- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
61

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Harmoniska Sällskapet.

Harnesk.

61

att ändra lefnadsplan, studerade juridiken och
afgick år 1720 som kanslist till freds-kongressen i
Braunschweig, der han vistades ett år. Då ban,
återkommen till Stockholm, anställdes som
kanslist vid sundhets-kollegium, återväckte
göromå-len derstädes hans kärlek för medicinen och han
beslöt nu att på allvar egna sig deråt, reste till
Leyden att studera under Boerbave, sedan till
Paris att inhemta anatomi och kirurgi, derifrån till
London och 1726 tillbaka till Stockholm. Här
antog han uppdraget att som guvernör följa en ung
Banér på dess utländska resa, vistades ett år i
Genève, for till Italien, hvars förnämsta städer han
besökte, sedan åter genom Frankrike och England
till Holland, der ban i Hardervik år 1731
ändtligen promoverades till doktor. Var en tid
brunns-lakare vid Djurgårdsbrunnen i Stockholm, och
tillträdde är 1735 sitt ofvannämnda embete i Lund,
der ban dog d. 18 Nov. år 1774. Har utgifvit
eo stor mängd skrifter och disputationer, såsom:
Ptrentation öfver Carl Gyllenborg; Tal pà
krönings-dagen 1751; en föreläsning om Jordens fruktbarhet
ock grunden till Åkerbruket, m. m.
Harmoniska Sällskapet är en förening af
musikvänner och dilettanter i Stockholm, hvilka
sammanträda for att genom utöfning af tonkonsten
forskafTa sig både tidsfördrif och själsnjutning.
Det stiftades för ungefär 40 år sedan och hette
i början: Musikaliska Sallskapet. Det bestod förut
af tvenne afdelningar: instrumental- och
sång-afdelningarna; men i senare åren bar den förra
opphört. Mänga större kompositioner äro bär
gifna i en skala och med en fullkomligbet, som
endast det kunnat åstadkomma, och för
bekantskapen hvarmed allmänheten bar det att tacka
vid de offentliga koncerter, som det stundom
gifvit för valgörande ändamål eller till understöd
ål någon förtjent artist. Isynnerhet utmärkta
äro de^s körer, och kännare försäkra, att man
endast i Italien får böra någonting
motsvarande i noggrannhet, helgjutenhet och rösternas
skönhet.

Harmynta (Thymus Acinos), en årlig växt,
hvilken förekommer öfverallt på torra, sandiga och
stenbundna ställen på slättbygden, frän Skåne till
Wermland och Ångermanland; har angenäm
tim-jamslnkt och begagnas stundom till matkrydda.
Harniunger» en socken, med Jättendal, belägen
i Helsinglands norra fögderi och kontrakt,
Gefleborgs län och Upsala stift, 2| mil N. frän
Hudiksvall , vid hafvet. Kyrkan är af okänd, men
troligen ganska hög ålder, helst nti förvarade
gamla handlingar, ända till 200 år tillbaka, hvarken
förmäles nägot om sjelfva kyrkans uppbyggande
eller oin liden, då bon blifvit till en del påbyggd.
För öfrigt förtjenar anmärkas, alt tornet,
likaledes af obekant ålder, är fristående för sig sjelf,
vester ut från kyrkan, och troligen en lemning
frän bedendomen, då det antingen varit ett
vårdtorn, eller ett offerställe. — Bröllop firas här i 3
till 6 dagar, och sker vigseln sällan i kyrkan.
Sjelfva vigseldagen kallas stordagen. Mot aftonen
insamlas bröllopsgåfvorna, lör hvilka de & brud-

parets vägnar betackas af den prest, som
förrättat vigseln. Brudsvennen räcker dervid åt
gifva-ren en bägare öl, för att dricka brudparets skål.
Dansen öppnas kort derefter af presten. Dagarne
derpå tillbringas under dans, lekar och sånger.
Med några fà omvexlingar försiggå vanligen
allmogens bröllop på detta sätt, åtminstone i hela
norra delen af Helsingland. Barndop ske alltid i
kyrkan, så väl om vintern som under sommaren.
Dervid brukas alllid 4 faddrar, 2 gifta och 2 ogifta.
Först vid barnaföderskans kyrktagning hålles
gästabud , egentligen åt faddrarne. Vid begrafning
möter presten, åtföljd af klockaren, några alnar
utom kyrkogården liket, hvilket sedan under sång
af klockaren beledsagas till grafven. Klädedrägten,
för mankönet, är på högtidsdagar svart eller
mörkblå röck med underkläder af samma färg, eller
ock mörkblå sjömanströja, alltsammans till större
delen af köpt kläde. Qvinnornas drägt är
hemväfd, utom bindmössan af hvitt, brunt eller svart
siden och balsduk af samma slag, afpassad så att
vid olika högtidsdagar en och samma färg brukas
af hela församlingens qvinnor. Sommartiden nyttja
de yngre qvinnorna, äfven på högtidsdagar, tröjor
af hvitt bomullstyg eller fin hvit lärft, med
särdeles vida armar. Såsom bevis derpå, att allmogen ej
så lätt lemnar de lefnadsvanor den af ålder
bibehållit, må anföras det här i socknen, gemensamt
måhända med hela Norrland, förvända sätt att gå
till väga vid frierier. Frågar man någon: "Har
den flickan nägon fästman?" sä svaras: "Ja, den
och den ynglingen bar länge gått till henne", d.
v. s. legat hos henne. Frieriet är dermed afgjordt
och förlofningen tillkännagifver Denna plägsed,
hvilken det största straff ej skulle kunna utrota,
lärer likväl ej inverka menligt på sedligheten. —
För ett och annat ondt anses det för en ofelbar kur,
att läsa böner bakvändt. Att troll nu så sällan
låta se och böra af sig, kommer deraf, säger
allmogen, att det är sä ymnigt på Guds ord.
Helsingens vanliga fallenhet för slöjder och mekanik
skönjes äfven bär. Folkets sinnelag är fromt och
godt. Gästfriheten är stor. — I socknen märkes:
Ströms jernbruk (se detta ord). Flere sjöar finnas
inom socknen, hvaribland Kyrksjön, Harrsjön,
norra och södra Holmsjön, m. fi. Socknen hör till 2
kl. konsist. Den beslår af 32 mtl. och har 1,325
invånare. Dess areal utgör 30,109 tunnland, af
hvilka 6,550 äro sjöar och kärr. Adr. Hudiksvall.

Harnesk kallades i det gamla krigsväsendet bela
krigarens beklädnad, sä vida den var af stål.
Harnesk börde således icke till vapnen, utan till
uniformen, såsom ordet lyder i våra dagar; men då
detta icke var någon viss del af beklädningen, utan
betecknade stålrustning i allmänhet, så kunde
flera slag af harnesk förekomma, såsom
hufvudbar-nesk, bröstharnesk, m. fl. Liktydiga med harnesk
voro äfven orden tyg, rustning. Stålbeklädningen
kunde vara mer eller mindre fullständig och
inrättad på olika sätt. Den fullkomligaste
rustningen för rytteriet kallades köritt, och bestod afstå!,
ifrån band till fot. Drabbtyget var åter en annan
art af barneskbeklädnad, af mindre värde och olik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free