Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hempelman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
116
Hex>proceaaer.
Heyn.
mathematiken var klar och ofta frukt af
sjelfständiga studier. Ehrenheim yttrar i sin bok otn
Kli-malernas rörlighet, att H:s annotationer och
journal i metereologien "äro nästan ett mönster af
fnllständighet och ordning, med bifogade årliga
sammandrag. Vi äga inga observations-journaler så
ordentliga, så omfattaude, som Heurlins från 1800
till n. v. tid (1824). Det är det enda bekanta
stället i riket, der atmidometer för någon längre
tid blifvit observerad." Hans programm vid C. v.
Linnés sekularfest i Wexjö 1807 är väl skrifvet.
Död 1825.
Hex-procesaer intaga också ett blad i historien
om Svenska folkets tänkesätt och seder. Lagen
har ända till nyare tider belagt trolldom med svårt
stralf, och ej längre tillhaka än medlet af
1600-talet offrades menniskolif af domstolarne i ej
obetydligt antal för sådana orsaker. Det gick den
tiden såsom en farsot genom Europa en tro på
satans välde och menniskornas förbund med bonom.
Det var en själssjukdom, hvilken påminner otn
pre-dikosjukan i våra dagar och (lera dylika
fenomener. Lagskipningen delade folktron, och
betraktade Blåkulla-färderna icke såsom inbillningsfoster,
ntan såsom verkliga händelser. Smittan spridde
sig till Sverige-, först till Norrland, derifrån till
Stockholm och flera orter. Mest omtalade äro
bex-processerna i Dalarne. En mängd personer
anklagades att hafva rest till Blåkulla, ätit och
lefvat med satan och bans tjensteandar. Barn
vittnade, att de bortfördes nattetid af namngifna
personer, hvilka foro genom luften, under hädelser
mot Gud, och vid framkomsten till satans boning
tvingade dem att skrifva sitt namn med blod i en
bok och gifva sig åt honom. De visste att
beskrifva utseendet i Blåkulla, huru gästabud höllos
der, och satan ibland satt i högsätet såsom en
stor herre, ibland åter låg under bordet; men
alltid var bunden med en stor kedja. Det var
isynnerhet qvinnor, s. k. trollpackor, som anklagades
för satans tjenst, och barn, hvilka fördes af dem
till den ondes boning. Man ser af handlingarne,
som till en del äro tryckta — af häradshöfdingen
Kröningsvärd i Falun — hvilka föreställningar
lågo till grund för vidskepelsen: gamla elaka
qvinnor, de der förförde barn, för att vinna
anhängare åt satans rike och tillika begreppet om en
gudomlig allmagt, som under all den onde andens
väldighet likväl håller bonom fängslad. Saken
behandlades med strängbet, och dödsdomar fälldes
öfver dem, hvilka sjelfva bekände sina Blåkulla-färder.
Stundom begagoades vantron till uppsåtligt falska
angifvelser för att störta ovänner. Några
balsbög-gos och liken brändes; andra benådades på
afrättsplatsen; andra åter budströkos utanför
kyrkogårdsporten. Oväsendet afstannade omsider, sedan det
rasat under några år. Det förtjenar anmärkas,
att denna trolldomsfeber isynnerhet framgick i de
aflägsna skogs- och bergstrakterna, der en hög
och poetisk natur kraftigt talar till inbillningen.
Gammal folktro qvarlefver länge hos bergsboer,
och ensliga vandringar i de öde skogarne bland
bergens skuggor äro särdeles tjenliga att väcka
dystra och hemska inbillningar. Tron på det
underbara befordras af sjelfva natnren och förvirrar
de religiösa begreppen, helst hos dem, hvilkas
andaktsöfningar uttrycka deras enda själsodling. Men
att vidskepelsen under vissa tider antager en
mera fasaväckande gestalt och framträder mägligare
än annars, kan blott förklaras ur djupare
fysiologiska grunder. Den tidens naturvetenskap var icke
mägtig af en sådan förklaring, och vår tids är
det knappt. Troligen skulle en närmare kännedom
af den magnetiska kraftens inflytande på
menniskan förklara mycket. Hex-processerna och
Blåkulla-färderna äro blott vissa tiders form för en
gammal vantro, hvilken, underhållen af låga
passioner och ett ondt samvete, smyger sig fram
genom alla tider, vid sidan af den sanna religionen
och i strid med den. En ytlig eller falsk
bildning, stundom ock behofvet af en större
själsodling, än som linnes att ernå, förvirrade
religions-begrepp, ett svagt förstånd och begäret att vinna
uppseende äro mägtiga driffjädrar till sådana
företeelser. Själsförvillelsen lättas ej obetydligt af ett
retligt nerfsystern, och sprider sig lätt från man
till inan. Fullkomligt försvinner den troligen
aldrig. Ännu i senare hälften af förra århundradet
måste trolldoms-ransakningar anställas i Elfdalens
socken i Dalarne; men behandlades då endast af
andelig myndighet och angifvelserna betraktades
såsom falska inbillningar. Ett annat spår till tron
på trolldom forspörjes ännu ehurn svagt, och,
såsom det synes, utan inflytelse på den allmänna
folktron. Det är troligt, att en kunskap oin
användandet af vissa naturföremål, särdeles i medicinsk
väg, fortlefver såsom en hemlig konst, hvilken
för den enfaldiges ögon får utseende af trolldom;
måhända finnes ännu hos några bland allmogen en
sådan blandning af elakhet och vidskepelse, att de
tro sig sjelfva kunna trolla. Straffet emot
trolldom utströks ur vår lag på Gustaf IH:s tid,
emedan sjelfva brottet vore en omöjlighet.
Heykenskjölri, Bettlof. Kopparsmeden
Det|lof Heyke kom år 1642 från Tyskland och
nedsatte sig i Sätber, samt derefter i Avesta och
kallades bruksmästare. En ättling af honom,
brukspatronen på Gammelbo, Dettlof Heykes son, född
1707, död i Stockholm d. 26 Mars 1775, ingick
i bergs-kollegium, reste i flera länder for att
inhemta deras insigter och erfarenhet i
bergsvetenskapen, blef bergmästare i Nya Kopparberget,
bergsråd och ledamot af vetenskaps-akademien, samt
adlades 1761, hvarvid ban antog namnet
Heyken-skjöld. Har författat ett Tat om bergshushåUningen
och en skrift: Om bergshandteringens öden i
fäderneslandet.
Heyn, Mikael, född i Königsberg, kom 1675
till Stockholm och blef 1684 kongl, lif- och
hof-barberare. Att ban varit en ansedd man kan
slutas deraf, att ban på barberare-societetens vägnar
år 1691 underskref föreningsaklen mellan nämnde
socictet och kollegium medikum, angående
fältskärers rättighet, att äfven förordna invärtes
medikamenten samt att han underskrifva protokollet
vid Carl XI:s liköppning. Hans son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>