Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24
Halleluja.
Hallenborg.
de vackraste i orten. Säteriet har tillhört slägterna
Ållongren, Lillje, Tessin, Wrede, Fleetwood, v.
Scheven och Wolffelt. Öfversten N. F. v.
Sche-ven stiftade år 1790 en skola, hvartill fond
anslogs och skolhus uppbyggdes på Ilalleby ägor.
Halleluja, ett från Uebraiskan lånadt ord, med
betydelse: "Lofver Ilerren", begagnas ännu i vår
ritual och andliga skaldekonst.
Hallen, annex till Sunne, beläget i Jemtlands
läns södra fögderi, 3 mil V. från Östersund.
Kyrkan af sten, belägen, tillika med socknen, vid en
vik af Storsjön, som kallas Hallens sjö,
utvidgades i slutet af förra århundradet. Utom Hallens
eller Storsjön, äro några mindre vatten, såsom
Höla-sjön, Ramsjön och Draf-Tjärn, m. fl. jemte
några små åar, hvarest sågar och sqvaltqvarnar
äro anlagda. Vid Sundsbacken är färja för dem,
som resa åt Matmar, 6 till 7 hvar af denna
socken ligga på Hammarnäset, som utskjuter i
Storsjön vid Trångsviken, men är landfast ined
Matmar. De som bo der måste om sommaren fara
på båtar öfver Hallens sjö, för at| komma till
kyrkan. Socknen beslår af 30 ‡ mtl. och bar
1,000 invånare. Dess areal upptages under
modersocknens. Adr. Östersund.
Halleucreutz, Sten Kngelbrekt, en sonson
till biskop Halenius, expeditions-sekrelerare,
bi-bliothekarie vid Engeströmska bibliotheket, född
1787; har utgifvit flere Latinska skaldestycken,
såsom: Carmen juvenile; llalia; Elegiæ, m. fl.
Hallenberg, .Inder*, lektor vid Wexjö
gymnasium, född 1707, fadern bonde. Wiesselgren
anför om honom: "Han var, enl. Ö—nn, en snäll
botanikus efter Bachini och Tourneforts
nomenklatur. Ilandledde häri först Ö. och kröp dervid pä
händer och fötter in i en gruft på Solberget af
en rar mossart. Han tog ibland det Spanska
röret till hjelp för att inpregla Ciceros tal pro
Milo ne, som ban helst läste. Var ogift och tog en
slägting J. Hallenberg, den sedan Europeiskt
namnkunnige till fosterson."
Hallenberg, fàeorg, en ganska skicklig
praktisk läkare, om hvilken det heter: "Han förenade
mycken och redig beläsenhet med god praktisk
insigt, var välgörande och ägde den hederligaste
karakter." Han var derjemte en god musikus,
förfärdigade sjelf flera ganska goda kirurgiska
instrumenter, var medarbetare i Svenska
Encyclope-dien, samt ägde ett utvaldt bibliothek. Född på
Gottland 1746, död år 1814 i Norbergs bergslag,
der ban var anställd soin läkare.
Hallenberg, Jona*, född i [Iallarvds
Norregård af Hallaryds socken i Småland d. 7 Nov. år
1748. Hans båg för studier förmådde bans mor
att härom rådfråga sin bror, eloqv. lektorn
Hallenberg i Wexjö, hvilken besvarade frågan
derigenom, att ban upptog den fattige systersonen
såsom eget barn i sitt hus, och besörjde bans
uppfostran. Han lät honom besöka Upsala, der ban
år 1766 tog magistergraden. Oaktadt sin lärdom
och sina studier, hvilka egentligen voro rigtade
på historie» och den orientaliska språkforskningen,
var lyckan honom vidrig både i Upsala, samt,
då ban fortrytsam lemnade det, äfven i
Stockholm. Han blef väl år 1786 ledamot af
vitterhets-akademien vid dess återupplifvande; men de
tjenster ban sökte, undgingo bonum oupphörligt,
hvartill törhända hans oböjliga sinne och sträfva
väsende till någon del kunna anses hafva varit
orsaker. Ändtligen utnämndes ban år 1803 till
gardes de medailles vid mynt-kabinettet, hvarpå
sedermera följde Nordstjernan, kansli-råds titel och
adelskap, af hvilket sistnämnda nådebevis ban
likväl icke begagnade sig, emedan det ej tillföll
honom förr än vid 70 års ålder, då ban var öfver
tidens flärd, samt för öfrigt ogift och barnlös, llao
skänkte i stället 1,000 R:dr B:ko, svarande mot
kostnaden för ett adelsbref, till en sockrnskola i
sin födelsebygd. Han afled i Stockholm den 30
Okt. 1834. Under sitt vistande i Danmark år 1788,
der ban var sysselsatt med samlande af materialier
till Gustaf II Adolfs historia, fick ban kunskap om
Danska krigsrustningarne mot Sverige, reste hem
genom natt och dag, och var egentligen den förste
som bragte Gustaf 111 kunskap derom. Bland
resultaterna af hans mångsidiga kunskaper, hans
outtröttliga flit och skarpsinniga forskningar, äro de
förnämsta: Nya allmänna historien, från 16:de
århundradets början, hvaraf likväl endast Ire band
utkommo; Gustaf II Adolfs historia, hvilken ej bann
längre än till och med år 1626, emedan ban i
harmen öfver den ringa belöning och
uppmärksamhet, hans arbeten vunno, öfvergaf historiens
fält för att bearbeta de Österländska språken; hans
Anmärkningar öfver Uppenbarelseboken, hvilken
belades med seqvestcr; åtskilliga Numismntiska
skrifter, samt Anmärkningar öfver Lagerbring* Svenska
historia. Denna sistnämnda röjer en viss
afvoghet mot Lagerbring, hvilken likväl, såsom trettio
år förut afliden, ej mera stod honom i vägen. Den
bårdhet i lynnet, som man tillvitat honom, och
hvilken var en följd af hans långvariga
motgångar och länge uteblifna uppmuntran för hans
förtjenster, röjes äfven i bans stil; men uppväges af
de lärdomsskatter och den skarpsinnighet, som
öfverallt utmärka hans skrifter. Utom de
ofvannämnda skrifterna, har II. utgifvit: Undersökning
huruvida forntidens historiska arbeten kunna nu för
tiden tjena häfdatecknare till eftersyn; Disquisilio
de Origine Nominis Gud; Colleclio Numoritni
Ctt-ficorum ; Berättelse om Kongl. Svenska
Myntkabinettet; Berättelse om ett i Motala sir öm träffad! fynd;
Numismata Orientalia; 1/liistrium Virorum
Teslimo-nia atque Eptslolæ, m. fl.
Hallenhorg, Carl trvld, son till titulerade
landshöfdingen, lagmannen llallenborg, var född i
Skåne år 1737, tjenstgjorde först i Götha hofrätt
och blef 1771 assessor i Åbo hofrätt, der ban år
1788 hade stigit till vice president; 1796
kallades ban till ledamot i högsta domstolen, med
hvilken befattning han fortfor till 1800, dä ban
återvände till Åbo, i hvars hofrätt ban blifvit utnämnd
till president. Under ett besök i sin födelseort,
Rydsgård i Skåne, dog han der d. 22 Nov. år
1803. K. af N. O. Han beskrifves såsom en
religiös och rättskaffens man, med goda juridiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
