Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hambré.
ntan den 70-årige Hambraeus måste, till lön lor
sin godtrogna bjelpsamhet, försmäkta flera år i ett
osandt fängelse, till dess Carl XI, såsom gosse,
slutligen lärer hafva användt dels kontanta medel,
dels Svenska ministerns inflytande för att befria
bonom. Ilan skall hafva aflidit år 1671.
Hambré, Alexander, född på Ekolsund år
1790, var elev af Westin och gaf de mest
utmärkta förhoppningar. Ilan lade sig slutligen på
arkitekturen och skulle resa till Italien; men dog i
Paris år 1819, endast 28 år gammal.
Hamburg;. Denna stad förekommer flera gånger
i Svenska historien. Ar 1708 bade en oenigbet
derstädes utbrustit mellan borgerskapet och
magistraten, såsom det troddes, anstiftad af presterne,
och till hvars dämpande kretstrupperna måste
användas. Som Sverige förde direktorium inom
kretsen, skickade det 6,000 man, under Nils Carlsson
Gyllenstjerna» befäl, till denna expedition, hvars
ändamål utan svårighet uppnåddes. — Är 1762 d.
22 Maj afslöts här fred mellan Sverige och
Preussen, dä allt återställdes på samma fot som före
kriget, hvilket varat i fem år och ulan ringaste
nytta kostat landet betydligt både folk och
penningar. — Är 1813, då Franska trupper inryckte
i Hamburg, begärde staden hjelp af general von
Döbeln, hvilken stod i Meklenburg med en
afdelning Svenskar, och denne ditskickadc general Boije
med två bataljoner, tvä kanoner och tvä
hauhit-ser. Dessa inryckte här d. 21 Maj, och hade en
liten träffning med Fransmännen, då de skulle gå
öfver Elben; men d. 26 återkallades Svenska
trupperna, till följd af erhållen befallning från
kronprinsen. (Se vidare: Döbeln, Georg Carl von.)
Hamilton. Denna vidtutgrenade ätt härstammar
från Skottland, liksom mänga andra, hvilka
vunnit namnkunnighet både i Sverige och andra
länder. Stamfadern säges hafva varit en H.intoun
eller llamptoun, hvilken lefde under konung Robert
Bruce år 1310 — 1330. Från denne ättefader
härleda sig flera furstliga, grefliga, friberrliga och
adliga slägter i Storbritannien, Frankrike,
Österrike och Sverige. På Svenska riddarhuset finnas
med detta namn tvenne friherrliga och en greflig
ätt. Den äldsta är en Hamilton till Deserf, Hugo,
hvilken, tillika med sin bror Ludvig, bär
baronise-rades år 1654 under N:o 50. Ilugo var dä
öfverste for ett regemente inhemska knektar; men
återvände åtta år senare till Irland, der ban dog som
kongl. råd. Ludvig var, när ban adlades, endast
major, och blef af våda ihjelskjuten. Ingendera
af bröderne efterlemnade några arfvingar, så att
ätten utgick med dem. 1 slutet af 1600-talet
anlände till Sverige Malcolm Hamilton, hvilken
härstammade från en yngre gren af furstens af
Hamilton hus, hvilken, tillika med sin yngre bror —
enligt andra hans naturlige son — Hugo, år 1689
utnämndes till friherrar under N:o 99. Enligt
Stjern-man skall Malcolm redan år 1654 hafva kommit
till Sverige och blifvit pikenerare vid lifgardet;
men enligt Biografiskt Lexikon skall han varit född
1635. Han dog år 1699, såsom general-major och
landshöfding i Weslernorrland. Den yngre, Ilugo,
Hamilton. 31
blef general-fälttyginästare och dog år 1724. —
Ehuru vidtutgrenad den Hamiltouska slägten är och
ehuru många af dess medlemmar varit utmärkte
män, finnes likväl icke bland dem någon af dessa
stjernor af första ordningen, som djupare ingripit
i händelserna, i likhet med hvad åtskilliga andra
familjer hafva att framvisa. Vi vilja af dess
medlemmar anföra de märkvärdigaste:
Hamilton, Johan Hugo, son till Malcolm II.,
var redan år 1700 öfverst-löjtnant, då han
bivi-stade slaget vid Narwa, och utnämndes kort
derefter till öfverste för Östgötha kavalleri, hvilket
han anförde i slaget vid Klissow år 1702, och
blef hela Östgötha-kavalleriets chef år 1708. 1
slaget vid Frauenstadt, år 1706, kommenderade
han lifdragonerne. Till belöning för en blodig
seger mot Ryssarne, hvilken han som befälhafvare
tillkämpat sig, blef ban general-major. Efter
slaget vid Pultava föll han i Rysk fångenskap och
fördes till Hasan, der han sades hafva aflidit.
Ryktet härom spriddes med sådan tillförlitlighet, att
sonen tillträdde arfvet efter honom och att hans
regemente bortgafs. Han återkom likval, jemte
de öfrige qvarlefvande fångarne, år 1722, och
utnämndes genast till general af kavalleriet. År
1734 blef ban fältmarskalk och tog afsked 1746.
Vid ordnarnes stiftelse år 1748 blef ban
Serafi-mer-riddare; men hann ej prydas med denna
orden, emedan ban afled samma är. Hans födelseår
är icke uppgifvet.
Hamilton, Ciuxtar Havld, son till Ilugo II.,
född, enligt Stjernman 1697, enligt Hiograpbiskt
Lexikon 1699, var öfverste-löjtnant i Fransk tjenst
år 1741, då han hemkallades för att blifva
öfverste för ett värfvadt infanteri-regemente. Han
upphöjdes år 1751 i grefligt stånd och upphann
alla statsvärdigheter af fältmarskalk, exellens och
Serafimer-riddare, samt dog d. 29 Dec. år 1788.
Ilan är egentligen den namnkunnigaste af hela
slägten. Ilan förde år 1757 befälet öfver den 17,000
man starka Svenska hären, som började kriget mot
Preussen, om hvilket ban sjelf meddelat en
berättelse i Sv. Merkurius. Ilan var derjemte en
lycklig talare, och är bekant för sina qvicka infall.
Så t. ex. hade ban en gång fått till present en af
Adolf Fredrik egenhändigt svarfvad dosa. Då
drottningen fäste hans uppmärksamhet pä hvad som
utgjorde gåfvans egentliga värde, sade han: Jag
skulle tycka mera om att konungen vore guldsmed,
än svarfvare." — Hans son,
Hamilton, Adolf Ludvig, kammarherre hos
Gustaf III, född 1747, död 1802, är märkelig
genom sina memoirer, hvilka gå från 1718 till 1800,
äro skrifna i en liflig, ofta pikant stil och röja den
uppmärksamme betraktaren, fosterlandsvännen, men
äfven partimannen. Dennes son,
Hamilton, Uuataf Wathler, född 1783, död
1835, justitieråd, sedan landshöfding i
Östergöth-land, K. af N. O., var en redlig, kunnig och
aktningsvärd embetsmän, som alltför tidigt
bortrycktes från sin verkningskrets. Hans son, Henning
Ludvig Hugo, kammarherre hos II. K. II.
kronprinsen, kapiten i topografiska korpsen och en tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
