Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HaliiMfad.
Halmstad.
27
bet de stridare sädesslagen till en icke obetydlig
del består af kiselsyra, som derpå bildar ett fast
öfverdrag, dels ock deraf, att den alltid är
skördad först efler fröets mognad, då alla
näringssafter blifvit af detta upptagna ur växtens öfriga
delar. Halm användes, såsom bekant är, äfven till
taktäckning och sådana tak äro, då de läggas väl,
ganska varaktiga, samt så läDge halmen ej är
skadad äfven föga eldfarliga, hvilket alltid
beror pä dess sten- eller glasartade öfverdrag af
kiselsyra, som gör att man till och med kan släcka
eld genom att öfverhölja den brinnande kroppen
med en betydlig mängd finskuren halm. Har
deremot det fasta öfverdraget genom inverkan af luft
och vatten blifvit förstördt, sä är det återstående
ganska eldfarligt.
Halmstad, stapelstad vid Nissa-åns utlopp,
belägen i Hallands län 50f mil S.V. frän Stockholm,
är säte för länsstyrelsen. F.n mängd här
inträffade märkvärdiga händelser hafva under
århundradens lopp gifvit rvktbarhet åt Halmstad. Hit
församlades fordom folksrepresentanter ifrån hela den
Skandinaviska norden, till de för folkslagen
vigtigaste öfverläggningar. Uti Halmstad skulle,
enligt Kalmar unions-fördraget, konungavalen hällas
för de förenade rikena Sverige, Norrige och
Danmark. Den äldsta kända krigshändelse, soin
förefallit vid Halmstad, är det af Sturleson omtalade
Mzar O! rusta, eller Nissi-slaget, emellan
konungarne Harald Hårdråda och Sven Ulfsson (se
NistA-ttaget). Ar 1434 intog Engelbrekt Halmstad och
samma år samlades bär fullmägtige ifrån alla de
tre nordiska rikena, till en allmän herredag. Här
beslutades bland annat, att det af Engelbrekt
eröfrade Halland skulle återlemnas till konungens
öfvervälde, m. m. Ar 1436 öppnades Halmstads
portar för andra gången (or den segrande Engelbrekt.
Ar 1441 begärde konung Christoffer af sin
medtäflare till Svenska thronen, Carl Knutsson, ett
möte, och detta bolls i Halmstad d. 13 Jan. Är
1450 hölls ett nytt möte i Halmstad, då Carl
Knuts-sons egne fullmägtige, glömske af sina pligter emot
fäderneslandet, försvagande sin konungs magt,
af-stodo Norrige. Vid mötet i Halmstad 1468 sökte
Christian att åter upplifva den nordiska föreningen;
men det slutliga afgörandet uppsköts likväl till ett
annat sammanträde, som nu bestämdes, men hvars
verkställighet Carls vänner skola hindrat. Är 1483
anställdes, vid thronledigheten efter Christian I,
konungaval uti Halmstad. Fullmägtige från Sverige,
Norrige och Danmark anlände; men de Svenska
skola hafva undvikit att här afgöra något. Sent
ankomne hit, foro de bittida härifrån och
undandrogo sig att skrida till konungaval, dels derföre att
de ej ansågo sig dertill bemyndigade i sina
fullmakter, dels äfven emedan de yrkade uppskof med
valet, intill dess alla de tre rikenas samfällda
klagomål voro afgjorda. Man har antecknat, att
Svenska trupper, under Svante Stures anförande,
anfallit och uppbrännt Halmstad år 1507. Denna
anteckning, hvilken funnits i magistrats-arkivet,
saknar likväl alla stöd af häfdatecknarens intyg.
Med afsigt alt trygga Christian IH:s anspråk pä
Danska thronledigheten, samlade Gustaf I, på
ef-terhösten 1534 sina trupper, lät en här, under
Johan Tburesson Roos, iDrycka i Halland och
belägra Halmstad. Efter tappert motstånd tecknades
kapitulationen Allhelgona-afton samma år,
hvarefter både staden och slottet upptäts åt de Svenske.
I spetsen för en till Halmstad ankommande här,
uppfordrades staden utaf grefve Johan af Hoja,
nyårstiden 1535. Uppfordringen afslogs. Striden
begyntes och blef blodig; men underrättad om
de Svenskes antågande till stadens undsättning,
upphäfde grefven belägringen och undvek
äfventyret af ett fruktadt nederlag. Konungarne Gustaf
I:s och Christian IH:s fullmägtige sammanträdde i
Halmstad d. 19 Juli 1537, för att öfverenskomma
om Svenska adelns i Danmark indragna gods. Med
afsigt att bilägga åtskilliga emellan Svenska och
Danska hofven yppade tviste-ämnen möttes är 1562
konung Erik XIV.s och Fredrik ll:s sändebud i
Halmstad. Ä Svenska sidan underhandlade Dionysius
Cciirreus, och efter vidlyftiga öfverläggningar
beslöt man, alt en varaktig fred skulle äga rum
emellan begge rikena. Halmstad mötes beslut blef
högtidligen kungjordt i nästan alla Sveriges städer.
Men i anledning af ett fredsbrott ifrån Danska
sidan uppbröt Erik XIV i Oktober nämnde år ifrån
Jönköping, anföll Halland, och stannade med sin
bär d. 23 Okt. utanför Halmstad. Konungen sjelf,
jemte Claes Horn, anförde belägringen af staden
ifrån norra sidan af Nissa-slrömmen, och Mornay
stod i spetsen för de belägrande ifrån strömmens
södra sida. Det grofva artilleriet, bindradt på de
djupa vägarna, hade icke äunu hunnit framkomma
från Småland. Man afbidade icke heller dess
ankomst, utan började beskjuta Halmstads murar
endast med tre fältstycken. Den 27 och 28 Okt.
lät konungen uppfordra staden, hvilken troligen
hade kapitulerat, om detta ej blifvit förekommet
af en dit rymd Svensk äfventyrare, Lasse Dölja,
som af fruktan att blifva återtagen, ihjelslog en
af stadens borgmästare, då denne ernade dagtinga.
Konungen befallte en ny stormning; men denna
misslyckades, äfvensom ett ytterligare nytt försök.
Den 9 Nov. aftågade Svenska trupperna. I
spetsen för en Svensk korps ankom Birger Nilsson Grip
om hösten 1566 utanför Halmstad, uppfordrade
staden; men fick afslag. För att öfver de med
vatten fyllda grafvarna kunna företaga ett anfall,
hade sä kallade väderbollar blifvit medförde; men
krigslydnad saknades, och soldaten nekade att
anfalla på delta sätt. Stadens invånare begärde 3
dagars betänketid. Detta bifölls, och
Halmstadboer-ne afsände genast ett bud, hvilket genom natt och
dag skulle skynda till Gullbergs ängar, för att
få undsättning ifrån den der stående Rantzowska
korpsen. Svenska befälhafvaren, som saknade
krigslydnad hos sina trupper, ansåg ett anfall vara
än-damålslöst och återtågade. Är 1619 d. 25 Fehr.
anlände konung Gustaf II Adolf till Halmslad, och
emottogs en half mil utom staden af konung
Christian med hela dennes svit. Den 3 Mars
åtskiljdes konungarne och man bar anmärkt, alt så väl
monarkerne sjelfve, som de dem åtföljande hof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
