Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
■elgcram.
Helgon.
län, vid gården Falla, med en kålla på spetsen,
som blifvit firad af vidskepelsen.
Helgeraan, säteri skatte-rnsthåll i Vestrnms
socken af Kalmar län, bar vacker belägenhet, lydde
fordom ander Roma, som är beläget ej långt
härifrån. Flera ätter hafva skrifvit sig till Helgerum.
Carl Mornay, en Skotte, som för sina
stämplingar mot Johan III:s lif, blef balshuggen i
Stockholm 1574, skref sig till Roma, Helgeram och
Erikstad. Säteriet har derefter tillhört slägterne
Sparre, Cederflycbt, Bauman, Räckerström och
Levonhufvud. Bergsrådet P. C. Bauman (adlad
Ce-derbaum) anlade här skeppsbyggeri, pappersbrak
efter Holländsk method, Engelskt garfveri, flere
stenbusbyggnader och plantager. Här finnes äfven
tegelbruk.
Helge Slgmundsson, en frejdad bärkonnng,
hade trolofvat sig med Sigrnn, Norske konungen
Ilögnes dotter; emot faderns vetskap och vilja,
hvilken lofvat henne åt Hodbrodd, Ciötbakonungen.
För att hindra detta, angrep Helge vid Svarinsbög
i Westergötland, sin älskades fader och Hodbrodd,
hvilka båda stupade för hans svärd, äfvensom
Hög-nes söner. Blott en af desse, Dag, blef skonad mot
det ban hyllade Helge. Han var likväl förrädisk
och dödade kort derefter sin faders och sina
bröders baneman. Sigrun sörjde bittert häröfver och
lät begrafva Helge, sittande på sin guldbetslade
häst och iklädd sina blänkande vapen.
Helgesni&l gör annger kål, med detta
ordspråk menas, att sysslolöshet icke inbringar något.
Helgesta, en socken med Hyltinge, belägen i
Willåttinge härad af Södermanlands län,
Strengnäs stifts domprosteri, 1 J- mil S.S.O. från
Malmköping. Pastoratet är alternativt konsist, och
patronelt af 2 kl. Patronat-rätten utöfvas af
ägaren till Sparreholm (i Hyltinge socken). Socknen
består af 31 £ mtl. och har 930 invånare. Dess
areal utgör 15,159 tannl., af hvilka 4,480 äro
sjöar och kärr. Adr. Nyköping.
Helge Tliorsdag. (Se: Himmelsfärdsdag, Kristi.)
En af våra gamla psalmer började med dessa ord:
"Helge Torsdagh, medh Ängla skaar, Jesus
Chri-stus till himbla faar."
Helge Tliors källa, i Skatelöfs socken af
Kronobergs län. Enligt Geijers anteckning ur
Palm-sköldska samlingarne har en källa här upprunnit,
genom den store Thoregudens under, der en piga
mördat och begrafvit sin fästman. En visa sjöngs
härom i sjuttonde århundradet:
Thore lät vattnet springa af grund,
God makt hade han,
Det botade en blindan i samma stund.
Det heliga namn.
Denna källa besökes hvarje helg-thordagsnatf
Wieselgren, i sin Ny Småtands Beskrifning, förmenar
snarare, att den missionären Thordo, hvilken Vitis
Aqvilonea upptager, förättat det antagna undret,
än att här vore fråga om Asaguden Kanske,
tillägger W., var det här som Thordo ibjelslogs och
källan uppsprang ur hans blod, derföre att han
krossat Thorsåsens Thorsbild.
Helge-Ån, en ström i Christianstads Inn, har sia
upprinnelse i södra delen af Småland, flyter i
sydlig rigtning och faller i Östersjön, 2 mil
nedanför staden Cbristianstad, efter ett lopp af omkring
12 mil. Den är mycket fiskrik, isynnerhet fångas
i densamma mycket god lax.
Helge-<4, slaget vid. Här hade Anund Jakob, i
förening med Norske konungen Olof den Helige,
samlat sin styrka för att angripa Danske
konungen Knut den Store, och fördämt Helge-åns
utlopp. När Knnt, i spetsen för sin Danska och
Engelska flotta, ryckte an emot dem, upptogs
fördämningen och det instängda vattnet störtade med
sådan våldsamhet på bans skepp, att flera af dem
drefvos undan och skadades, och hans eget, den
stora draken, kringrändes, hvarvid han sjelf blott
med möda räddades af Ulf Jarl Knuts flotta
lärer hafva lidit så betydligt, att ban icke fann
rådligt att följande dagen förnya striden, ntan
drog sig undan till Danmark, och de förenade
flottorna återvände hvar till sitt, så att ingenting
egentligen uträttades genom den stora
anläggningen. De förnämste, både bland Svenskar och
Norrmän, lära äfven hafva visat mycken obenägenhet
deremot, isynnerhet mot fortsättningen af sjötåget.
Helgon. Vissa landsorter hafva företrädesvis
anropat sina enskildte älsklings-helgon. Städer och
kyrkor hafva äfven haft serskildte skyddshelgon
och patroner, och om vi börja med att fästa
uppmärksamheten på Sveriges national-helgon, eller
de, som varit födde eller predikat, lefvat och dött
härstädes, så förekommer först Erik IX, hvilken
icke afbildas med andra insignier än de kongl,
regalierna. Såsom hela landets patron, ser man
bonom nti en praktfull medeltids-drägt, i Sveriges
gamla vapensigill eller "riks-klämman", hufvudet
betäckt med ett slags stormbufva, hvilken går ned
öfver bals och bröst, och derpå en femgrenig
krona. Han är klädd i tröja eller lifrock,
broderad i nedre kanten, hvaruti äro fästade en mängd
nedhängande bjellror; om lifvet är fästadt ett
bro-deradt bälte, uti hvilket äfven hänga dylika
bjellror; knäna hafva liksom små harnesk; den på
ryggen hängande manteln uppehälles af armarne;
ett svärd med långt fäste ser man vid sidan;
händerna äro beklädda med bandskar; med den högra
håller han riksbaneret, och med den venstra
Sveriges vapen tre kronor. Såsom förut Frey,
ansågs nu Erik för befordrare af årsväxten,
hvarföre hans fana bars kring åkrarne. (Se vidare:
Eriks banér, Eriksmessan, Eriks skrin, Eriks
öf-verförelse-fest). Erik var serskildt Stockholms
patron, hvarföre man ser bans hufvud eller
bröstbild i stadens vapen. Ilan var i Upsala den
förnämste af helgonen, och liksom man i hedniska
templet dyrkat Odén, Thor och Frey, så blefvo
S:t Erik, S:t Laurentius och S:t Olof patroner för
domkyrkan i Nya Upsala. — Wexjö stads och
kyrkas patron var S:t Sigfrid, hvars attribut är
ett käril, hvaruti man ser trenne hufvuden; ty
man säger, att han i ett käril i sjön sett sina tre
medarbetares och slägtingars hufvud. (Se:
Gunnar Gröpe.) Dessutom plägar man gifva Sigfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
