Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hels! n ge rit I tet.
Helsingland.
93
general-majoren grefve Lantingshausen, endast 2,600
man stark, hade här landstigit, försedd med
otillräcklig ammunition, hvilken snart var bortskjuten,
di de angrepos af en öfverlägsen Rysk korps och
tvungos att retirera. Gustaf Adolf blef häröfver
sä uppbragt, att ban, utan dom och ransakning,
degraderade begge gardes-regementerna, som
deltagit i träffningen.
Uelsinserältet, i Alunda socken af Upsala län.
Detta grufvufält tillbör ägaren af Kilafors bruk i
södra Helsingland, och uppgifves hafva lemnat en
sammanräknad jernmalmsvinst af 49,727 skepp:d,
eller årligen 9,945 skepp:d.
Hetsloge-lagen kallas den, som gällde i
Norrland, innan en gemensam lag ännu fanns för bela
riket. Den var, liksom de öfriga
landskapslagarne, en sammanfattning af gammal häfd, och
tillhör samma ålder som dessa lagverk i allmänhet,
nemligen första hälften af medeltiden. Dess
innehåll förråder, att den blifvit samlad åtminstone
ej tidigare än Uplands.lagen, d. v. s. i slutet af
I3:de århundradet. Den utbyttes, jemte de
öfriga, emot en allmän landslag år 1442. Den
gällde icke blott i Helsingland och de ännu
nordligare Svenska landsorterna, utan äfven till en del i
Finland. Detta lands befolkning utgjordes
nemligen icke blott af Finnar, utan äfven af Svenska
nybyggare, hvilka öfverflyttade frän den
motliggande Svenska kusten, och dessa fortforo att
lefva i Fioland efter sin hemorts stadgar. Gamla
handlingar frän medeltiden utvisa, att olika
föreskrifter tillämpades efter jus finnicum och jus
hel-tingonicum, såsom denna lag kallades på
medeltidens Latin. Ilelsinge-lagen bar till sitt innehåll en
nära förvandtskap med Uplands-lagen, hvilket
förhållande ännu mera befordrades deraf, att
Helsingland lydde under Uplands lagman.
Helsinge regemente. Redan år 1650 bar
allmogen i Helsingland sökt, till undgåeude af
utskrifning, att fä hålla ett visst antal soldater.
Ansökningen blef väl i början afslagen; men då den
1664 åter förnyades, bifölls den slutligen 1675
med vilkor, att ett regemente af 1,200 man
infanteri skulle uppsättas. Invånarne i orten fingo
sins emellan förena sig, som de bäst profvade,
endast regementet bestod af nämnde styrka. Högdals
sockens invånare, såsom torftige och boende på
en mycket besvärlig ort och underkastade en dryg
skjutsning, äro skyldige att uppställa blott en
enda karl. Numera utgöras 300 man af
landskapet Gestrikland och 900 af Helsingland.
Regementet är förlagdt i Gefleborgs län och har
Mo-myikie till mötesplats. Underhällskostnaden utgör
88,119 R:dr B:ko.
■le I sins rors. Här kapitulerade Svenska hären d.
4 Sept. 1742, på de vilkor, att de Svenska
re-gementerna skulle med gevär och fanor
öfverföras till Sverige och de Finska återvända hem.
Detta skedde äfven; men fartygen voro så fä och
utrymmet sä inskränkt, att dä fem veckors motvind
uppehöll transporten, sjuknade eller dogo så
många, att af bela styrkan kunde endast 2,500 man
göra tjenst följande året. Generalerne Lewenhaupt
och Buddenbrock voro då redan hemkallade och
general Bousquet, som förde befälet, utverkade
bättre vilkor, än man förut kunnat hoppas.
Helsingius, Petrus Jonte, så kallad efter sin
födelsebygd Helsingland, kyrkoherde i Mora och
sedan i Falun, samt prost, känd för sin ärlighet,
rättframhet och sina roliga infall, dem ban icke
sparade ens i sina predikningar, var född år 1592
och dog 1663. 0m bonom berättas många
anekdoter. Så hade ban en gång predikat i Stockholm,
hvarvid drottning Christina, som kände honom väl
och plägade bo bos bonom, när bon besökte
Falun, icke var tillstädes. Hon befallte dä, att
predikan skulle förnyas för benne eftermiddagen.
Detta skedde också och mäster Pehr — som ban
vanligen kallades — började: "Här står jag nu och
skall värma upp den kål, som jag kokte i
förmiddags.’1 Han invigde Falu nya kyrka och tog
mycken vård om Mora kyrkas försköning och
utvidgande. Han hade den olyckan att vålla en
gosses död, hvilken ban upptagit i sitt bus och
fåfängt försökte lara läsa. En gång botade han, att
till straff, hänga upp honom; verkställde äfven
boteisen, men på ett sätt, som ban trodde ej skulle
vara skadligt. Förskräckelsen tog likväl lifvet af
gossen. Nu skyndade mäster Pehr upp till
Stockholm, kastade sig för drottningens fötter,
berättade förloppet och vann förlåtelse. Händelsen är
karakteristisk för tidens seder.
Helsingius, Cabrlel indreæ, prest vid
We-sternorrlands regemente, har år 1719 och 1725
utgifvit: Pandectæ Miraculorum, samt en, likaledes
på Latin författad afhandling, kallad: Tolf orsaker
hvarföre Gud pålägger menniskorna straff och plågor.
Helsingius, Henrik Haniel, en ganska
aktad och verksam riksdagsman och representant för
Stockholms stad, född 1783, död 1841, var
ålderman vid bryggare-embetet, ordförande för
Stockholms borgerskaps femtio äldste, riddare af
Nordstjerne- och Wasa-ordnarna och hedrad af sine
medborgares förtroende, utom representantkallet,
äfven med en mängd municipala uppdrag.
Helsingland, ett landskap, bildande en del af
Gefleborgs län och indeladt i tvenne fögderier, är
beläget utmed Bottniska viken, håller 135
qvadratmil i areal och innefattar 2 städer, nemligen
Hudiksvall och Söderhamn, samt 37 socknar, hvilka
i rättegångsväg utgöra 2 domsagor, nemligen:
Norra Helsingland och Södra Helsingland, och
bebos af 71,710 personer, hvaraf 3,527 i de begge
städerna. Landet utgör till större delen en
dalsträckning på ömse sidor om strömmen Ljusnan
och dess tillflöden, af hvilka Woxnan är den
betydligaste. Af landets öfriga strömmar är Dellån
ansenligast, och de största insjöarne äro: Hännan,
Norrdellen och Söderdellen. I allmänhet är
marken bergaktig, och åtskilliga långsträckta,
jord-höljda och skogbevuxna bergsryggar löpa från
gränsen af Herjeådalen i sydostlig rigtning ända
ned till Bottniska viken. Helsingland förer titel
af hertigdöme; dess vapen är en förgylld bock i
svart fält och en med hertiglig krona betäckt
sköld. (Se för öfrigt; Gefleborgs lan.) Helsinglands
Del. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
