Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hanwe.
uppfyllda med mänga anekdoter. — Carl von
H., guvernements-sekreterare på S:t Barthélemy,
och någon tid anställd i Kolumbisk tjenst, bar år
1835 utgifvit en Teckning af Sällskapslifvet i Norra
Amerika. Död 1843.
Hanwe, utanför Enköping, i Vårfrukyrka socken,
bar fordom varit en kungsgård. Den nämnes år
1420 ibland drottning Filippas lifgedingsgods.
Denna gård bar ock blifvit kallad Haga. Den
sköf-lades år 145? af den upproriske erkebiskopen
Jöns Bengtsson. Konung Christian I utgaf här
privilegier för Enköpings stad 1459.
Riksföreståndaren Sten Sture d. ä. sammankallade hit, år
1471, efter konung Carl Knutssons död, de
Svenske, att rådslå om rikets ärender. Efter denna
kungsgård är nu ej mera öfrigt, än att en äng,
utanför Enköping, ännu kallas Kongsäng.
Havamal, eller den höga sången, intager ett
upphöjdt rum ibland Asalärans urkunder, och är
en af de skönaste didaktiska skaldestycken, något
forntida folks mytbologiska häfder aga att
uppvisa. Den tillskrifves till större delen Odén såsom
författare, ej mindre för dess höga krigiska och
sedliga grundton, hvilken fullkomligt
öfverensstäm-med den Odinska lärans, utan ock emedan Odén
sjelf uppträder i sången, såsom styrkande
sanningen af sina läror, genom erfarenhetsrön, hemtade
nr bans mytbiska äfventyr, särdeles vid
bortröf-vandet af Suttungs skaldemjöd. Anse vi Völuspå
för Asalärans dogmatik, blir Havamal dess
sedolära, den nordiska mythologiens ordspråks- och
predikare-bok, som i böga men klara bilder
lemnar, med få undantag, de mest allmänt giltiga
vishets- och lefnadsregler. Dessa framträda i korta,
tankedigra satser, hvilka oftast äro så
sammanbundna att de uppdraga en parallel emellan den
vises och dårens handlingssätt. Såsom prof må
anföras följande:
Ej bättro börda
man bär på vägen
än vishet mycken.
Bättre hon är än guld
på okänd ort;
hjelp hon är i nöden.
En ovis tänker
sig evigt lefva få,
om strid han undflyr;
Men åldren gifver
dock ingen fred,
fast honom spjuten gifva.
En nsel man
och ett argt sinne
ler åt allt.
Han vet icke det,
han veta borde,
att ban ej sjelf är felfri.
Till ögonspel,
du ingen annan hafve,
fast fremmande han kommer;
Mången, sen ban funnit
ro och torra kläder,
»kall du vis befinna.
Hnvamål,
Stor omväg är det
till svekfull vän,
fast han i vägen bor;
Men genvägar många ligga
till trofast vän,
fast han bor fjerraB.
Ej ofta må da
i samma stad
till gästnings komma.
Ljuf blifver led,
som länge sitter
på andras bänkar.
Ett bo är godt,
fast det är litet.
Hvar man är herre hemma.
Fast tvenne getter endast
och halmtäckt tjell man äger,
det bättre är än tigga.
med gåfvor och gengåfvor
varar vänskap längst
då de af hjertat bjudas.
Sinom vän skall man
vän vara,
och med gåfva gåfvan gälda.
Mot den leende
vännen var glad;
förställd mot en svekfall.
Det träd förtorkas,
som står vid gården,
utan skygd af bark och blad.
Så är en man
förutan vänner;
hvi skall ban länge lefva?
Små äro sandkorn,
små äro vattendroppar,
små menskornas tankar;
Icke vordo
jemnvise alla.
Hvart sekel bär blott en man.
Ät en dig förtro,
ej åt den andra;
Verlden vet hvad trenne vela.
Sin magt hvar vis
och rådig man
med hof skall bruka;
då ban det finner,
när han bland tappra kommer,
att ingen är för alla mägtig.
Bort dör din hjord,
bort dö dina fränder,
och sjelf dör du äfven;
Men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen om den som dog.
Vid qvälln skall dagen rosas,
Hustrun, då bränd bon är,
Svärd, då det är pröfvad|.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
