, som vid Hallands öfverlemnande
till de Svenske ombuden afgafs af Lars Kagg år
1645* finner man de betydliga skatter och onera,
som àlågo hemmanen, utom räntan till kyrkor och
presterskap, och hvilka pölagor utvisa, att dessa
hemman icke ansågos tillhöra kyrkorna eller
presterskapet, emedan do då, såsom privilegierad jord,
icke kunnat sådana åläggas. I jordböckerna
funnos dessa hemman intagna uuder krono-ruhriken,
men i serskild kolumn med namnet "kyrkoheminan",
för att skilja dem från de kronoheminan, af
hvilka kronan uppbar hela räntan. De donerades,
såldes, förpantades, indelades till boställen, o. s. v.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
