Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56
Harald.
HaraldftinAla.
Helleskog, eller Hållabyns skog (se det förra ordet),
Svanå säteri och stångjernsbruk samt Fröslunda
säteri (se dessa ord). Almunda,
skolmästare-boställe. Sekreteraren och skolmästaren Groth har
här anlagt åtskilliga planteringar, humlegård och
trädskola. Böda eller Ölkanneboda, J mtl. purt
säteri. Kdllsla, 1 mtl. Direktören Abr. Hedman
anlade här på 1730-talet en stor linnefabrik och
innehade egendomen ännu på 1750-talet,
hvarefter fabriken nedlades. Harackers qvarnar tillhöra
agame af Skultuna bruk i Skultuna socken. Man
har här i socknen anmärkt den s. k. Pukslenen,
hvilken ännu förvarar minnet af slaget emellan
Erik Puke och Carl Knutsson, och berättas fått
sitt namn deraf, att Puke, sedan han
förlorat förutnämnde slag, gömt sig under stenen;
men blifvit tillfångatagen af Carl Knutsson.
Lemningar af en skans finnas på en klippa på Åkerby
ägor utmed Göttorpet. Denna skans lärer
förmodligen blifvit nyttjad vid ofvannämnde och flere
andra inhemska oroligheter. Socknen hör till 2 kl.
konsist. Den består af 33 J mtl. och har 1,300
invånare. Dess areal utgör 14,835 tunnland, af
hvilka 250 äro sjöar och kärr. Adr. Westerås.
Harald, konung i England, son af Edvard och
Guda (se detta ord).
Harald kallas i ett dombref af 1355
under-lagmannen i Wermland, och man bar af honom ett
stad-fästelsebref af konung Erik för Warnbems kloster
på godset Ampe, jemte dess fiskvatten. Han har
bevittnat det tillika med riddaren Anund Sture och
domprosten Carl i Skara. Man vill göra honom till
stamfader för Soopiska slägten.
Harald I Hårfager, en af de utmärktaste
konungar i Norrige, son till Halfdan 111 Svarte (se detta
ord), blef, enligt Sh. Rosenhane, omkring 854,
enligt andra uppgifter år 898, ensam konung,
hvars efterkommande regerade i Norrige till 1319,
då den siste prinsen af Ynglinga-ätten, Hakon V
Magnusson, afsomnade. Harald uppehöll sig, då
hans fader dog, pä Dovrefjell, samt hade redan i
flere slagtningar visat mycken tapperhet och
utmärkta egenskaper. Kärleken gjorde honom till
eröfrare. Han hade erbjudit sin hand åt Gyda, en
Dansk konungadotter; men den stolta prinsessan
svarade Haralds sändebud, att hon icke ville
blifva hans maka, förrän han vore herre öfver hela
Norrige. Harald svor då, att ban icke skulle
klippa eller kamma sitt hår, förrän Gydas önskan
vore uppfylld, och tio år derefter var ban herre
öfver hela sitt fädernesland. Hans här bade
emellertid blifvit mycket långt och emedan han icke
skötte det, fick del ett ytterst oborsladt
utseende, hvarföre han erhöll binamnet Harald Lvfva.
Sedan han åter började vårda det, blef det
utmärkt vackert, och han kallades deraf Harald
Hårfager. Harald skall hafva dött år 938,
sedan ban genom visa lagar och handelns
uppmuntran försatt sitt rike i ett blomstrande tillstånd.
Harald Hlldetan, stridens tand eller stridsman,
son till Ivar Widfamnes dotter, Audur, ärfde sin
morfaders vidsträckta länder; men vistades för det
mesta i Danmark, och upptog till medregenter i
Sverige först sin halfbroder Randver, samt,
efter dennes död, bans son Sigurd Ring. Han var
icke en vild krigare, utan en hjelte, hvilken förde
krig blott då det behöfdes, och då med tapperbet
och skicklighet; men som älskade freden och
öfvade dess dygder. Han var en vis, mensklig och
välsinnad regent; men bade det i åtskilligas ögon
oförlåtliga felet, att lefva för länge, hvarigenom
intet fält blef öppnadt för tidens stridslust och
plundringsbegär. Det gick slntligen sä långt, att
hans tjenare sökte qväfva honom i ett bad. Då
den gamle konungen, hvilken regerat i 50 år,
märkte detta, ville ban göra ett ärofullt slnt på
sin ärofulla lefnad, och stämde derföre sin
brorson, Sigurd Ring, till strid på det rum och den
tid denne ville utsätta. Sigurd föreslog då Bråvalla
hed i Sverige, och man rustade sig å ömse. sidor
till ett fältslag, hvilket blef det största Nordens
häfder känna, och hvartill de mest berömde
stridsmän och sköldmör samlades från alla länder kring
Östersjön och Nordsjön. Haralds flotta var så
talrik, att bon betäckte Öresunds hela vatteorvmd
emellan Seland och Skånska kusten, så att man
på de tätt hopträngda skeppen kunde gå som på
en brygga emellan Seland och Skanör. Äfven
Svenskarnes och Norrmännens styrka var icke
mindre, och uppgafs till 2,500 skepp. (Se vidare:
Bråvalla hed, i Östergötbland.)
Harald Länsman var en af anforarne för en
upprorisk bondhop, som, efter Dackefejdens slut,
uppehöll sig vid Husby, nära Kalmar. En fogde,
vid namn Nils Svensson, skickades från Kalmar att
dagtinga med dem; men de mördade honom. Då
gjorde Jakob Bagge ett ulfall från slottet, och
tvang både bönderne och deras anförare alt
öfvergå på konungens sida; men länsmannen i
Högsby, Harald, hvilken satte sig deremot, blef
hals-buggen.
Harald Sigurdsnon, Olof den heliges
halfbroder, tog sin tillflykt till Sverige, efter slaget vid
Sticklarstad, reste derifrån till Konstantinopel,
ingick bland Wäringarne, förvärfvade stora
rikedomar, begaf sig med dem till Ryssland, gifte sig
der med Jaroslaws och Svenska prinsessan
Inge-gierds dotter, Elisabeth, och blef slutligen konung
i Norrige. (Se vidare: Einar Tambarskielfver.)
Harald Skrang, en Dansk, hvilken de
upproriske bönderne i Skåne begärde till sin konung, dels
för bans resliga växt, hvilken förskaffade honom
tillnamnet Skrång, dels för hans slägtskap med
Danska konungahuset. Birger Jarl lät bonom
således samla något krigsfolk i Sverige; men han
blef slagen af biskop Absalon, och återvände till
Sverige, der han tros vara begrafven icke långt
ifrån Svingarns kyrka vid Ingberg, hvarest en hög
kulle af landtfolket ännu kallas Haralds hög.
Harald*mÅla egendom i Ryssby socken af
Kalmar län, består, med underlydande i nämnde och
Älems socknar, af 5 hela oförmedlade mtl.;
tillhörde den som stor musikus bekante kongl.
hof-intendenten och kapellmästaren Job. H. Koman,
som dog här d. 20 Nov. 1758. Gården är väl
odlad och bar ett angenämt läge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
