Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88
Helleskog.
Helleotad.
af en bonde. I socknen märkes: Liungå,
finbla-digt sågverk, anlades 1753, afbrann 1774, men
uppbyggdes åter och sågar årligen 13 till 1500
tolfter dubbla bräder. Sockneo består af 8 mtl.
och bar 648 invånare. Dess areal inbegripes
under modersocknens. Adr. Sollefteå.
Helleskog eller HKIIabyus skog, i Harakers
socken af Westmanland. Denna skog är
namnkunnig i historien, emedan riksrådet Erik Puke, under
dess oenighet med riksmarsken Carl Knutsson, år
1436 här hade slagit läger med de under hans
befäl varande Dalkarlar, samt for det slag som stod
härstädes 1464. Pukes läger var omgifvet af
förhuggningar, hvadan marsken beslöt att med sin
bär tåga förbi skogen och således alldeles afskära
vägen till Dalarne för Puke;’ men någre af
marskens folk anföllo förhuggningen antingen af
missförstånd eller onödig djerfhet. Deras anfall
af-slogs med någon förlust. Marsken var högst
missnöjd med silt folks otidiga tapperbet och tog
qvarter i nästgränsande byar, sedan utsattes förposter
•eller hållare till att afvärja öfverraskning.
Marskens vänner inbillade sig att Pukes anhang snart
kunde öfverändakastas och handlade derföre emot
befallning; men nu sedan försöket misslyckades föllo
de på fredliga tankar och rådde till förlikning.
Carl Knutsson föreslog ett sammanträde. Puke
emottog tillbudet, med vilkor att man ville lemna
bonom gisslan, infann sig hos marsken och
försäkrade om beständig vänskap. Ett möte utsattes
vid Harakers kyrka. Marsken infann sig, jemte
erkebiskop Olof och biskop Thomas från Strengnäs.
Ett förfärligt urväder inträffade och först på
aftonen anlände Puke, ursäktande sig att han ej
kunde styra allmogen. Marsken utsatte då Westerås
till samlingsställe. — Vid Harakers kyrka, på
prestebordets gärde och nedanför liggande myra,
bade åter år 1464 Dalkarlarne, under anförande af
biskop Kettil, bär förskansat sig med
förhuggningar. Konung Christian I, hvilken satte sig emot
biskopen, som på riksdagen i Westerås blifvit
antagen till riksföreståndare, blef anfallen af
Dalkarlarne under biskop Kettil och Sten Sture d. ä.
Efter två timmars strid behöllo Dalkarlarne fältet
och Gngo en fullkomlig seger, hvartill Sture
isynnerhet bidrog. Konungen förlorade mycket folk, och
en pil gick igenom bans gröna hatt. Man har i
jorden på detta gärde funnit åtskilliga vapen,
såsom pilar, m. ni., hvilka ännu förvaras i orten.
Konungen skyndade sig sedan till Westerås, der ban
stannade en stund på torget, för att intaga
förfriskningar.
Hellesitad, en socken, börande till 1 kl. konsist,
pastorater, belägen i Finspångs bärad af
Öster-götblands län, Bergslags kontrakt af Linköpings
stift, 4 * mil N. från Linköping. Jemte några
hemman ifrån andra socknar bar Hellestads socken
i omkring 400 år utgjort en egen bergslag.
Tiden för dess första privilegier är okänd; men Erik
XIII utfärdade befallning till bönderne i Hellestads
socken, att de skulle lyda under landslag eller
häradsrätt, enligt dom af tvenne deras förre
lagmän, och ej under bergsrätt, som bönderne sjelf-
ve påstodo. Denna befallning är daterad
Haralds-borg Dominica Vicesima Trinitatis 1428. År 1525
stadfästades privilegierna af konung Gustaf I, i
Lerbäck. År 1587 af konung Johan III i
Wadstena, och år 1629 af konung Gustaf II Adolf i
Stockholm. Genom kongl, resolution den 30 Juni
1820 bar Hellestads bergslag blifvit förvandlad till
landslag. Genom konung Gustaf I:s testamente af
år 1560, tillföll nämnde bergslag hans son,
hertig Magnus. Socknens längd är 4 och största
bredd 3 mil. Marken är bördig och bergaktig,
samt har många vattendrag, ibland hvilka märkas
insjöarne Lyren, Gryten, Gullen, Hjerlen,
Hane-sjön, Långbogen, Närlen och Wa hj un, samt delar af
några andra. Trenne åar rinna härigenom.
Beträffande kyrkan finnes antecknadt att, 1436 har
väpnaren Rosenstråle påkostat choret, som år 1749
ombyggdes. År 1687 tillbyggdes nykyrkan och
år 1708 utvidgades sakristian till ovanlig storlek.
Här finnes dopfunt af messing, och på
kyrkogården prosten P. Kernells minnesvärd af marmor.
Kyrkan har fordom blifvit skadad af ljungeld,
år 1567 plundrad af Danskarne samt den 4 Mars
1726 uppbränd af vådeld, llär har funnits ett
kongl, postkontor, inrättadt 1762. Icke långt
härifrån hälles årligen en frimarknad d. 8 Jan.
och så kallade sädes-möten d. 26 Febr., 26 Mars,
19 och 28 November. I socknen märkes:
jern-bruken Sonstorp, Borggård, Grytgol, Folkström och
Djurshyllan samt Soarlebo och Djuckerö
bergsmans-hammare, och hemmanet Falla (om hvilka alla se
dessa ord). Remninge, jernbruk, anlades 1635;
men är nu nedlagdt och dess smide flyttadt till
Finspong. Österby, klädes- och estofts-fabrik,
tillhörigt Söderberg & Arosenius i Norrköping.
Dessutom märkes 25 ödelagda grufvor och 15
ödelagda smältverk. Nu arbetas endast
Katterums-giufvan och Slor- eller Sör-grvfcan. Den senare
bade varit ödelagd öfver ett århundrade; men
upptogs åter år 1825 af ett bolag; den bar gifvit
god och rikhaltig malm. Den enda masugn som
drifves är Katterums och Österby hytta. Socknen
innefattar 92 J mtl. och har 3,307 invånare. Dess
areal utgör 61,676 tunnl., af hvilka 5,390 äro
sjöar och kärr. Adr. Tjä||rnö.
Hellestatl, en socken med Dalby och Bonderup,
belägen i Torna härad och kontrakt af Malmöhus
län och Lunds stift, 1-J mil O.S.O. från Lund, har
fordom varit ett regalt pastorat; men förvandlades
1764 till prebende, och anslogs till lön för ena
theologie adjunkten i Lund. Hela pastoratet skall
i äldre tider hafva lydt under Dalby kloster (se
detta ord), enligt Anders Biides bref, gifvet
presterne i Dalby år 1530; men Bonderups socken
blef ej anslagen såsom annex till pastoratet förrän
1673, utan bade dittills sin egen pastor. Folkets
lynne är bär å orten jemnt och stilla, och med
några undantag äro inbyggarne sedige och
anständige, så väl i deras samqväm som i allmänna
lef-vernet. Snygghet, höflighet och tjenstaktigbet
finner man nästan öfverallt. Ungdomen är mycket
begifven på samqväm och lekar. Detta synes
tydligen, om man ger akt på deras plägseder, att an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
