Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handtverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemman*
Hein uian.
97
hvilket dä består af 12 ledamöter, och är det
enda, som infor honom kan öfverlägga. Det äger
dock ingen beslutande rätt, och får alldeles icke
förblandas med det under riksdagstiderna
allrådande Sekreta-utskollel. (Se detta ord.)
Heuimau, såsom jordens fördelning i ägolotter
brukat kallas i Sverige, ehuruväl numera
benämningen hemman i åtskilliga orter icke begagnas —
likasom hemmanens storlek äro mycket olika —
äro så gamla soin åkerbruket och detta är
uråldrigt bos oss. Våra hedniska förfäder odlade
jorden, och den plats som en husfader uppröjt for
sig och sin ätt kallades hemman. Dessa jordlotter
ntgjorde fullkomlig egendom, motsvarande hvad som
kallas allodial-gods, en motsats emot /euda eller
län i vissa andra länder. Den grundsats, att
bonden är ägare till sin jord, icke vasall under
kronan. och att kronans skatt af jorden är frivilligt
beviljad afgift, icke ränta, afrad eller dylikt, är
urgammal i Sverige. Motsatta åsigter hafva
blifvit framställda, särdeles af konung Gustaf I,
hvilken synes hafva betraktat bela Sveriges jord
såsom kronans och jordägaren såsom en art af
förpaktare. Villfarelsen vann stöd af det föregifna
Helgeandsholms-beslutet år 1282, då ett sådant
allmänt regale skulle hafva blifvit erkändt. Det
har dock sedermera blifvit uppdagadt, att detta
beslut är uppdiktadt, och ett falskt dokument, som
innehåller detsamma, understucket på konung
Johan lll:s tid. Men sjelfva saken erhöll äfven stöd
ifrån ett annat förhållande, hvilket bildat sig under
medeltiden, nemligen skillnaden emellan frälse- och
skattehemman. Då nemligen skatt till kronan icke
erlades af frälsegodset , låg den föreställningen
nära till hands, att blott frälsemannen besatt sin jord
med full äganderätt; men skattebonden blott vore
en ärftlig förpaktare åt kronan. Man förblandade
nemligen skatt och afrad, och ur denna villfarelse
utgick det aristokratiska påståendet, att dä
frälsemannen köpt kronans rätt öfver skattehemman,
vore han ock den egentlige ägaren till jorden.
Förgäfves förbehölls bondens äganderätt
uttryckligen åt honom, dä kronan sålde sin rätt
öfver hemmanen, hvilket skedde i sammanhang med
kronogods-försäljningen till adeln under drottning
Christinas regering. Tvister uppstodo beständigt
och bönderne klagade att adelsmännen, som köpt
kronans ränta, ville tränga dem från deras
äganderätt. Numera, särdeles efter Carl XI:s
reduktion, är saken afgjord i enlighet med den gamla
rättsgrundsatsen, ehuru hemmanens skatter blifvit
ständiga vid jorden häftade räntor. Olika slag af
hemman funnos redan i urgamla tider. Man
skiljde emellan odalbönder och allmänningsbönder.
Begge ägde sin jord med full äganderätt till sjelfva
marken; men de senare betalade en viss afrad till
häradet. Deras bemman voro nemligen upptagna
på häradets allmänning, hvaremot odalgodsen af
ur-minne< tid tillhöit enskildta ägare. En tredje klass
af jordbrukare voro laudtboer eller landtbönder,
hvilka brukade annan mans jord; dessa voro
förpaktare, icke ägare. Dessa olika slag af hemman
kanna redan landskapslagarne. På Magnus Ladu-
lås tid nppkom frälset, dä hvarje skattebonde, som
ville uppsätta häst och karl i krig, fick frälsa sitt
hemman från skatt till kronan. Ur detta
stadgande nppväxte adelsståndets privilegier. Rusttjensten
utgår icke mera in natura, sedan indelningsverket
gifvit Sverige en pä helt annat sätt sammansatt
krigsmagt; men skillnaden emellan frälse- och
skattehemman fortfar. Rusttjensten är ersatt genom
vissa frälsehemmanet åliggande skyldigheter,
hvaremot frälsefriheten består i frihet från andra
utlagor och bördor, som hvila på skattejordeu.
Skattehemmanens natur innefattar de ursprungliga
vilkoren för besittning af jord; frälset är en
senare inrättning. Ett slags frälse fanns äfven före
Magnus Ladulås, hvilket sedan sammansmälte med
det af honom upprättade. Det var nemligen vanligt,
att konungens tjenare och läntagare besutto sina
län under skattefrihet, och äfven kyrkan bade sitt
frälse, som den förlorade vid reformationen.
Frälsehemman, hvilka i början kunde ägas endast af
adeln, hvars karakter just låg i besittningen af
frälse egendom, kunna nu förvärfvas af hvilken
Svensk man som helst, och skillnaden är blott
emellan privilegierad och oprivilegierad jord.
Frälsehemmanen blefvo efterhand sinsemellan af olika
natur. Adeln förvärfvade på Erik XlV:s tid
rättighet att besitta vissa gårdar, såsom frälsehemman
utan rustljenst; från denna tid skulle hvarje
adelsman på detta sätt få undantaga en gård, hvarje
friherre tvä och hvarje grefve tre gärdar. Dessa
kallades t-ulesgdrdar eller säterier. De kunna
numera äfven besittas af ofrälse män, utan att
likväl deras natur förändras. Privilegierna tillhöra
jorden, icke ägaren för sin person, och
säteri-frihelen bildar den mest privilegierade jorden. Till
säterierna brukade äfven böra en ladu- eller
land-bogdrd, hvilken förblef i åtnjutande af samma frihet;
en sådan fick nemligen undantagas jemte
hufvudgår-den, och deraf uppstod den s. k. ladugårdsfriheten.
Andra till säterier hörande hemman äro de s. k.
rd- och rörshemman, hvarmed menas sådana, som
blifvit uppröjda inom den byns rågångar, hvarest
säteriet är beläget. I Skåne, Halland, Blekinge
och Bohus län kallas dessa gårdar msvckne
bemman och det vanliga frälset ulsockne. En mindre
fördelaktig art af säteiigods äro s. k. berustade
säterier, hvilka uppkommo då Carl XI återgaf
reducerade säterier, emot åtagande af
rustljenNt-skyl-digbet, ehuru eljest vissa fribeter förblefvo vid
jorden. Benämningen ypperligt frälse innefattar
säterierna, med dessa dithörande olika slag af
jord-naturer; allmanneligt frälse äter betyder frälse utan
säterifrihet. Begge klasserna bilda motsatsen emot
skatte. Kronohemman utgöra åter en tredje
huf-vudklass af jordbesittningar. Dessa hemman
tillhöra kronan med samma rätt, soin de öfriga
besittas af enskildta. Jordbrukaren är der icke
ägare utan åbo, och betalar kronan afrad af jorden.
Kronan har i de äldsta tider förvärfvat jord
genom uppodling, likasom andra ägare.
Kronobem-manens ålder går längre tillbaka än någon
historia. De kallades Upsala öde, hvarmed förenades,
genom urminnes häfd, äfven andra bemman; ytlerli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
