Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henell.
Henrik.
101
nen blef lagd till ofvannämnde församling.
Kyrkan i sitt nuvarande skick är troligen uppbyggd
pä 1600-talet, och fastän liten, i det närmaste
tillräcklig för den lilla socknen, hvars folkmängd ej
utgör mer än 500 personer. I socknen märkes
trenne mindre säterier: Horthaga, 1 mtl., bar
tillhört slägten Tre Rosor intill år 1452, då Bengt
Gustafsson (af nämnde slägt) testamenterade det
till Skara biskopsstol. Sedan 1600-talet bar det
tillhört slägterne Svan, Gyllencornett,
Gyllenbam-mar, Reuterbjelm, Hjerta, Lagergren samt
Spind-ler. Stubbesgärden, 1J mtl., har vackert läge och
god manbyggnad, har tillhört frih. L. Åkerhjelm.
Akedal, | mtl., kallas i jordboken Kinna vad och
Björkerydjan. Svineborg, skall fordom varit en
skans eller borg, belägen emellan Skara och
Lidköping, på den s. k. Lorgaskogcn, emellan
Hen-dene och Säfvareds socknar, eller Skånings och
Kinnefjerdings härader. Man förmodar, att denna
borg varit det Svimlaborg, som intogs och
förstördes af Engelbrekt. Socknen innefattar 13 mtl. på
ea areal af 5,184 tunnl., af hvilka 15 äro sjöar
och kärr. Adr. Skara.
Henell, Antiers Joakim von, har år 1728
utgifvit den första egentliga beskrifningen öfver
Stockholms stad, kallad: Del nu för tiden
florerande Stockholm. Derpå följde år 1729: Det
florerande Sverige, tryckt i Leipzig, hvilket erhöll en
ny upplaga i Stockholm år 1755. Förf. hette
förut Hanell och var borgarson från Stockholm,
der ban föddes år 1688, blef 1707 auditör vid en
i Revel af majoren Ilillenen uppsatt bataljon,
hvarifrån han följande året tog afsked, var en tid
anställd vid kommissariatet; men ingick år 1709
såsom fändrik vid Österbottens regemente, följande
året löjtnant vid Wiborgs läns regemente, fången
vid Wiborgs belägring och dog 1744 i Malmö såsom
raajor och kommendant derstädes. Den nya ätten
utgick med honom.
Hennfkehammar , jernbruk i Fernebo socken
lf Wermlands län, anlades i hertig Carls tid
omkring år 1604, och tillverkade då vågbalkar,
sågblad, ankare, m. m. för bergslagens räkning,
hvarföre det ock anses vara det äldsta i detta
landskap. Stångjernsbammaren uppbyggdes 1771.
Bruket bar 1 härd och endast 66 skepp:d 13 lisp-d
privil. årligt smide af eget eller köpt tackjern,
som skeppas på Götheborg och hvarföre
bammarskatt utgår med 13 lisp:d 7 skålp:d. Något
ma-nnfaktur-smide finnes ock härstädes. Bruket
tillhör E. W. Ilolmstedt. Smidesstämpeln visar
tvenne sammanbundna H.
Hennings, Hans, var år 1641 den äldste
bi-sittarcn i barberare-embetet i Stockholm, och bans
namn står graveradt främst på silfverkupan till
sigillet å drottning Christinas privilegier för
barberare-embetet af d. 22 Jan. 1646. Han lefde
ännu 1664. Detta embete kallades förut
hard-eller bårdskärare, en dålig öfversättning af Tyska
ordet: Bartscherer, och for detsamma utfärdades
1571 af Johan III en s. k. Ordning.
Henriehsen, Johan (àeorg, född 1707, död
1779, var kongl. Svensk emaljmålare och hade stu-
derat i Paris. Man bar af honom en Rinaldo, en
Armida och en Diana, hvilka berömmas.
Henrlcus Pauli, (odd Dansk, blef, genom
erkebiskopens i Lund, Asveri bemedling, biskop i
Westerås, omkring år 1130; men ban boll sig till
hertig Magnus Nilssons parti, följde denne sedan till
Danmark och stupade i slaget vid Fotevig år 1135.
Henricus Hermann|, valdes år 1367 till
biskop i Åbo och begaf sig ut till Rom att få
stadfästelse af påfven, hvilken ban äfven erhöll; men
dog under hemresan.
Henricus Caroli, såsom det tros, af den då
ansedda Stensta-slägten och skref sig till Gårdsby i
Wärend. Han var kanik både i Wexjö och
Upsala, då han år 1383 valdes till erkebiskop.
Konung Albrekt ogillade likväl valet, hvarföre
Henrik, för att härpå vinna bekräftelse, måste resa
till Rom; men, undervisad af erfarenheten,
begick ban nu saken klokare, utgaf i förskott
147 Floriner i guld till påfliga skattkammaren
och 40 till påfvens betjening, hvarföre ban
också år 1384 erhöll påfvens stadfästelse. Han
var en myndig man, som visserligen gynnade
påfliga stolen vid dess penningefordringar; men
också icke förglömde stiftets eller fäderneslandets
bästa. Sålunda köpte han en mängd gärdar under
domkyrkan, af hvilka ban stiftade ett prebende,
och genom sitt testamente gaf henne större delen
af sin egendom, satte sig emot Eriks af Pomern
val till konung och sade oförstäldt, att dermed
ingenting annat åsyftades, än att få Svea och
Götha riken i evig träldom under utländskt
herrskap. Han dog år 1408.
Henricus, Johannes, biskop i Westerås år
1535 och död derstädes 1556, var född Norrman
af den Danska Kanneslägten, predikaremunk i
Westerås kloster, samt efter dess upplösning,
anställd såsom kyrkoherde vid domkyrkan, innan ban
der utsågs till biskop, fick år 1540 uppdrag att
med tvenne andra biskopar företaga en visitation
i Öster- och Westergöthland, jemte Småland, att
rensa församlingarne från den katholska larans
lemningar och utgallra öfverflödiga kyrkor, samt
att pröfva den s. k. Interimsboken; gynnades
mycket af konung Gustaf 1 och rådfrågades ofta af
honom i rikets ärender. Beskylles att, tillika
med kansleren Konrad Pyhy, hafva uttänkt det
ohyggliga spiktunnestraffet, hvilket Gustaf likväl
förbjöd.
Heuricus Canutl, valdes år 1579 till biskop i
Åbo, eller, såsom konung Johan III ville kalla
bonom, superintent; men som ban icke ville
understöda liturgien, blef han antingen af Johan afsatt
från embetet eller lemnade han det frivilligt.
Henrik, biskop i Linköping år 1258, var en i
sitt embete nitisk man, som utfärdade åtskilliga
författningar rörande ordningen och tjenstgöringen
inom stiftet. Han fick år 1279 af Magnus
Ladulås tillåtelse att i Finveden i Småland anlägga en
stad. Sedan ban i 24 år förvaltat embetet, greps
ban af lust att besöka det heliga landet; men dog
år 1283 i Ackaron innan han hunnit fram till
Jerasalem.
Del. II. 1*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
