Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hamiliok.
Handbok.
41
telse. Han afvek frän den Latinska handboken,
der den stridde emot Guds ord, eller brukade
onödig vidlöftighet. Men på det icke alltför stort
OTäsende mätte yppas i landet, ännu besväradt af
si mänga vidskepliga, behöll ban en mängd
vanliga, fastän mindre nödiga ceremonier, de der i
sig sjelfva icke stredo emot den beliga skrift, och
afskaffade endast de dervid fästade missbruk och
vantron. Ibland dem voro salt, olja, hvitt kläde
och ljus vid döpelsen, samt smörjelsen pà de
sjuka. Men ban förklarade tillika, alt ban icke ville
binda någon till sina föreskrifna bönesätt. Om
någon fann större behag för dem, som voro
föreskrifna i den Latinska bandboken, kunde man följa
sitt tycke, alleuast att de mätte läsas på Svenska
och öfverensstämma med Guds ord.
Kyrkohandboken utgafs ånyo 1533 och 1537. Likväl var
det icke konung Gustafs uppsåt, att ännu skynda
med ändringen af ceremonierna, hvilket ban rätt
allvarsamt föreställde erkebiskopen år 1539. "Man
»kulle , sade konungen, "först skaffa goda och
kristliga predikanter, de der kunde lära den menige,
enfaldiga allmogen trona och trones frukt; sådant
var mest af nöden, och sedan skulle nian reformera
med messor och annat mera hvad behof gjordes."
Uti den handbok, som trycktes 1541, befinnes
smörjelsen vid döpelsen vara utesluten och lit ha—
nian införd; men den som utkom i Stockholm
154S utelemnade de sjukas smörjelse, ocli tillade
ett kapitel ^huru handlas skulle med de barn, som
hemma döpte voro." Men för att sätta dessa
föreskrifter i verkställighet, fordrades en ännu
kraftigare åtgärd, för hvilket ändamål erkebiskop
Laurentius Petri omkring år 1553 anställde en
visita-tion öfver hela Sveriges rike. Fyra år derefter,
nemligen I 557, såg man åter en nv och
förbättrad upplaga af bandboken, uti hvilken en märklig
ändring blifvit vidtagen vid de dödas
begrafnin-gar, emedan bela det kapitlet uteslöts, som förut
bandlat om förrättningarne innan liket bars ur
hu-sel. År 1 596 utkom i Stockholm en ny upplaga
jf den evangeliska handboken, alldeles lika med
den af år 1557. Omkring 1595 klagade
presterskapet öfver den oordning, som inrotat sig vid
deras förrättningar, i följd af den antagna
litbur-gien (se detta ord). De hade hittills, både vid
döpelsen och Herrans nattvard, nödgats bruka
åtskilliga påfviska sedvänjor. Bönerna för de döda
ägde främsta rummet vid begrafningar. — En nygift
qvinna ansågs, efter bröllopet, ovärdig
försam-linsens gemenskap, så framt hon icke nndfick nv
välsignelse, hvarföre hon blef offentligen inledd i
kyrkan. Dessa och dylika missbruk ogillades väl
på mötet i Upsala och afskaffades sedermera
ef-lerhand; likväl voro de enfaldigare presterne icke
i stånd, alt fullgöra de stycken, som hörde till
deras embeten, förrän de kunde erhålla en
förbättrad bandbok. Bokens granskning företogs
derföre, isynnerhet år 1598 och 1599 uti Stockholm,
då den erhöll en märklig förbättring. Sedan
konung Carl IX på riksdagen i Örebro år 1608
angripit biskoparne, på ett nog häftigt och
efter-tänkligt sätt, fingo de påminnelse ifrån hofvet om
handbokens öfverseende, hvarpå de svarade, att den
redan var färdig och inlemnad i kongl. kansliet,
samt anhöllo om tillstånd att trycka den. Men
konungen lät säga dem, att ban ännu icke sett den,
och förrän han sjelf igenomsett handboken, finge
den icke befordras till trycket af biskoparne. I
Juni månad nämnde år sammankallade ban
presterskapet till Upsala, i uppsåt att lägga sista
handen vid samma arbete, då de ock hunno till ett
önskligt slut dermed. Vid Gustaf II Adolfs
anträ-de till regeringen, framlades åter den öfversedda
handboken på riksdagen i Nyköpingar 1611. Den
blef då gillad och antagen, sä att den 1614
utkom från trycket, till allmän efterlefnad i Svenska
församlingarne. Likväl kom icke 1602 års
riksdagsbeslut till verkställighet, hvilket innehöll, alt den
skulle läsas för inbyggarne i hvart landskap, och
af dem erkännas. Denna handbok var inrättad
efter Upsala mötes beslul. Hvad man der
öfverenskommit att afskaffa, blef nu uteslutet; men
intet mera. Ej heller tillades något, som icke
hemlades antingen ur den då i Sverige brukliga
kyrko-ordningen, eller ock af andra rena
evangeliska kyrkostadgar. Således uteleinnades nu salt,
ljus och den hvita klädnaden vid dopet, och
besvärjelse-orden ändrades. Förrättningen vid
nöddop bestämdes tydligare. Upphöjelsen, klämtningen
dervid och ljus på altaren vid Herrans nattvard
uteslötos; derjemte gjordes åtskilliga tillägg om
iakttagelser vid brudvigsel, kyrkogång och
begrafningar. Utom dess inrycktes jemväl allt hvad
förut varit afhandladt uti den serskildta messboken,
om förrättandet af den offentliga gudstjensten. Med
detta arbete hade man således varit sysselsatt i 16
år, alltifrån 1599. En ny upplaga utkoin år 1671,
hvilken i alla delar öfverensstämde med den af år
1614. Under konung Carl XI blef den ånyo
öfversedda Ett kapitel tillades om Judars, Turkars,
Mahomedaners och hedningars dop, utom flere
förbättringar. Denna handbok antogs d. 22 Juli 1693,
utkom samma år från trycket och utdelades det
följande till alla kyrkor, med tillsägelse, alt
kyrkoceremonierna, med hvad mera som deruti påbjöds,
skulle derefter noga förrättas, samt att den, som
understöd sig afvika derifrån, skulle anses med
behörig näpst. Härvid förblef det orubbadt intill
1789, då konung Gustaf III, i anseende till
tidehvarfvets smak vid språkets vunna odling, på
riksdagen samma år yrkade nödvändigheten af
bandbokens förbättring. Förslag från rikets
domkapitel förelades det till jubelfesten i Upsala 1793
församlade presterskapet, och sedan ett serskildt
till-förordnadt utskott granskat de frän domkapitlen
inkomna förslagen, utgafs samma år i Upsala:
"Förslag till en ny Kyrko- handbok:- Ett nytt
förslag till kyrko-handbok utgafs af
ecklcsiaslik-kom-mittéen 1799. Vid riksdagen 1800 gjorde
presterskapet några anmärkningar dervid. Det upptogs till
slutlig pröfning vid riksdagen i Stockholm 1809-10,
och den omarbetade, af rikets ständer gillade och
af konungen d. 12 April 1810 stadfästade handboken
påbjöds genom kongl. brefvet d. 7 Mars 1811, samt
är den nu af vår församling begaguade.
6
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
