- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
104

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

104

Herlin.

Hermanll.

1809, var äfven ett berkuml, anlagdt
revolutions-dagen förstnämnde år af konung Gustaf III och
bans anhängare.

Herlin, Lara Wilhelm, född i Skåne 1807,
en ganska skicklig miniatyr-målare och lithograf;
men hvilken, tärd af en långvarig sjuklighet,
afled i sin bästa ålder i Stockholm 18+1.

Herljunga, en socken, med Tarsled, Kemmene,
Fölened och Eggvena, belägen i Kullings härad af
Elfsborgs län, Kullings eller Geseneds kontrakt af
Skara stift, mil O.N.O. från Alingsås.
Kyrkan, af obekant ålder, är uppförd af gråsten. På
Herljunga utmark märkes en sten, Herrebordet
kallad, emedan de herrar, sqin öfverlefvat det här i
nejden hållna fältslag, skolat vid denna sten
hållit måltid. Detta slag stod år 1471, då Sten
Sture segrade öfver Danskarne. Socknen bör till
3 kl. konsist. Den innefattar 7j mtl. ined endast
285 invånare. Af dess areal 2,268 tunnl. äro 125
sjöar och kärr. Adr. Skara, Guntorp.

Hermafrodit kallas ett tvåmastadt fartyg, som
är briggtakladt på främsta eller fockmasten, samt
skonert-takladt på stormasten.

Hermauni, Emanuel, på sin tid en berömd
läkare, född i Greifswald 1680 och död i pesten
i Stockholm d. 21 Nov. 1710, en ganska
skicklig kemist och som derföre ofta använde sina
kemiska insigter vid medikamenters beredande.

Hermann! eller Hermansson , ^iikolaus,
biskop i Linköping år 1374, hvartill ban valdes emot
konung Albrekts vilja. Var en om kyrkans bästa
mycket nitisk man, låg i strid mot både konung
Albrekt och konung Håkan rörande Stångs
kungsgård, tillhörde det rådande adliga partiet, såsom
en bland verkställame af Bo Jonssons testamente,
invigde under sin förvaltning klostret i Wadstena
och afled d. 13 Sept. år 1391, då ban begrofs i
domkyrkans norra kor, hvilket ännu bär hans namn.
Efter döden ansågs ban för ett helgon, och om
hans kanonisation väcktes fråga på mötet i
Kost-nitz; men härmed drog dock ut på tiden ända till
1520, då bans skrinläggning ändtligen beviljades.
Han åtnjöt således den äran att bli det sista af
Svenska kyrkans helgon, till hvars ära biskop
Brask lät i domkyrkan bygga ett dyrbart
orgelverk. Hermanni skal] eljest hafva varit en lärd
man, blifvit juris utr. doktor i Orleans och hafva
författat en s. k. Ilvilebok, en juridisk afhandling,
sammandragen ur Jus Canonicum och Kyrkofäderne.

Hernwnuou, Johan, Skytteansk professor i
Upsala, var född d. 23 Sept. år 1679 i
Stockholm, der fadern var hof-vaxfabrikör, bade i
yngre åren åtskilliga motgångar i befordringsväg,
till dess han, genom bemedling af
general-guvernören i Skåne, friherre Burensköld, för hvars
söner ban var informator, blef år 1715 juris
natura et moralium professor i Lund, samt två år
derefter flyttad till den ofvannämnda befattningen
i Upsala, den ban innehade i 20 år, intill sin död
d. 9 Febr. 1757. Var på sin tid den störste
Latinske vältalare i landet, och har efterlemnat
åtskilliga prof derpå i tal öfver aflidna personer.

Barnen adlades efter hans död. Den utmärktaste

af dem är äldste sonen,
Hermansson, Matthias von, född i Lund d.
13 Maj 1716, död i Stockholm d. 25 Juli 1789,
riksråd, grefve, SeraBmer-riddare och en af de
aderton i Svenska akademien. Vid endast 21 års
ålder följde han friherre No]cken på en beskickning
till Petersburg och vann derunder till sådan grad
dennes förtroende, att ban, vid hemkomsten,
rekommenderade honom bos rådet och förespådde honom
en lysande bana. Denna spådom gick äfven i
fullbordan. H. utnämndes 1741 till diplomatisk agent
hos befälhafvaren öfver bären i Finland, grefve
Lewenhaupt, vid de förmodade negociationerna,
sedan till sekreterare vid fredsslutet och derefter
vid beskickningen till Ryssland 1744. Tre år
senare blef ban sekreterare i kansli-kollegium och
1755 kansliråd. Till sina politiska grundsatser
var ban emot hofvet, samt blef, sä länge denoa
politik var rådande, på allt sätt uppburen af sitt
parti; men när det förenade sig med hofvet, af
detsamma gynnad. I den Kiksdat/stidning, som han
utgaf 1756, och som var den första af detta slag,
rådde således en anti-rojalistisk anda; men detta
hindrade icke, att ban några är senare stod
ganska väl anskrifven bos kongl, huset, samt åtnjöt
mångfaldiga prof på dess bevågenhet. Att
sålunda begge partierna kunde ömsom gynna honom,
då ban ej förändrade sina grundsatser, är ett
bevis på bans af alla erkända
embetsmanna-duglig-het. År 1759 blef han stats-sekreterare för
utrikes ärenderna; men 1765 flyttad till
presidents-stolen i kammar-revisionen och två år senare i
kammar-kollegium; 1769 återkallades han i
mini-stèren, blef riksråd och Serafimer-riddare, samt
grefve. Då 1772 en tvist uppstod inom stånden,
rörande konungens försäkran, och man ville än
ytterligare inskränka konungamagten, nedlade ban
sitt embete; inen återfick det kort efter
revolutionen. År 1777 förordnades han att derjemte föra
praesidium i kammar-kollegium. Han rar ovanligt
driftig och arbetsam, eburu ban hade att kämpa
mot en öfverdrifven fetma och följaktligen en
ganska tung kropp. I embetsstilen införde han mera
lätthet och smak, utan att beröfva den sitt
allvar och värdighet, och det var uf denna anledning
Gustaf III upptog honom bland de tretton
ledamöter i Svenska akademien ban vid dess stiftelse sjelf
utnämnde, ehuru 11. ingenting arbetat i den
egentliga vitterbeten. Han var derjemte af ett glädtigt
lynne, själen i alla sällskaper och många af hans
infall lefva ännu i minnet. — Hans yngre broder,
Joliau K., dog 1793 i en ålder af 67 år,
såsom general-major, direktör vid fortifikationen,
K. af S. 0. och ledamot af vetenskaps-akademien.
Det var åt bonom, soin Gustaf III år 1788
uppdrog den egentliga kommendants-beställningen i
Götheborg, när Danskarne botade staden med ett
anfall, och landshöfdingen Durietz försummat
vidtagandet af alla försvars-anstalter.

HermanU, en ansenlig ö i Bohus läns skärgård,
är belägen vester om Oroust. På dess norra
udde är Gullbolmens kapellkyrka uppförd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free