Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hedenhfis.
Heder lijel ni.
75
digt, titi följe af tingens ordning, emedan en
öfvergång från hedendom till kristendom ej kunde
förmedlas utan otro och en dylik öfvergång är
alltid en gäsningsprocess, då allt måste omröras
och grumlas, innan det bela kan förädlas.
Sålunda undergräfd af skepticism och sedeslöshet,
skakades dun nordiska hedendomen af de från
vikingatåg och handelsresor hemkomne nordboars
berättelser om "Hvite Cbrist", hvilka slogo djupa rötter
i de tviOande sinnena. Många hade äfven i
utlandet mottagit dop eller primsigning, så att
döds-stygnet redan var gifvet Odins-läran innan denna
fullkomligt nedslogs, genom inkomna apostlars
predikningar och regenternes öfvergång till
kristendomen. I Sverige upphöjdes kristendomen till
statsreligion af Olof Skötkonung omkring år 1000, och
dess antagande af massan ’rönte föga svårigheter;
åtminstone fläckas ej våra häfder af sådana
omensk-tigheter, som i Norrige beledsagade Olof
Trygg-vassons omvändelsenit, och hvartill hedningarnes
Botständ der gåfvo anledning. Här och der i
aflägsnare landsorter höllo väl ännu hedningarne
tillsammans vid sin gudstjenst, särdeles i Småland och
öfra Sverige, och sedan konung Inge, omkring
1099, nedbrännt hedendomens hufvudsäte, det
herrliga Upsala-templet, vågade hedningarne ett
uppror under konungens svåger Sven, hvilket ock
lyckades; men denna rörelse var Odins-lärans
dödsryckning. Efter trenne års förlopp krossade Inge
den fullkomligt, och det enda man sedan hör om
den är historiens berättelser om en och annan
rbundheden", som ej ville förakta Vallhals starke
gudar, och folksagans dunkla erinringar om
ensli-ge "jättar", hvilka ej kunde lida klockringningen
ifrån de kristna bönehusen.
Hedenlifts betecknar tiden före kristendomens
införande i norden. Det är troligt, att detta ord
uppkommit deraf, att, då i början af kristna tiden,
de gamla förtäljde sina ungdomsäfventyr, de sade
dessa hafva tilldragit sig medan de ännu gingo
med odöpt (heidinn) hufvud (Aatis). Det
förekommer endast i talesättet: ifrån hedenhös.
Hedenius, Johan, en af Carl XH:s följeslagare
i fångenskapen, född år 1679 i Sundborns
församling i Dalarne, blef prestvigd 1703 och följande
året kapellan vid Kungsholms församling i
Stockholm. Ett rikt gifte satte honom i stånd att följa
sin oemotståndliga böjelse för resor, hvilka ban
anträdde år 1707 och blef magister i Wittenberg.
Härifrån begaf han sig till Svenska hären, der ban
forordnades till regements-predikant vid
lifdrago-nerne. Efter slaget vid Pultava, följde ban
konungen till Dender och qvarstannade här ända till
dess Carl återvände hem. Han bade under tiden
blifvit (orordnad till notarie vid hof- och
fältkonsistorium , samt att vara de kongl.
bofpredikan-terne behjelplig. År 1717 utnämndes ban till
kyrkoherde i Westerviks stads och Törnesfalls
församlingar; men dog år 1724. Han berömmes för
utmärkta predikogåfvor och mycken frikostigbet
mot fattiga, särdeles mot nödlidande officerare,
hvilka ban ofta understödde, så att ban sjelf
der-iguom råkade i forlägenhet.
Hedensberga eller Hlnsberga, säteri i
Tillberga socken af Westmanland. Man förmodar, att
det fordora varit herresäte eller kungsgård.
Gården består väl af 7 hemman; men dessa äro dock
sä små att de fordom blifvit upptagne till 6 à 7
öresland hvardera. Till Hinsberga fidei-kommiss
höra flera hemman, så väl i Tillberga som
näst-gränsande socknar. Gården är antecknad, omkring
år 16t>0, såsom hertig Johans, konung Johan III:s
sons, furstliga gods. Det har sedermera tillhört
slägterne Oxenstjerna, v. Liewen, Bååt, Patkull,
Cederhjelm, Drufva, Piper, De Geer, Du Rietz och
Hamilton. År 1770 blef egendomen af De Geer
till Löfsta förvandlad till fidei-kommiss.
Hedenstjerna, Isah, en gammal Carolin,- son
till bergsmannen Per Larsson, bette förut
He-dingson, efter sin födelseort Hedemora, der ban
var född år 1663, ingick 16S0 som volontär vid
drottningens lifregemente i Malmö och blef fder
underofficer 1683, transporterades sedan till
artilleriet, der ban likväl först år 1692 blef
styckjun-kare och på konung Carl XI:s befallning utsedd
att undervisa Smålands grenadierer i konsten att
kasta granater, hvarefter ban fick uppsigten öfver
Husqvarns krutbruk. Först år 1699, således vid
36 års ålder, blef ban officer, fändrik vid
artilleriet, deltog sedan i Carl XII:s alla fälttåg, ända
till Pultava, der ban blef fangen och förd till Kli—
now. Han var då kapiten vid artilleriet och
adlad, hvarvid han antog namnet Hedenstjerna.
Efter hemkomsten ur fångenskapen 1722 utnämndes
han till öfverst-löjtnant, med tygmästare lön, och
fick ett kompani vid artilleriet i Fredrikshamn.
År 1734 tog han afsked som öfverste och dog
1741, i en ålder af 78 år. Tre söner hade före
honom funnit döden på slagfältet.
Hedensft, egendom i Näsbults socken af
Södermanland, 11 { mtl., har sitt namn af en vid namn
Heden, som flyttade mangården på en ö i
Näs-hultssjön, der den nu är belägen, och hvarest
nämnde ägare blef begrafven. Före denna tid eller till
början af 1300-talet, var egendomen belägen på
fasta landet vid nuvarande ladugården, och
kallades Vesterby, till skillnad från en underliggande
bondgård, Österby. Efter denna tid har
egendomen tillhört slägterne Fargalt, Gylta, Kurk,
Arfwedson, samt v. WahrendorfT och äges nu af J. A.
Arfwedsons sterbbusdelägare. Till egendomen hör
Näshulta stångjernsbammare (se detta ord).
Direktören vid Ostindiska kompaniet And. Arfwedson
har isynnerhet förskönat egendomen. Ägaren har
patronat-rätt till Näshulta församling.
Heder byter seder, ett gammalt ordspråk,
hvarmed betecknas, att den som kommer till hög
ära ombyter lynne.
Hederhjelui, Peter, förut Hu|t||ten, var
år 1700 auditör vid arméen; men blef 1705, i
slaget vid Warschau, sårad och fången, likväl snart
åter befriad, tog nu afsked och blef protonolarie
i Götha hofrätt. År 1709 ingick han i verklig
krigstjenst, blef kapiten vid general-major
Sinclairs regemente, öfver-adjutant i Malmö fästning,
deltog i slaget vid Helsingborg, der han Gck tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
