Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
Hertéll.
Herwa,
i Ottarps socken. Den innefattar 31 ‡ mtl. och
har 1,118 invånare på en areal af 5,065 tnnnl.
jord. Adr. Landskrona.
Hertéll. Denna ätt härstammar frän en Gothard
H., kansler hos kejsar Rudolf II. Hans ättlingar
hade, förföljde för sin religion, nedsatt sig i
Meklenburg. Af detta skäl blefvo år 1731 fyra
bröder och deras äldste brorson introducerade på
Svenska riddarhuset. De voro allesammans
officerare; men blott den äldste, Gottfried Ulrich,
hann till majors rang och R. af S. O. Brorsonen
Hans H. var en af fångarne vid Pultava och
blef, efter hemkomsten ur fångenskapen år 1722,
anställd såsom kornett vid lifregementet.
Hertha (mytbol.). Den milda, allgoda gudinnan,
den allt födande, allt underhållande och närande,
med ett ord, den fruktgifvande jorden. Hon
dyrkades först serskildt; men blef sedan förblandad
med Frigga, Odens gemål. Egentligen lärer bon
dock hafva varit identisk med Goa (Göja). Bland
alla forntidens gudomligheter njöt Hertha den
största äran; ty hennes dyrkan var den mest
vidsträckta och spridd öfver bela norden. Ilon tyckes
hafva varit känd och dyrkad äfven i Gallien, till och
med i Britannien, likväl mest bland Tyskarne,
framför allt på öarne Seeland och Rügen. Der
fanns hennes förnämsta tempel eller hufvudsätet
för hennes dyrkan. Den högtidligaste eller
gladaste af årets fester firades till Hertha* ära, och
kallades julablot. Dock bade Frej äfven del deri,
synnerligast i Sverige, Norrige och Danmark.
Mytben om Hertha hör dock ej till de ursprungligen
nordiska, utan lärer af yngre skalder vara lånad
från Germanien och såmedelst införlifvad med
forn-skandinaviens gudalära.
Hertig. Denna från Tyskan lånade furstetitel
torde icke hafva kommit i bruk i Sverige förr än
under kristendomen, och sedan Svenska språket
börjat göra flera lån från Tyskan. Den förste,
som nämnes dermed, är Ingevald Folkeson,
hvilken inkom i riket omkring år 1095, tillika med
sin far, Folko Filbyter, och kallades hertig i Götha
rike. Äfven hans bror, Olde Halstan, erhöll
denna titel, hvilken tydligen var lånad från deras
hemland. Benedikt Folkeson kallas hertig i
Öster-götbland år 1130. Jarl öfversättes eljest på den
tidens Latin med Dux, och Svea och Götha
jar-lar kallade sig merendels hertigar. Sådant var
fallet med Birger Jarl Brosa, med Filip Jarl och
Birger Jarl af Bjälbo. Denne sistnämnde var eljest
den förste som fördelade riket i bertigdömen, då
ban anslog sådana åt sina söner.
Hertzenhjelm, Carl Henrik, son till
öfverst-löjfnanten Henrik von Hertz, hvilken stnpade i
slaget vid Malplaquet år 1709. Gari Henrik, född
efter faderns död den 3 Mars 1710, förlorade kort
efter födelsen sin moder, blef 1728 volontär vid
Bohusläns regemente, 1731 korporal, gick sedan i
Österrikisk tjenst; men återkom 1742 till
fäderneslandet, då han blef löjtnant vid Dalregementet
och bi vistade med det krige’t i Finland. Är 1743
ville Dalallmogen tvinga honom att blifva dess
anförare och ban måste med väld befria sig or dess
händer. Under kriget i Pomern kommenderade
han, såsom major, vid Neukahlen Dalregementet,
och som det både här och vid andra tillfällen
visade utmärkt tapperhet, hugnades ban med en lifs—
tidspension och adlades 1769’, då ban antog
namnet Hertzenhjelm. R. af S. 0., tog afsked såsom
öfverstlöjtnant 1774, död år 1782. Hans son,
Hertzenhjelm, Adrian, född d. 17 Nov. 1774,
blef helt ung fändrik vid Dalregementet, bi vistade
kriget mot Ryssland 1788 och 1790, förflyttades,
genom byte, till kapiten vid Jönköpings regemente,
tog afsked 1802 med pension och såsom major i
armén, fick 1814 öfverst-löjtnants och 1823
öfverste titel. R. af S. O. På sin sena ålderdom
erhöll ban en besynnerlig och foga hedrande
ryktbarhet. Är 1803 gift med Catharina Ulrika Hjort
af Ornäs, hvilken då redan var 35 år gammal och
lärer hafva varit af ett klent förstånd, något
slö-sint, så att hon, kort efter sin enda dotters
födelse 1804, förföll i ett slags sinnessjukdom,
behandlade han henne icke blott med likgiltighet,
utan med en oförsvarlig hårdhet, flyttade henne i
ett afskiljdt rum, lät henne der sakna allt
om-gänge och vård, till och med eldning, försåg
henne blott med den tarfligaste föda, och då hon,
som hade dåliga tänder, ej kunde tugga det
hårda brödet, hvilket räcktes henne, gaf man henne
ickè en gång mjukt bröd, utan bon måste, för
att stilla sin hunger, förtära rått mjöl, och detta
allt ehuru egendomen var hennes. Så lefde den
beklagansvärda qvinnan ända till d. 11 Jan. år
1837, då döden ändtligen slutade hennes usla lif,
och utan att någon deltog i hennes lidande eller
sökte, åtminstone genom lagens åtgärd, verka på
den hårdbjertade mannen. Denne blidkades icke en
gång genom sitt offers död, utan lät liket ligga i
rummet, der hon aflidit, att halft förtäras af
råttorna, innan det fördes till grafven. Nu vaknade
ändtligen några deltagande röster. Det
oraenskli-ga förfarandet kom i dagen, en ofantlig
uppmärksamhet derpå väcktes både inom och utom landet,
och den allmänna åklagaremagten måste uppträda
i målet. Öfverste Hertzenhjelm stämdes för rätta
och försvarade sig der med mycken djerfhet; men
innan dom fallit, hade den nära 83-årige gnbben
blifvit kallad inför en högre domare.
Hertzman, Johan A<lolf, kommerse-råd, R.
af N. O., död 1836, i en ålder af 70 år, utgaf
ifrån 1801 Handelstidningen, hvilken ända till 1827
utkom med ett understöd af kommerse-kollegium,
samt Fursök till en Historia om första, andra och
tredje korstågen, hvilken belöntes af Svenska
akademien.
Heriva eller Herwor var i de gamla sagorna
en konungadotter, hvilken tidigt förlorade sina
föräldrar, och som en förrädisk stridsman och
undersåte ville tvinga att blifva sin brud, sedan ban
beröfvat hennes broder både riket och ett svärd,
hvilket alltid gaf banesår. På bröllopsdagen drack
hon likväl sin trolöse brudgum rusig, flydde, med
biträde af Engelske konungasonen Ormer, sedan
bon bemägtigat sig svärdet och en förtrollad
silkesskjorta, på hvilken stål aldrig kunde bita, traf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
